Det tycker jag verkligen inte att hon gör... Om hon trivs med honom som ett älskat syskon så är det inte så konstigt att hon blir äcklad av sex med honom. Jag har upplevt det många gånger i förhållanden.
Vad har du för syn på kärlek? På vilket sätt skiljer kärleken mellan två partners och mellan tex syskon eller vänner?
Vad har du för förväntningar på en kärleksrelation, din relation? Vad tycker du att den ska innehålla?
Vad tycker du är viktigt för att sex ska fundera för dig? Tex... närhet, kärlek, spänning, attraktion, inifrån kommande sexdrift.... Eller vad?
Du skriver att du får orgasm. Det är ju en kriterie för att sex ska vara bra. Vad annars? Orgasm är ju ofta lätt att få via onani, så vad är då sex till för?
Jag hade inte velat leva med ett syskon, men många värdesätter ju tryggheten mer än attraktionen. Man fortsätter bry sig om den andra väldigt mycket, och kan tom tycka om att kramas, så länge det inte är på ett sexuellt sätt. Jag har haft en sån relation så jag vet precis.
Det är svårt att bryta upp en relation där man bryr sig mycket om varandra.
Varit med om det i alla mina förhållanden efter några år. Har aldrig kunnat få tillbaks lusten och lidit som ett djur. Nästan anklagat dem för att jag inte tänt på dem mer. Har tyvärr stannat kvar tills det blivit outhärdligt men lyckats förbli god vän med dem alla:) Kommer alltid till en känsla av att det blir för mycket vardag och det känns som syskon och nästan perverst att ha sex. Hatar känslan av att vegta exakt vad som ska hända i sexet. Det blir alltför förutsägbart och då dör allt och det är inte lätt att experimentera och förnya i all ära! Det är bara ny hud och nya känslor och spänning som behövs.Tror våra känsloliv är monogama och behöver rutiner medan kroppen och lusten behöver variation.
Ja det är säkert hur jag funkar. En förmåga att koppla ihop alltför känslomässig närhet med sex. Har väldigt svårt att få intima känslor överhuvudtaget el att släppa in människor men när det väl händer tappar jag istället lusten när spänningen försvunnnit ur relationen och jag vet exakt vad som ska komma, Ofta slutar jag attraheras och kan inte längre se den andra som sexuell och stör mig på allt. Kan däremot ha närhet men inte av sexuell karaktär. Kankse kommer det någon jag känner annorlunda med en dag och överraskar mig:)
Det du beskriver är väldigt vanligt hos kvinnor. De flesta separationer initieras av kvinnan och mannen fattar inte vad som hände. Många kvinnor lever sitt liv i en lång serie monogama förhållanden av längder på 1-5 år. Sen blir det svårare för kvinnan att hålla attraktionen igång till sin man. Ofta skaffar man då barn och då går ett par år till, men sen blir det svårt. Män är inte bättre på nåt sätt, vi har lätt för att spontant bli tillfälligt attraherarade sexuellt av olika kvinnor. Men män tröttnar inte sexuellt på sin partner på samma sätt som det är vanligt att kvinnor gör.