Anonym (Nymo) skrev 2017-04-13 15:18:02 följande:
Du har all rätt vara "självupptagen" och det är fint att du tänker på andra trots det du själv gått igenom. Men tror att folk gärna vill ställa upp och lyssna. Skulle inte heller benämna det självupptagen utan du har ju varit med om en traumatiskt händelse med 1000 olika känslor, tankar, frågor etc. Det är inte en normal situation vi ska behöva uppleva, skulle inte förvåna mig om många får ptsd också som varit med i dådet.
Jag själv befann mig där en timme innan det hände. Och under tiden jag var där tänkte jag två gånger att det kanske sker en terrorattack. Jag tänker mycket vad som hade hänt om jag blivit kvar längre eller kanske tagit en annan väg, stannat lite längre eller helt enkelt haft andra planer. Det är så himla mycket frågor.
Även fast jag inte var med om det så är det helt overkligt och sjukt att detta hänt på en gata som jag vistats på som liten, mitt i Stockholm liksom. Skräcken, paniken, förvirringen och alla andra känslor ni upplevde som var där, det orkar/vågar jag kanppt tänka på. Så att du som var mitt i det kommer påverkas av det här kanske en lång tid framöver ser jag inte som konstigt alls om det skulle vara så. Jag blir ledsen jag bara tänker på vad du och alla andra som var där har behövt uppleva. Jag har tänkt mycket på er som var där sen det hände, för det är nog det värsta som kan hända tror jag. Alltså inte veta vad som händer, vara räds för sitt liv. Paniken. Känner verkligen med alla er och låt det ta tid. Dina känslor och tankar är verkligen inte för mycket och det finns ingen tidsgräns.
Såg på SVT förut om att det fanns en grupp på Facebook som startats för alla som var där under dådet. Tror den heter "vi som var där: terror attacken i Stockholm" eller liknande. Den startades för alla som var med och för att kunna dela det ni varit med om med andra som upplevt samma.
Som sagt verkligen ledsen för din och andras skull och allt ni sett, känt, upplevt.
Tror inte du är "ego" utan du agerar så som eb person gör som mår dåligt. Var det du som pratat med prästen? Jag tror det är bra att prata med vänner och alla möjliga, även här och tror också det kan vara bra att söka proffesionell hjälp. Det är sjukt det som du/ni upplevt och är inte en normal situation. Kanske kan vara bra med alla känslor, som skuld och liknande men också allt man upplevt.
Jag tror du kanake är i lite chock men jag vet ju inte, säkert kan man bli väldigt deprimerad eller nedstämd av detta också som håller i sig. Ledsen, glad över att man överlevde - en massa känslor, och inte något är fel.
Ta hand om dig iallafall och tack för att du delar med dig.
Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare. Detta fruktansvärd hände och sen på något vis blev det påsk. Ingen av lina närmsta med händelsen överhuvudtaget. De var någ rädd att jag inte ville prata om det. Jag kanske inte ville det heller för då var risken att jag skulle börja gråta och på ett sätt vill jag visa mig stark inför mina föräldrar. Och samtidigt märker jag att min mamma, som egentligen är oerhört klok och innnande, inte förstår att det (eller???) är ett trauma jag varit med om....
Hur som helst. Jag har iaf läst ditt svar om och om igen och det har skänkt mig så mycket tröst. Mer tröst än jag någonsinn trodde jag kunde få av en text från en okänd människa.
På riktigt.
Du har hjälpt mig så mycket!!!
Bara det att du skrev att jag har ALL RÄTT ATT VARS "SJÄLVUPPTAGEN". Du "talade mitt språk i och led att du använde mitt ord" och sa tidigt sa du att jag inte var just självupptagen...samtidigt som du sa att jag hade all rätt...
Och jag tycker det är fint att du beskriver lite av hur du själv mådde dåligt av händelsen men att du inte ens vill tänka på vad "vi" kände. Jag menar inte att jag "sätter mig över dig" men jag förstår att du också kände en massa fruktansvärda känslor men jag berundrar sg att du inte likställer det med lina känslor. (Än om jag absolut inte på något vis inte alla vill förminska dina känslor). Men jag är aå tacksam över att du beskriver dina känslor och i förhållande till ev mina. Så uppfattar jag iaf....
Och jag är så tacksam över att du tar upp rädslan över vad som hände, rädslan och paniken.... tack för att du förstår.
Nej, jag såg inga döda kroppar.
Min instinkt var att springa utoch leta. Jag hittade en, men hon verkade ändå ok.... En tiggare (inte hon som várit i media) och jag vet inte om denna hade en bruten fot eller så...,en jag frågade två gånger oh jag VET att vi hade en två-vägs-kommunikation.
Men sesprang jag in i igen i ren promille. Fik för mig att gärningsmannen sköt med automatvapen..........allt detta hände På bara några minuter än om det kändes som kanske 30 min.
Förslåt nu skriver jag så långt så ingen orkar läsa oc autocorect har säkert gjort sitt....
jag vill egentligen enbart säga: TACK SNÄLLA KLOKA DU, DU HAR HJÄLPT MIG SÅ MYCKET!!!
Som sagt, under påsk läste jag ditt svar flera gånger men jag klarade inte att svara för jag var tvungen att hålla mig stark och distanserad till händelsen.
Sen har jag varit utomlands och nykomna jag hem och händelsen kom ikapp mig igen.
Tack igen för ditt tidigare svar!!!! <3
