språk

Prata ditt modersmål med barnet, dvs svenska. Om ni flyttar till USA när barnet är litet kommer hen vara 2-språkig inom ett halvår i alla fall. Det kommer då vara svenskan som du får kämpa med för att ditt barn ska ha kvar och då kommer du vara glad om du redan har lagt grunden för en god svenska innan.

Som sagts ovan blir det lite krystat om du pratar med ditt barn på ett språk som inte är "ditt" och det språk som du tänker och känner på.

Jag bor i Frankrike och båda mina barn är födda här och de har aldrig bott i Sverige. Äldsta är snart 9 år och trots att jag varit konsekvent i 9 år och BARA pratat svenska med honom, läst böcker på svenska, sjungit på svenska etc så är ju givetvis hans franska mycket bättre i och med att pappan är fransk, skolan är fransk, kompisarna är franska osv. Sonen har en kraftig brytning när han pratar svenska och det låter ju jättegulligt men jag skulle verkligen önska att han hade en större vokabulär på svenska än den han har.

AndreaBD skrev 2017-03-30 12:37:03 följande:

Ja, det är inte lätt med tvåspråkigheten. Det är bara min äldste son som pratar tyska utan brytning. Mina två andra barn har inte lärt sig det lika bra. Jag var tvungen att ge upp det när de var i tonåren, för att de inte förstod mig längre. Då bodde de varannan vecka hos pappa dessutom och när de kom till mig så var det verkligen ett främmande språk för dem. Det är bra som du gör, ha så mycket som möjligt på svenska. Det gjorde jag också, men det är olika. Vissa kanske inte är lika intresserade av språk och tycker bara att det är jobbigt. Och att mamma ju kan det andra språket också.

Det är ju precis som du säger. Sonen vet ju att jag förstår allt han säger på franska så då är det ju bekvämare för honom att prata franska. Sonen bor också bara på halvtid hos mig så det hjälper ju inte direkt fôr svenskan. Det lustiga är att när han är hos sin pappa och pratar i telefon med mig så pratar han bara svenska. Han tycker förmodligen att det är lite kul att hans pappa och bonusfamilj inte förstår vad han säger då

Tvåspråkigheten är ju knepigt även som vuxen. Efter 12 år här i Fankrike med fransk man och ett jobb där jag växlar franska och engelska kommer jag ofta på mig själv med att tänka eller räkna på franska eller engelska. När jag pratar svenska får jag ibland leta efter uttryck som kommer snabbare till mig på franska. Det finns även så mycket av ens identitet i ett språk att det är lätt att känna sig lite rotlös när man inte längre hör sitt modersmål i vardagen på samma sätt som när man bor i sitt ursprungsland.

språk

INNEHÅLL