Nattamma

Jag slutade nattamma min dotter när hon var 7 månader. Då bestämde jag att hon inte fick äta alla mellan 23-06 utan vaknade hon på natten så erbjöd jag vatten istället. Det gick kanon. 2 nätter så var det över.

Du gör som du vill med välling - jag själv har inte erbjudit det då det är ytterligare en sak att vänja av sen.

Ökade istället på gröten till 1,5 portion precis innan läggdags. Ammade fritt mellan 19-23 och oasvett om hon bett om det eller inte så tog jag upp henne och matade henne i sömnen vid 23 så hon skulle fått i sig lite i alla fall.

Barn i den åldern vaknar ofta (de flesta av dem, för undantag finns alltid). Det är mycket mardrömmar och så börjar snart tänderna spöka. Den som tar bort nattamningen ångrar sig ofta, för utan den finns inte mycket att välja på när babyn vaknar ändå. Gå och bära på natten är inte kul. Att stå böjd över en spjälsäng är inte heller kul. Att halvsovande amma babyn till sömns ger betydligt mer sömn för mamman.

Härligt att höra!

Ja jo du har rätt i att välling blir en till sak att vänja av...

Tack för svar.

Jag förstår hur du menar, att man får mer sömn om man ammar än om man tvingas gå runt och bära barnet alt. stå över spjälsängen. Jag tyckte inte att det var några större problem att nattamma till en början men nu senaste månaden så har det blivit för jobbigt att aldrig hinna komma ner i någon djupsömn innan det är dags för nästa amningspass.

Reagerar alla barn när de får tänder? Tänker på något vis att det kan vara värt att kämpa sig igenom några nätter där det inte blir så mycket sömn om det leder till att den här (o)vanan bryts.

Tacksam för dina tankar!

Vi tog bort nattmat på vår älsta när han var nio månader. Men bättre sov han definitivt inte. Det var många gånger jag önskade att jag fortsatt amma istället. Det positiva var att maken kunde hjälpa till mycket mer på natten.

Yngsta fyller snart två och äter fortfarande välling på natten. Men han har alltid sovit bättre än storebror. (Även om han inte sover bra)

Nåt jag har lärt mig så är det att man ska köra på det som funkar. Krävs det att barnet äter på natten så hellre det om det gör att jag slipper bära och vanka i flera månader..

Mycket klokt inlägg, jag håller med. Möjligen skulle jag kunna råda er att försöka ge henne välling istället för att amma nattetid. När mina har fått välling istället har vi kunnat mata 1 gång/natt istället för flera gånger amning. De står sig bättre på välling om de är hungriga. Vill de däremot bara "mys-suga" så hjälper det ju inte vad man ger. Ni kanske får känna in om det är hungrig hon är egentligen.

Absolut. Vi har nattmatat våra barn till ca 2 års ålder, gett välling. Men det har inte varit så jobbigt eftersom de har sovit mellan oss och jag har haft termos bredvid sängen så man har kunnat göra i ordning en flaska utan att gå upp. Jag har också resonerat som så att jag kör på det som känns absolut lättast för stunden.

Alla barn drömmer inte en massa mardrömmar, men det är väldigt vanligt att de börjar göra det runt 6 månader. Alla barn sover inte dåligt när tänderna är på väg, men de flesta gör det. Minns du hur det var att få visdomständer? Hur det värkte och var jobbigt i några dygn, och så var det lugnt ett tag, och så gjorde det ont igen. Om du minns det, så vet du hur babyn har det.

Jag tror det är ett stort misstag att se det som en vana eller ovana hos babyn att den vaknar på natten. Det ligger alltid en orsak bakom uppvaknandet, även om du inte kan se orsaken.

Jag har hört att de drömmer mycket när de är runt 6 månader men så här har hon ju varit sedan strax innan 3 månader så jag tror inte att hennes uppvak beror på enbart drömmar. Tycker mig märka rätt tydligt när hon vaknar av en dröm, eller gissar att hon drömt då iaf. Då brukar hon vakna med ett skrik och det tar en stund att trösta.

Har inte några visdomständer så kan inte relatera till hur det känns.

Tror du verkligen att det alltid finns en "djupare" bakomliggande orsak till uppvaknanden? Jag brukar ofta också leta orsaker till det mesta men ibland tror jag att man kanske bara måste acceptera att allt inte måste ha en större förklaring än just invanda mönster.

Menar inte att det absolut måste vara så i just mitt barns fall men generellt känns det som att vi (människor) ofta ska få saker att verka mer komplicerade än vad de faktiskt är.

Sov i annat rum och låt pappan ta natten en gång i veckan med ersättning om det behövs.

Nästan alla bebisar har perioder då de sover oroligt. Kolla i din föräldragrupp tex så ska du se att 9 av 10 har det som du just nu! Och de har säkert alla olika rutiner på mat (amning, flaska,vatten,ingenting). Så släpp tanken på att det har så mycket med matvanor att göra utan tänk på vad du (och bebisen) skulle må bäst av och kör på den varianten!

Jag tycker det varit enklast att ha bebisen bredvid mig i sängen och ammat ifall de inte somnat om snabbt efter napp och lite omstoppning.

Finns ingen föräldragrupp...annars hade det varit väldigt skönt att få prata med andra med barn i samma ålder.

Ja, alltså det är ju just det att det är svårt att släppa tanken på att det har med mat att göra eftersom hon alltid somnar om snabbt om hon får äta en liten stund och också, som jag skrev i trådstarten, så greppar jag efter minsta halmstrå nu. Orkar verkligen inte ha det så här så mycket längre till. Jag har också tyckt att det varit lättast att ha henne sovande mellan oss och bara amma när hon vaknat. Men sover så dåligt och blir liggandes i samma position i stort sett hela natten och får ont. Det är därför jag känner att vi behöver prova något annat, det kanske slutar med att vi går tillbaka till nattamning igen men då vet jag åtminstone att vi har testat något annat.

Usch vad gnällig jag känner mig, ber om ursäkt för det till alla. Det är bara så jobbigt just nu, blä. Det är tur att dottern är en riktig solstråle på dagarna som bjuder på många skratt.

Vi har nu bestämt oss för att passa på nu i påsk när pappan är ledig att försöka med välling en gång/natt och annars få henne att somna om utan någon mat. Vi är dock inställda på att det nog kommer bli några helvetesnätter men är beslutna om att ge det ett försök i alla fall.

Glad påsk på er!

Glad påsk och lycka till!

Väldigt naturligt att gå upp och ner i sömn för människor. Barn som vuxna. Barnen har marsnumret ännu lärt sig att somna om/gå ner i sömn igen. Det är ren överlevnad att ibland sova väldigt ytligt. Finns forskning på det.

Vill bara säga att det är ingen garanti att nåt blir bättre bara för att man tar bort nattamningen. Har en vän som tog tag i det med sin lille. Det resulterade i sämre sömn, mycket gråt, vägrade flaska o välling, ja allt vitt i annan form än mammans mjölk. Hennes predikan över mitt sätt, amma o natten o att jag skulle sluta, jaaa jag kan säga att jag sover mer än henne fortfarande. Jag nattammar än, pojken 19 mån. Arbetar heltid sen 6 mån. Jag trodde aldrig jag skulle orka, men jag har inte vågat chansa på alternativet.

I natt var en jobbig natt med mycket vakentid. Men tidigare nätter (tor-sön) har faktiskt varit riktigt hyfsade. Sen gör det så mycket också nu när pappan är hemma så den som har varit vaken mycket under natten kan sova på morgonen/förmiddagen.

Välling gillar hon iaf så vi kör vidare på det ett tag och ser vad som händer.

Nu hoppas vi att det blir lite lättare nätter än i natt, tror dock att nattens dåliga sömn hos dottern beror på att hon börjar bli sjuk.

Tack för alla tips, mottar gärna ännu fler.