Skada eller nytta?

Låt han eller barnen styra. Vill han inte ha nån kontakt eller att barnen själva inte vill ha nån kontakt så får det väl vara så? Det blir bara konstigt om du ska forcera fram umgänge i nån form när barnen blivit lite större. Låt han ta ansvar för sig själv.

Själv skulle jag aldrig överge mina barn. Aldrig.

Nä märkligt att man vill göra det...det är väl därför jag har försökt upprätthålla nån slags relation. Tänker att de varit små och jag har velat hjälpa dom men nu verkar de inte vilja...men HAN vill ju ha kontakt nån gång då och då... men mest det jag tänker på. Är det okej att HAN vill det...om inte barnen är så intresserade? De ses ju typ aldrig men har ju kontakt via skype...

 

Va menar du? Om han vill ha kontakt med sina barn så måste du väl låta honom ha det på det sätt som passar honom o barnen? Sen om barnen inte vill prata en halvtimma via Skype utan avsluta efter nån minut så är det väl så. Hans problem. Så ja, det är ok.

En kass relation med barnen när de är små kommer ju förmodligen innebära att de tappar kontakten helt när de är stora. Trist men inte ditt fel.

Självklart hindrar jag honom inte från det. DET är ju just frågan. Om HAN vill ha 5 minuters kontakt varje eller varannan vecka via skype men barnen inte vill det... hur gör man då?! Ska man göra det för hans skull då? Gör det mer skada än nytta då eller hjälper jag dom att upprätthålla den lilla relation som finns för att kanske kunna få en bättre relation när de blir äldre?

Jag VILL ju att de ska ha en relation såklart! Mitt enda mål annars hade jag gett upp för LÄNGE sedan! Men frågan är om det är okej att det är på hans villkor och inte barnens :) Förstår du hur jag menar? :)

Barn vet ju inte alltid vad som är bäst for dem, oavsett om de vill en sak eller inte. Rent spontant tycker ju jag att 5 min kontakt är bättre for barnen långsiktigt, än ingen alls, oavsett om barnen vill det eller inte. Som barn kan man ha den kontakten for att det kan anses var bäst for barnet, såväl som att kunna ge pappan en sak som han uppskattar. Tråkigt att pappan lovar barnen saker han inte kan hålla dock, men man kan ju uppfostra sina barn att ändå vara givmilda (mot honom).

Kanske är så att barnet är klokt nog att inse att pappan inte bryr sig? ;) Jag har uppfostrat dom att vara givmilda och jag är också jäkligt givmild men någonstans måste man till slut få tillbaka också och inte bara ge och ge år efter år och aldrig få något tillbaka...eller är jag helt ute och seglar? I min värld så är det att ge OCH ta? Varför ska han få det han uppskattar hela tiden om inte barnen får det de uppskattar? Till slut känns det som det sårar mer än det ger? 

Det gör skada att sluta! Enbart av den enkla anledningen att det är alltid bättre i efterhand att känna att föräldern ville ha kontakt (även om man själv inte vill/säger att man inte vill) än att känna att man blivit bortvald av föräldern.

Enda anledningen att sluta med kontakten är om barnen själva starkt kräver att slippa.

Jag tycker det låter som att barnen skyddar sig själva genom att låtsas som att de inte bryr sig, enligt min erfarenhet är det extremt få barn som VERKLIGEN inte bryr sig, men desto fler som låtsas som att de inte bryr sig för att slippa bli sårade igen.

Det bästa du kan göra som mamma är att prata positivt om pappan och att peppa barnen till att ta dessa 5 minuter på skype oavsett om de vill eller inte.
Sen ber du deras pappa låtsas bry sig om dem under dessa 5 minuter och ställa intresserade frågor om hur de har det. Ge honom tips om saker han kan prata med dem om, du är den som vet vad de är intresserade av, vad de är stolta över osv.
Peppa dem att visa upp en teckning, ett provresultat, en dans eller vad som helst för pappan (efter att ha förklarat för honom att han måste låtsas uppskatta detta om han inte vill förlora dem helt och hållet).

Du sitter i en jävla sits, men att kämpa för deras relation med pappan mot deras vilja är faktiskt det bästa du kan göra för dem.

Fast de är barn och tar den enkla vägen ut. Även om det är på hans villkor är det ändå bättre för barnen än ingenting alls. 

Jag peppar ALLTID och frågar ofta om de inte ska ringa. När pappan ringer så blir svaret oftast nej men då säger jag att "säg hej i alla fall och säg i såfall att du inte vill eller inte har tid" för brukar ändå sluta med att de pratar några minuter.

Grejen är att jag redan sagt flera ggr att han iaf måste låtsas vara intresserad men det händer på sig nöjd just den gången när jag pratat om det, sedan är det samma sak igen, han pratar om sig istället...men jag pratar ALLTID gott om pappan. ALDRIG sagt ett ont ord om honom faktiskt och det är jag glad och stolt över för jag vill inte vara den som dömer pappan åt dom, de får de i så fall göra själva om de nu skulle känna så framöver...

 

 

Ja de vill oftast inte prata men som jag skrev tidigare så försöker jag att peppa dom att säga i alla fall några minuter men oftast vill de inte prata alls...men jag ska fortsätta försöka peppa dom!