Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

Vi väntade några år extra med barn av just den anledningen. Vi ville BÅDA vara delaktiga i barnens liv. Vi studerade, jobbade mycket, sparade, köpte hus, köpte de materiella saker vi ville ha, gifte oss, investerade pengar osv. Sen skaffade vi barn. Då behövde vi inte välja bort nånting och ingen behöver jobba massor :). Vi är lediga tillsammans hela somrarna, alla lov och lite till. Jag är glad att vi funderade på hur vi ville leva innan barnen. Jag vill verkligen vara mycket med familjen men jag vill inte heller välja bort mina hästar eller bostaden.

Det verkar som om detr en riktigt dålig ide att du är hemmafru. Era barn är stora förlorare på den dealen. Dom missar en god relation med sin pappa och får en tråkig syn på könsrollerna. Dessutom hamnar barnen i ett farligt läge när det gäller ekonomisk trygghet. Om pappa blir sjuk, dör eller lämnar er så är det mycket svårt för dig att få ett jobb när du varit hemmafru en längre tid. Allt står och faller på honom. Den andra förloraren är din man. Han mår ju uppenbart dåligt och missar tid med sina barn och en god relation med dom. Vill han inte vara mer med barnen? Varför jobbar ni inte deltid båda två? Då blir inte barnen så utsatta om något händer pappans inkomst, han mår bättre och han får en relation med barnen. Barnen lär sig att pappor kan ta hand om barn och hushållssysslor och du får komma iväg och dra in lite pengar :)

Jw83

Äldre 2 May 17:40

#12

Svensksommar83 skrev 2017-05-02 15:59:25 följande:

Tycker du var lite väl militant och negativ. Bara för att din plan blev perfekt så funkar det inte så för alla. För det första så valde jag att skaffa barn som 24-åring och mannen jag levde med då visade sig vara psykiskt störd och jag gick igenom ett helvete. Om jag kunde ändra det förflutna så skulle jag träffat min man tidigare och att han var biologisk (och inte bara adoptiv) och det var först när jag träffade honom som jag blev fullständigt lycklig och vi kunde genomföra drömmar och planer tillsammans. Man kan förverkliga drömmar och planer och ordna livet som man vill ha det även efter man fått barn vettu. Jag önskar att jag som ung mått bättre psykiskt och orkat plugga vidare och kanske gjort karriär, tagit körkort och sparat pengar. Men inte fanns kan jag gå och gräma mig över det nu. Bara för att jag är 33 år och trebarnsmorsa är väl inte allt kört och förbi och framtiden redan utstakad. Herregud det är ju när man fått familj som livet börjar!

Men du frågade ju faktiskt hur andra gjort! Sedan gav jag dig råd om hur jag tyckte ni skulle göra. På vilket sätt är det negativt och militantiskt? Det är ju just dom sakerna du undrade över i din ts. Tråkigt att du tog mitt inlägg som en personlig förolämpning.

Jag hade också några kassa partners i 20årsåldern. Bland annat en man som misshandlade mig några år. Tack vare min militantiska plan och min långa kravlista så blev det inga ungar med den mannen och inga barn behövde lida av att ha honom som pappa. Så det kanske var en fördel att vara negativ och militantisk ;) Visst kan man ordna livet även efter barn, jag har inte påstått annat. Men det är 100gånger enklare om man gör det innan. Både för en själv och barnen. För min del så började mitt liv långt innan barnen. Åren som student och alla år som nyförälskad och barnlös med maken när vi njöt av varandra och våra äventyr är VERKLIGEN år som jag levde livet fullt ut. Våra liv skulle vara lika verkliga och viktiga även om vi aldrig fick barn.

För din del så gav jag dig bra råd tycker jag.

Jw83

Äldre 3 May 15:43

#19

Ingrediensen skrev 2017-05-03 12:18:20 följande:

Vill bara kommentera att barnen INTE är några stora förlorare på att TS är hemmafru - tvärtom de vinner mycket på det jämfört med två heltidsarbetande föräldrar, som ändå är normen (alternativt en på deltid).

Sen kanske du tycker TS är förlorare men du gör stor tankevurpa om du blandar ihop barnen på det.

Som jag skrev ovan förespråkar jag deltid för båda, men jag tror faktiskt inte varken TS, TS man eller barn förlorar något på att hon är hemmafru. Tvärtom tror jag det är en myt att det är så fantastiskt att få lov att jobba OCH ta hand om hem och familj!

När det gäller dina egna val var det ju jättebra att de föll så väl ut för er. Risken att råda någon till det är att man inte hinner få de barn man vill.

Deltidsarbetande trebarnsmamma

Jo dom förlorar stort på det. Ts skriver ju att pappan är lättretlig och tvär när han kommer hem för att han jobbar så mkt. Många hemmafruar kanske inte tror att en pappas bemötande påverkar barnen alls, att bara mamman räknas, men här har vi barn som faktiskt förlorar. Genom en lättretlig pappa som tvingas jobba mycket för att ts ska gå hemma så missar barnen en bra relation och tid med sin pappa, ännu en gång förlorar barnen.

Barnen får en tråkig syn på könsroller=förlorar igen.

Ts familj löper en statistiskt sett oehört stor risk för separation i framtiden. Vilket sätter ts i en extremt utsatt ekonomisk situation och barnen i relativ barnfattigdom. Då förlorar dom återigen.

Jag jämför ingenting med två heltidsarbetande föräldrar. Jag tycker att det är lika vansinnigt att båda arbetar för mkt när man har barn som att bara en förälder gör det...

Jw83

Äldre 4 May 03:35

#21

Ingrediensen skrev 2017-05-03 22:02:42 följande:

Varför skriver du inte att barnen förlorar på att ha en heltidsarbetande pappa, om det nu är det du menar?

Jag lovar att TS man inte blir mindre lättretlig för att hemmafrun börjar jobba. Det är garanterat tvärtom!

För övrigt skulle jag gärna vilja se statistik som säger att frivilliga hemmafruars familjer har större risk att splittras än andra, det låter faktiskt osannolikt i mina öron. Jag förutsätter att inte långtidsarbetslösa eller sjukskrivna räknats in i statistiken..

Jag menar inte envart att barnen förlorar på en heltidsarbetande papoa. Om han säger upp sig idag så sitter dom alla ordentligt illa till så det i sig är ingen lösning.

Om ts börjar jobba så behöver inte hennes man jobba så mycket, inte bli lättretlig osv. Barnen får en sundare syn på könsrollerna. Och barnen slipper sitta farligt till ekonomiskt. Är det så svårt att förstå varför jag anser att alla förlorar på att ts är hemmafru? Deras familj fungerar uppenbarligen inte som det är nu och alla verkar må dåligt.

Ts har ett särkullsbarn, vilket ökar risken väldigt mycket. Hon är lågutbildad vilket också ökar risken för separation. Dom har inte lika höga inkomster och dom delar inte lika på hushållsarbete och föräldraledighet. Allt är saker som enligt SCB:s olika undersökningar ökar riskerna. Jämställdhet i hemarbete, inkomst, utbildningsnivå och föräldraledighet är saker som statistiskt sett ge långa och lyckliga äktenskap. Titta in på deras sida och läs! Nu så kan det gå jättebra för ts men det gäller ju att se alla risker. Speciellt när man har barn och ansvarar för deras trygghet.

Hur har man råd att vara tillsammans mer hela familjen?

INNEHÅLL