Barn i den åldern vaknar ofta (de flesta av dem, för undantag finns alltid). Det är mycket mardrömmar och så börjar snart tänderna spöka. Den som tar bort nattamningen ångrar sig ofta, för utan den finns inte mycket att välja på när babyn vaknar ändå. Gå och bära på natten är inte kul. Att stå böjd över en spjälsäng är inte heller kul. Att halvsovande amma babyn till sömns ger betydligt mer sömn för mamman.
Vi tog bort nattmat på vår älsta när han var nio månader. Men bättre sov han definitivt inte. Det var många gånger jag önskade att jag fortsatt amma istället. Det positiva var att maken kunde hjälpa till mycket mer på natten.
Yngsta fyller snart två och äter fortfarande välling på natten. Men han har alltid sovit bättre än storebror. (Även om han inte sover bra)
Nåt jag har lärt mig så är det att man ska köra på det som funkar. Krävs det att barnet äter på natten så hellre det om det gör att jag slipper bära och vanka i flera månader..