Skada eller nytta?
Jag och barnens pappa separerade för flera år sedan. Han har sedan dess bott utomlands. Han har aldrig varit så engagerad men nu är det ju minimalt.
Han pratar via skype 2-4 ggr/månad med barnen. Barnen är inte speciellt intresserade av att prata. När man frågar om de vill lämna ut sina nr till pappan så de kan ringa direkt till varann, så säger de att de vill att han ringer via mig som de gjorde när de var mindre. De säger att det räcker med en gång varje eller varannan vecka och att dessa samtal eg inte spelar nån större roll. Kanske för att inte göra pappa ledsen?
Han har tidigare varit väldigt oengagerad också som sagt och inte varit speciellt snäll mot barnen. De har varit rädda för honom. Sedan han flyttade utomlands har det naturligtvis varit bättre för när vi setts så har det ju varit under mer "roliga" omständigheter. De vill dock inte vara ensamma med honom.
Pappans och min relation är helt okej. Vi pratar inte så mycket om barnen för han har inget intresse i det direkt men vi mailar eller messar varann och vi kan utan problem umgås när han är i Sverige.
Min fråga är nu, att på sistone har barnen verkar mindre och mindre intresserade och de verkar inte direkt vilja ha nån större kontakt. Senast sa ett av barnen "det spelar inte så stor roll om han ringer eller inte"...HUR ska man göra? när vet man om kontakt är mer av skada än av nytta? (De blir ofta besvikna för han lovar saker över telefon som han sedan inte kan hålla) Hur länge ska man försöka upprätthålla detta när det mestadels är JAG som får vara nån mellanhand för barnen vill inte ha direktkontakt med honom... några ideer? hur gör man??