Inlägg från: Svensksommar83 |Visa alla inlägg
  • Svensksommar83

    Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

    Ni som har råd att vara hemma mycket- hur har ni råd? Hur har ni prioriterat? Om ni bor billigt- var bor ni? Jag är mamma till 3 barn som jag är och har varit hemma mycket med. Minstingen är snart 4 och har fskl plats som jag inte precis utnyttjar... dela är hon infektionskänslig och har varit mycket sjuk/halvdålig och sen har jag varit hemmafru på heltid, håller på att ta körkort plus att det varit tufft för mellanbarnet i skolan så det har varit mycket möten, samtal och så har han kortare dagar och är hemma en del när det blir för mycket. Kommer byta skola framöver hur som helst. Vi har levt på makens lön och det har INTE känts schysst av mig även om det fungerar. Jag tänkte jobba lite så han inte ensam behöver dra det tunga lasset men samtidigt behövs jag väldigt mycket på hemmaplan/marktjänst och trivs med det. Lillan trivs bättre hemma än på fskl trots att hon går på en toppenbra fskl. Å hon är väldigt lugn och lätt att ha hemma så henne har man hellre hemma än lämnar på fskl :)

    Hur som helst... Vi har ett relativt billigt boende trots att vi bor i en dyr kommun. Men vi kommer behöva flytta i sinom tid. Dels är det för litet redan nu egentligen men det funkar, någorlunda men huset är byggt 1948 och trots att det är jättecharmigt så är planlösningen värdelös. Dessutom ligger huset alldeles intill en stor, tungt trafikerad väg. Vi trivs bra i samhället men vill ut på landet så småningom, och ha större också. Problemet är att det är så jävla dyrt allting och vi skulle förmodligen få högre lån och därmed högre boendekostnad.

    Vi är en familj som älskar att spendera tid tillsammans. Önskar att maken kunde gå ner i tid på jobbet då han är rätt slutkörd och sönderstressad av jobbet i perioder vilket påverkar hur han är hemma mot mig och barnen (tjurig, trött, inget tålamod, lättretlig) vi har ett barn med adhd (ska utredas i höst dock) och dom triggar liksom igångsatt varandra då maken är sliten och lättretlig. Vi har känt flera gånger under hösten och vintern att tiden inte räcker till. Hans semester räcker inte alls och hade inte jag gått hemma hade vi inte fått ihop vardagen. Men på vilken bekostnad sen... Många gånger vi känt att vi behövt vara två vuxna mertid, behövt mer tid tillsammans alla 5.

    Om ca 3 år börjar äldsta barnet i högstadiet och häromkring är det katastrof. Vi har pratat om att flytta längre bort då (Hälsingland, Dalarna eller nåt) om vi hittar rätt och vågar prova våra vingar, lämna släkt och vänner... En dröm vi har. Men var ska man bo?

    Ni som har råd att inte jobba heltid hur och var bor ni? Skulle så gärna ha ett billigt boende och att maken också kunde gå ner i tid, jag vara hemmafru utan att oroa mig för ekonomin. Men vill inte bli kvar här... obs. Vi åker på semester varje år men inget jättedyrt. Vi gillar att aktivera oss både gratis-aktiviteter och betala typ lekland. Men tycker mycket om att vara hemma och mysa också.

  • Svar på tråden Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?
  • Svensksommar83
    elyse skrev 2017-05-02 12:20:45 följande:

    Om ni är sugna på Hälsingland kan jag rekommendera Iggesund. En mindre bruksort där ni kan få en stor villa i fint skick under miljonen. Nära till badplats, Hudiksvall och påfart till E4. Gävleborg är hittills en ganska bra kommun när det gäller LSS också.


    Åh, tack snälla för bra och behjälpligt svar :) Vi har spenderat många semesterdagar på Järvsö camping och i år ska vi prova Bollnäs camping, och guess what- vi kommer stanna till i Iggesund på vägen ner från Jämtland. Vi älskar verkligen Hälsingland och har bara ca. 25-30 mils resa dit hemifrån (vi bor i Roslagen). Vet du om det är långa vintrar i Iggesund/den delen av Hälsingland? Hatar verkligen vinter och vad jag har förstått så dröjer sig snön o kylan kvar längre "norrut" så att säga...
  • Svensksommar83
    Kasperina skrev 2017-05-02 12:31:14 följande:

    Gör en sökning på hemnet i hela Hälsingland, dalarna och var ni nu funderar - använd resultatet för att välja ut några områden och kolla sedan hur det ser ut med jobb (kolla löneläget!), skolor etc Tänk på att många mindre ställen kan ha långt till närmaste högstadieskola för att inte tala om gymnasiet. 


    Ja precis så brukar jag göra :D Hemnet och google är fantastiska :D Men jag tänkte komplettera infon från dessa ställen med lite mer info o tips från er :D
  • Svensksommar83
    Ingrediensen skrev 2017-05-02 12:33:47 följande:

    Om den ena ska vara hemmafru och den andra jobba bara jobba deltid så täcker det nog tyvärr inte med låga utgifter utan krävs även hög lön.

    Varför jobbar ni inte båda deltid istället (redan nu)? Då får båda del av både ledighet och den bekräftelse det ändå är att jobba. Plus att allt är mycket mer flexibelt med att gå upp och ner i arbetstid. Och inte minst jämställt.


    Jag har tänkt lite i de banorna också, att jag ska jobba deltid/halvtid så han har råd att gå ner i tid. Dock så är det ganska mycket på hemmaplan hela tiden och som det sett ut nu med ett 3 barn varav ett som står inför utredning och en skola som är totalt okunniga och  oförstående, pojken vantrivs i skolan o har blivit utsatt för massa hemskheter av andra elever etc. (Plus att jag haft fullt upp med att bli klar med körkortet) Jag hoppas ju såklart att detta kommer vända när han byter skola, samt är klar med utredning men jag har också hypothyreos, d-vitmanibrist och psykiskt funktionshinder som gör att jag lätt går in i väggen så jag kan inte ha för mycket åtaganden så att säga utan måste fokusera på lite i taget, prioritera. Barnen och deras välbefinnande är ju nummer ett. Jag är dessutom utbildad barnskötare så det är "det enda jag kan" och jobba på fskl/dagis vet jag inte om jag pallar, men visst på sätt o vis så skulle nog lite jobb och komma hemifrån och alla mina sysslor göra mig gott... men var finns det plats åt en icke 100 % frisk trebarnsmamma? Menar inte att vara negativt men jag har inte jobbat på många år. Jag är inte arbetsskygg eller så men jag är realistisk och fattar ju att det jag inte längre är precis attraktiv på arbetsmarknaden, kanske inte ens som springvikarie/timvikarie. Men har du tips så är det välkommet :D  
  • Svensksommar83
    Treansresa skrev 2017-05-02 13:37:22 följande:

    Mitt tips är skiftarbete! Min sambo jobbar skift (är ledig 2 av 5 veckor) och jag är Hemmafru. Då får båda tid hemma och vi har pengar att göra roliga saker för endå.


    Det lät som en riktig win-win :D Bra tips! Men inom vilken bransch jobbar din man? Tänker att alla yrken kanske det inte går att hitta skift-jobb. Min man är elektriker och det är bara 7-16 jobb hittills och mycket sitta i bilen och åka runt mycket till olika jobb (han tycker det är jätte träligt alla dessa timmar han spenderar i bilen mellan jobben). Även om han "bara" jobbar 8h/dag så är han hemifrån ca. 10-11 h/dag men det är nästan "lyxigt" för honom då han jobbade längre bort förut och inte hade firmabil. Berätta gärna lite mer om hur eran vardag ser ut! Jobbar han varannan vecka eller olika dagar? Är han hemifrån mkt de veckor han jobbar? etc.
  • Svensksommar83
    Jw83 skrev 2017-05-02 13:23:58 följande:

    Vi väntade några år extra med barn av just den anledningen. Vi ville BÅDA vara delaktiga i barnens liv. Vi studerade, jobbade mycket, sparade, köpte hus, köpte de materiella saker vi ville ha, gifte oss, investerade pengar osv. Sen skaffade vi barn. Då behövde vi inte välja bort nånting och ingen behöver jobba massor :). Vi är lediga tillsammans hela somrarna, alla lov och lite till. Jag är glad att vi funderade på hur vi ville leva innan barnen. Jag vill verkligen vara mycket med familjen men jag vill inte heller välja bort mina hästar eller bostaden.

    Det verkar som om detr en riktigt dålig ide att du är hemmafru. Era barn är stora förlorare på den dealen. Dom missar en god relation med sin pappa och får en tråkig syn på könsrollerna. Dessutom hamnar barnen i ett farligt läge när det gäller ekonomisk trygghet. Om pappa blir sjuk, dör eller lämnar er så är det mycket svårt för dig att få ett jobb när du varit hemmafru en längre tid. Allt står och faller på honom. Den andra förloraren är din man. Han mår ju uppenbart dåligt och missar tid med sina barn och en god relation med dom. Vill han inte vara mer med barnen? Varför jobbar ni inte deltid båda två? Då blir inte barnen så utsatta om något händer pappans inkomst, han mår bättre och han får en relation med barnen. Barnen lär sig att pappor kan ta hand om barn och hushållssysslor och du får komma iväg och dra in lite pengar :)


    Tycker du var lite väl militant och negativ. Bara för att din plan blev perfekt så funkar det inte så för alla. För det första så valde jag att skaffa barn som 24-åring och mannen jag levde med då visade sig vara psykiskt störd och jag gick igenom ett helvete. Om jag kunde ändra det förflutna så skulle jag träffat min man tidigare och att han var biologisk (och inte bara adoptiv) och det var först när jag träffade honom som jag blev fullständigt lycklig och vi kunde genomföra drömmar och planer tillsammans. Man kan förverkliga drömmar och planer och ordna livet som man vill ha det även efter man fått barn vettu. Jag önskar att jag som ung mått bättre psykiskt och orkat plugga vidare och kanske gjort karriär, tagit körkort och sparat pengar. Men inte fanns kan jag gå och gräma mig över det nu. Bara för att jag är 33 år och trebarnsmorsa är väl inte allt kört och förbi och framtiden redan utstakad. Herregud det är ju när man fått familj som livet börjar!
  • Svensksommar83
    Ingrediensen skrev 2017-05-03 12:18:20 följande:

    Vill bara kommentera att barnen INTE är några stora förlorare på att TS är hemmafru - tvärtom de vinner mycket på det jämfört med två heltidsarbetande föräldrar, som ändå är normen (alternativt en på deltid).

    Sen kanske du tycker TS är förlorare men du gör stor tankevurpa om du blandar ihop barnen på det.

    Som jag skrev ovan förespråkar jag deltid för båda, men jag tror faktiskt inte varken TS, TS man eller barn förlorar något på att hon är hemmafru. Tvärtom tror jag det är en myt att det är så fantastiskt att få lov att jobba OCH ta hand om hem och familj!

    När det gäller dina egna val var det ju jättebra att de föll så väl ut för er. Risken att råda någon till det är att man inte hinner få de barn man vill.

    Deltidsarbetande trebarnsmamma


    Tack för uppbackning och bra åsikter! Dock tror jag inte personen ifråga vet vem du menar :s. Du kan citera inlägg och sen svara på dom eller skriva personens nick men återigen Tack för tänkvärda och vettiga ord!
  • Svensksommar83
    Jw83 skrev 2017-05-04 03:35:12 följande:

    Jag menar inte envart att barnen förlorar på en heltidsarbetande papoa. Om han säger upp sig idag så sitter dom alla ordentligt illa till så det i sig är ingen lösning.

    Om ts börjar jobba så behöver inte hennes man jobba så mycket, inte bli lättretlig osv. Barnen får en sundare syn på könsrollerna. Och barnen slipper sitta farligt till ekonomiskt. Är det så svårt att förstå varför jag anser att alla förlorar på att ts är hemmafru? Deras familj fungerar uppenbarligen inte som det är nu och alla verkar må dåligt.

    Ts har ett särkullsbarn, vilket ökar risken väldigt mycket. Hon är lågutbildad vilket också ökar risken för separation. Dom har inte lika höga inkomster och dom delar inte lika på hushållsarbete och föräldraledighet. Allt är saker som enligt SCB:s olika undersökningar ökar riskerna. Jämställdhet i hemarbete, inkomst, utbildningsnivå och föräldraledighet är saker som statistiskt sett ge långa och lyckliga äktenskap. Titta in på deras sida och läs! Nu så kan det gå jättebra för ts men det gäller ju att se alla risker. Speciellt när man har barn och ansvarar för deras trygghet.


    Tack Ingrediensen för återigen bra åsikter och tankar och till Jw83 jag tänker inte diskutera mer med dig för det går åt energi och då jag har hypothyreos etc. Behöver jag hushålla med den. Dina förutfattade meningar gör mig lite ledsen men jag ska ändå försöka bemöta dom. Du missförstod mig ang maken, han är långt ifrån ofta trött och grinig. Vi har som sagt ett barn som står inför utredning och vissa perioder har barnet testat oss ordentligt och det har tärt på oss, nu är jag expert på barnet kan man säga och vi har alltid hittat rätt sätt i slutändan men jag är glad att jag varit hemma då han ibland stuckit från skolan, behöver kortare dagar etc. Inga påhopp för detta också. Tråkigt att du bara ser nackdelar med hemmafruar. Dock har jag inte varit en "fullblodig" hemmafruar då jag tidigare pluggat halvtid men när sonen började vantrivas i skolan i höstas och må dåligt och jag dessutom håller på med körkortet så beslöt jag o maken tsm att jag skulle prioritera bort studierna för att palla. Annars hade barnen fått en utbränd mamma som inte har rätt till sjukersättning och det hade vi alla mått ännu sämre av. Nu är det inte bestämt än om jag ska fortsätta vara hemmafru eller om och vad jag kan dra in pengar på. Till skillnad mot dig så avundas jag de familjer som har råd att ha en vuxen på marktjänst (oavsett kön men generellt tror jag vi kvinnor har lättare för det men självklart är det bättre om båda har möjlighet att "prova på/turas. ) Min man är underbar hemmaman de dagar han vabbar eller som häromdagen när jag var iväg och gjorde halkbana. Han tyckte det var riktigt skönt att vara hemma med barnen och hängde tvätt, lagade middag, åkte på barnens aktiviteter så det går att få in jämställdhet i den mån det funkar för oss och tiden får utvisa vad som blir bäst för alla 5 angående om jag ska jobba litegrann och så. Jag har dock accepterat att jag inte är helt frisk i kroppen och inte kan ge 100% på både jobb, hem etc. Utan har lärt mig prioritera och lyssna på min kropp. Min man har också accepterat detta och uppskattar det jag gör och ger (hela min själ som mamma och ta hand, hemmet oavsett annan sysselsättning). Och vi tror att det bästa för oss är att satsa på billigare boende (vi kan bli nästan lånefria) och därmed få mer pengar över till att resa tillsammans under vintertid, ta ut nån obetald vecka (har han aldrig råd med nu) osv.
  • Svensksommar83

    Ps. Särkullsbarn? Det är exakt tre år mellan mina barns så Särkullsbarn skulle jag inte kalla det. Om du menar en annan bio pappa till äldsta barnet så kan jag bara säga att det hör inte hit. Maken har adopterat henne och är lika mycket pappa till alla tre. Den psykiska sjuka biopappan finns inte i vårat liv och har inte gjort det på många långa år och vi ser oss som en kärnfamilj lika mycket som alla andra. Angående din statistik och att vi skulle löpa större risk för att separera- statistik i all ära men det finns SÅ mycket annat som spelar in. Jag tror på vårat äktenskap och både i och maken är fast beslutna om att vi ska hålla ihåg och älska varandra resten av livet. Kanske låter fånigt i dina öron men jag vet också att vi båda har en annan inställning till skilsmässa och äktenskap än många andra idag. Min man är bara 32 år men till sättet och mignadsmässigt är han mycket äldre, svårt att förklara. Vet var vi har varandra och kan förvänta oss. Klart man ändå är rädd att förlora varandra men mer på ett sunt sätt, att man inte tar varandra för givet och uppskattar varandra. Dessutom har vi gått igenom så otroligt mycket tillsammans, han kom dessutom in i mitt liv då jag genomgick ett trauma, oerhörd påfrestning men det hindrade inte honom eller mig från att bli kära och satsa på kärleken. Allt tufft har fört oss närmare varandra och vi vet att luta oss mot varandra när det stormar runtekring. Å DET om något skapar en stabil grund och en trygghet för ett långt äktenskap

  • Svensksommar83
    elyse skrev 2017-05-02 17:49:00 följande:

    Jag kommer från Hudiksvall. Snö kan man räkna med från november till april, men det är inte så väldigt mycket mer än här i Uppland. Och det brukar vara lite mildare längs kusten än inåt landet (t.ex. Järvsö).


    Skrev lite fel sist :/
    elyse skrev 2017-05-02 17:49:00 följande:

    Jag kommer från Hudiksvall. Snö kan man räkna med från november till april, men det är inte så väldigt mycket mer än här i Uppland. Och det brukar vara lite mildare längs kusten än inåt landet (t.ex. Järvsö).


    Skrev lite fel :/ sorry. Ljusdals camping ska vi bo på i år och vi passerar inte Iggesund men min man blev jättenyfiken på Iggesund så kanske blir det en sväng dit i alla fall :D Vi blev båda ännu mer sugna på att flytta upp då vi kollade in huspriser på hemnet och insåg att vi kunde få ett schysst hus för mellan 500 000 och 1milj men även fina hus för under 500 000 fanns! Jag som hatar vintern och har jättejobbigt vintertid pga hypothyreos och d-vitaminbrist- vi skulle ha råd att resa utomlands en svärmor varje vinter! Du får jättegärna berätta mer. Hur ser det ut med jobb? Min man är elektriker han skulle förmodligen få jobba i Hudiksvall va? Vi är mest inne på att hitta något i den mindre samhällena typ Los, Järvsö eller ... Vad heter det sista nu... alternativ Färila men det verkade lite större. Hudiksvall känns så stort. Tack på förhand :)
  • Svensksommar83
    Skogshuggaren skrev 2017-05-05 09:35:03 följande:

    Jag tycker att det är ett stort problem att barnen har mycket fler och längre skollov än vad vi vuxna har semester. Jag har därför gjort en överenskommelse med min chef om att jag kan gå ner 10% i tid, och ta ut detta som lediga dagar när barnen har skollov. Det ger mig större möjligheter att göra roliga saker tillsammans med barnen på skolloven.

    På så sätt kan jag ha jullov, sportlov, påsklov o s v, plus ganska mycket ledigt på sommaren.


    Det låter som en toppen-deal som du gjort upp med din chef! Tack för att du delade med dig, tar till mig det som tips :)
  • Svensksommar83
    59TT44 skrev 2017-05-05 09:19:25 följande:

    Såg nu att ni funderar på att flytta till glesbygd. Tänk på att det då kan bli långt till jobbet och att det både kostar pengar och tar mycket tid.


    Jo det vet jag :) Bor redan nu i glesbygd fast i Roslagen= dyrt ändå. Om vi köper ett hus i Hälsingland istället kan vi bo relativt centralt men ändå komma ner i lån och boendekostnad vilket gör att om någon av oss får pendla så kanske man istället har råd att gå ner i arbetstid så då tjänar vi i alla fall på det i slutändan både i tid och pengar. Vi är inga stadsmänniskor men alternativt kan vi bo på landsbygden men med närhet till en stad tex Hudiksvall
  • Svensksommar83
    59TT44 skrev 2017-05-05 09:01:53 följande:

    Vi jobbar båda 75% och får då tillsammans ut lite drygt 30' i månaden efter skatt. Vi bor dyrt, ca 10 000 i hyra. Men på grund av läget (som är det som gör boendet dyrt) kör vi sällan bil och åker aldrig buss. Cykel och till fots är det som gäller. Att vi bor nära jobbet (5-10 minuter på cykel) gör också att vi får mer tid för varandra istället för att lägga tiden på resor.

    Vi äter ekologisk mat, som kostar lite mer, men bara vegetariskt - och det är ju billigt.

    Vi reser aldrig långt, bara inom landet och till släktingar och vänner. Vi ärver nästan alla barnens kläder och köper sällan ngt till oss vuxna. Röker inte, dricker inte alkohol förutom enstaka tillfällen.

    Har inga dyra hobbies. Köper inte massa inredningsjox utan väljer med omsorg och behåller det vi köpt lääänge. Välsnickrade äldre möbler från loppis/Blocket är billigare och håller betydligt längre än nytt skräp av spånplattor med fanér. Har dagstidning men inga veckotidningar eller magasin. Jag klipper maken och barnens hår. Cyklar mm köps begagnat.

    Vi är el-snåla och tvättar inte sönder kläderna, så då håller de längre.

    Eftersom vi håller fasta kostnader nere och inte lägger pengar på sånt som onödiga kläder, smink och prylar mm har vi råd att gå till lekland, bio mm ett par gånger i månaden och kan ändå spara. Men stans största lekplats - som är gratis - är minst lika rolig som leklandet, så är det bra väder cyklar vi dit istället.

    Så gör vi.


    Tack för att du delade med dig! En hel del gemensamt för kostnader :) Jag köper typ aldrig smink eller annat till mig själv. Köper nångång ibland sånt 20:- smink hehe. Vi låter ofta bilen stå och i veckorna åker vi knappt alls. Till och med att vi åker så lite så det drabbar min mängdträning inför uppkörning :O Vi tycker om att cykla och promenera och även på semestern föredrar vi att inte åka omkring allt för mycket utan vill njuta och låta bilen stå så mycket som möjligt till exempel då vi campar, att man promenrar till matbutiker etc. Vi lånar husvagn på semestern för att det är både billigare och trevligare än att tex hyra stuga. Vi besöker mycket lekparker, fornminnen, grottor, slottsruiner och promenerar i skogen såhär års, lekland blir det nån gång i månaden under vinterhalvåret. Köper dock nya kläder till barnen och sällan beg men inte varje månad utan kanske varannan/var tredje och då bara det som de behöver. Ärver litegrann. Cyklar och dyrare saker får barnen när de fyller år OM de önskar sig sprillans. Veckohandlar en gång i veckan- då är det bra att ha bil! Å man undviker impulsköp å har bättre koll på hur mycket matpengar vi gör av med varje månad.
  • Svensksommar83
    Ise skrev 2017-05-05 09:52:42 följande:

    Jag är också från en by utanför Hudik men bor nu i Stockholm - Att tänka på är ju att Iggesund har ett pappersbruk som gör att hela orten luktar prutt mest hela tiden :P

    Hudik är INTE så stort som man kan tro. Det är faktiskt lite bykänsla tycker jag. Det är en småstad. Jag är uppvuxen i en by där det bor 1200 pers. ALLA känner ALLA och man kan bli lite "lappsjuk" efter ett tag. I en lite större stad har man ialf fler möjligheter till jobb och aktiiviteter och man kan ändå ha en viss typ av anonymitet vilket man inte har i en liten by.

     


    Vi bor just nu i Hallstavik och vi har också ett pappersbruk (samma koncern som Hudik till o med) så vi är vana vid prutt-lukten haha.
  • Svensksommar83
    59TT44 skrev 2017-05-05 09:52:46 följande:

    Om ni bor så att din man måste ta bilen till jobbet i tex Hudiksvall och du ska vara hemmafru så kommer ni nog att behöva två bilar, varav den ena dessutom körs mycket. Det kostar mycket pengar och då måste din man jobba mer för att täcka det = mindre tid tillsammans.


    Tack för tanken, min man är elektriker och på många firmor har de egen arbetsbil som förmån från jobbet. I nuläget har han det också så våran privata bil står alltid hemma.
  • Svensksommar83
    Ise skrev 2017-05-05 10:19:29 följande:

    haha! ja men dåså :)  Då kanske ni inte ens tänker på det. 

    Bra att veta är ju att orten "dött" lite sedan de drog om E4. Tidigare gick den genom byn men nu går den förbi en bit bort - vilket gjort att det inte längre är lika mycket folk och förbipasserande i rörelse. Vilket iofs är bra om man vill ha lugn och ro!

    Kolla ut mot kusten med, fantastiskt vackert! ex. Sörfjärden


    Tack snälla för tipsen och infon, guld värt!
  • Svensksommar83
    59TT44 skrev 2017-05-05 10:19:42 följande:

    Då låter det ju verkligen som att det hänger på boendet för er del. I ert läge hade jag satt mig och räknat på vad det skulle kosta att bli beroende av bil/bilar jämfört med nuvarande boendekostnader. Vore ju surt att skaffa billigare boende och så äts vinsten upp av bilåkning och pendlingstid. Lycka till med allt! Jag hade också gärna bott på en liten ort, det är ju trevligare på så många sätt, om det inte varit just för resorna. Nu bor vi i en väldigt lugn stadsdel med mycket grönt, badplats mm i en mellanstor stad. Men det känns som en mindre stad. Vi hade otrolig tur som fick hyreslägenhet här.


    :) precis så är det! Absolut ska vi sätta oss räkna på vad det skulle kosta alltihop med boende, inkomster och om vi blir tvungna att åka mer. Just nu åker vi som sagt inte ofta och inte långt med våran privatliv. Vi tankar för ca 600-800:-/månad sen blir det såklart mer under sommaren och semestern. Tack snälla!
  • Svensksommar83
    fluu skrev 2017-05-05 10:23:08 följande:

    Jag är frilans och styr mina tider mycket själv och mannen jobbar typish 75%. Det blir det inga stora inkomster på, men det har aldrig varit några problem. Det enda vi gjort är att konsumera mindre. Inga prylar i värden slår tid och att slippa stress.


    Låter som ni fått till en perfekt balans! Och ni prioriterar som oss :) Att inga prylar i världen slår tid och att slippa stress! Kunde inte sagt det bättre själv! Så skönt att höra fler, och det är ganska många har jag sett här som prioriterar tid med familjen istället för materiella ting etc.
  • Svensksommar83

    Hej igen! Känner att jag måste uppdatera lite :) Ni är ju så hjälpsamma och gulliga här på forumet så jag får dåligt samvete om jag inte uppdaterar er :)
    Vi (min man och jag) har pratat igenom hela idén/planerna med flytt till Hälsingland och tänker att vi nog inte är redo för en så lång flytt i nuläget (ca.20-30 mil). Vi har nyligen etablerat oss här på orten (flyttat hit för 1 år sen, men bott i Roslagen och Norrtälje kommun hela livet.) Förutom att skolorna är rent kassa så finns det saker som fungerar himla bra. Framförallt så har våran överaktiva, rastlösa son hittat sin "grej", nämligen BMX-träningarna. Han behöver verkligen den för at må bra. Han har ju provat fotboll etc. men BMX är verkligen hans grej. Ena dottern kör speedway.

    Hoppas ju fortfarande på att hitta ett bättre boende, just nu bor vi alldeles intill en tungt trafikerad i ett inte så barnvänligt område (pga trafik, inga lekplatser nära, inklämt mellan industriområde och stora vägen) men är inte redo att lämna Roslagen ännu, eller åtminstone inte Uppland. Letar vidare i annan kommun, Tierps kommun är ca. 10 mil bort så vi kollar lite där... enda relativt billiga kommunen i Uppland typ.

    Hur som helst, detta är lite privat för jag orkar inte med ev. påhopp eller gliringar av besserwissrar men i nuläget har vi beslutat att jag behöver vara hemma, åtminstone fram till i höst och så får vi se sen. Anledningen är att vi förlorar på att ha fskl-plats då lilltjejen är så infektionskänslig o sällan helt i skick för att kunna nyttja förskolan. Hon har som jag tidigare nämnt varit där 1 dag senaste månaden och det känns ju dessutom fel att uppehålla en plats som förmodligen någon annan behöver bättre (30-timmars dessutom). Har dessutom sagt upp fritidsplatserna på barnens skola (mellanbarnet och äldsta barnet) då vi ej heller nyttjar dessa. Sparar in ca. 1200:- i månaden dessutom på detta sätt. Barnen ska ändå byta skola till hösten och dom trivs inte, sonen har blivit illa utsatt framförallt på fritids där personalen varken ser eller hör utan sitter o dricker kaffe istället medan barnen får klara sig själva i princip.

    Återkommer till er...

Svar på tråden Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?