LVU - Tvångsomhändertagande av barn

Stackars föräldrar? Ja visst är det en tragedi för alla inblandade när det går så långt som till LVU, men mest synd är det väl ändå om barnen som dragit nitlotter i föräldrarlotterier (ja jag är medveten om att det i sällsynta fall omhändertas barn på felaktiga grunder) LVU är dyra och arbetskrävande och tas bara när det absolut är nödvändigt och absolut inget som kommunerna tjänar pengar på genom några massiva stadsbidrag så att det blir plus i kassakistan som vissa rättshaverister ogenerat påstår.

Det händer sällan men tyvärr förekommer omhändertagande utan eller på felaktiga grunder. Har ett par i min närmaste krets som blev av med sitt barn pga sen utveckling som soc anklagade föräldrarna för. Ett par år senare framkom att barnet var sen i utvecklingen pga en medfödd sjukdom. Föräldrarna försökte då få tillbaka sitt barn. Mamman i hemmet där barnet bodde ville inte släppa taget om "sitt" barn så hon kom till rättegången och ljög ihop en story om föräldrarna. Vet detta för att hon senare erkände (så jag hörde det) att hon ljög för att få ha kvar barnet för hon älskade henne lika gränslöst som sina egna barn. Föräldrarna har fått 2 barn till och blivit utredda och godkända av soc men sitt äldsta barn fick de aldrig tillbaka.

Dock är detta som sagt väldigt ovanligt. Här där vi bor ser man barn som helt uppenbart far illa och som soc inte vågar omhänderta pga all kritik de fick för hur de hanterade fallet med flickan som inte fick komma hem tillbaka. Det är ett litet samhälle så alla känner alla och vet det mesta. Har själv gjort ett par anmälningar då jag sett en mamma misshandla sina barn på fyllan. Hon har ff kvar sina barn och är konstant onykter. Så det kan gå åt båda hållen. Dock tror jag att alla på soc gör sitt yttersta för att misstag inte ska få ske.

Min personliga erfarenhhet av soc:

Hade kontakt med då mitt ex misskötte våra barn och någon hade anmält detta. De var väldigt hjälpsamma och stöttande och litade på mina ord. På samma vis litade jag på att de gjorde vad som var bäst för mina barn. De utformade i samråd med pappan ett umgänge som var så litet att barnen inte skulle ta skada. Och så att exet skulle orka med att ha dem. Samtidigt sökte de fram en avlastningsfamilj så jag inte skulle stå helt ensam med barnen under den tid pappan träffade dem 2×4h/vecka. Allt ordnade sig till det bästa och vi har idag barnen 50/50 och pappan har ordnat till sitt liv så han orkar ta hand om barnen när de är hos honom. Soc är inte med i bilden längre.

Det händer sällan men tyvärr förekommer omhändertagande utan eller på felaktiga grunder. Har ett par i min närmaste krets som blev av med sitt barn pga sen utveckling som soc anklagade föräldrarna för. Ett par år senare framkom att barnet var sen i utvecklingen pga en medfödd sjukdom. Föräldrarna försökte då få tillbaka sitt barn. Mamman i hemmet där barnet bodde ville inte släppa taget om "sitt" barn så hon kom till rättegången och ljög ihop en story om föräldrarna. Vet detta för att hon senare erkände (så jag hörde det) att hon ljög för att få ha kvar barnet för hon älskade henne lika gränslöst som sina egna barn. Föräldrarna har fått 2 barn till och blivit utredda och godkända av soc men sitt äldsta barn fick de aldrig tillbaka.

Dock är detta som sagt väldigt ovanligt. Här där vi bor ser man barn som helt uppenbart far illa och som soc inte vågar omhänderta pga all kritik de fick för hur de hanterade fallet med flickan som inte fick komma hem tillbaka. Det är ett litet samhälle så alla känner alla och vet det mesta. Har själv gjort ett par anmälningar då jag sett en mamma misshandla sina barn på fyllan. Hon har ff kvar sina barn och är konstant onykter. Så det kan gå åt båda hållen. Dock tror jag att alla på soc gör sitt yttersta för att misstag inte ska få ske.

Min personliga erfarenhhet av soc:

Hade kontakt med då mitt ex misskötte våra barn och någon hade anmält detta. De var väldigt hjälpsamma och stöttande och litade på mina ord. På samma vis litade jag på att de gjorde vad som var bäst för mina barn. De utformade i samråd med pappan ett umgänge som var så litet att barnen inte skulle ta skada. Och så att exet skulle orka med att ha dem. Samtidigt sökte de fram en avlastningsfamilj så jag inte skulle stå helt ensam med barnen under den tid pappan träffade dem 2×4h/vecka. Allt ordnade sig till det bästa och vi har idag barnen 50/50 och pappan har ordnat till sitt liv så han orkar ta hand om barnen när de är hos honom. Soc är inte med i bilden längre.