Inlägg från: Anonym (Orkar inte.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orkar inte.)

    Han är som helt förändrad efter vi fick barn

    Igår pratade jag med honom, jag berättade hur jag kände och att jag inte anser att hans beteende är okej. Att han får sluta kalla mig hora, lat, ful och tjock osv samt att jag behöver hjälp iaf en natt på helgen med vår dotter... jag berättade även hur det känns när han blir aggressiv, att jag blir rädd för honom. Responsen var inte direkt som jag hade tänkt mig.. jag hade föreställt mig hur JAG skulle reagera om min partner sa detta till mig och jag skulle ju bli jätteledsen för att ha sårat den jag älskar och verkligen aldrig göra om det. Men min sambo blandade in allt i vårt samtal, om jag då tog upp att jag behövde en natts sömn så svarade han med att då måste jag göra mer hemma den dagen, jag frågade om han menade att jag var tvungen att förtjäna en natts sömn men det sa han nej till, att det är självklart att jag ska sova en natt MEN då får vi bestämma vad som ska göras istället. Allt det andra sopade han liksom under mattan, fick liksom inte fram ett ord av honom förutom om detta jag redan skrivit... jag känner mig mer tom nu än innan vi pratade, så himla synd då jag längtade lite till att verkligen prata ut och lösa allt.

    Tack igen alla ni för allt ni skriver, betyder allt!

  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (Psyche) skrev 2017-03-30 10:28:06 följande:

    Det där låter direkt alarmerande.

    Om en man tror att det är okej att kalla någon han påstår sig älska, mamman till hans barn, den han själv har valt ut att föröka sina gener med, för lat, ful hora, då måste det vara något allvarligt fel på människan.

    Min omedelbara replik hade varit: Och vad säger det om dig då, som inte kan hitta en bättre människa att bilda familj med än att du måste kalla henne fula saker varje dag? Låter det friskt och vettigt tycker du?

    TS: En narcissist ser dig som en förlängning av sig själv, att du är till för att få honom att må bra och se bra ut socialt. När du inte är och gör saker perfekt/som han har tänkt sig så får han ångest. Hans bild av sig själv som ofelbar raseras och då tar han ut det på dig. Detta är direkt ur textboken så jag föreslår att du söker till psykolog via vårdcentralen för att se hur du ska gå vidare.

    Hans beteende måste avgränsas och stoppas direkt om ni ska kunna ha en relation, annars kan detta förvärras och bli mycket skadligt för dig och barnet.

    Jag tror inte att människor med narcissistiska drag kan botas riktigt, men det är en glidande skala och en del kan nog lära sig att lägga band på sig själva för att bevara sina relationer.

    Om detta hade hänt mig hade jag också talat med mannens föräldrar- har han betett sig så här förr, med andra kvinnor? Vad säger hans vänner, om du kan få något ur dem? Visst finns det folk som är bra på att spela teater, men de flesta är inte 100%. Och om han lyckats hålla fasaden mot alla andra och vara en perfekt medmänniska och gentleman så borde det bara stärka dig i ett beslut att lämna, för då är det ju bara dig som han väljer att utsätta för det här beteendet. 

    En narcissist med mindre impulskontroll kommer (i alla fall under stress) att begå övertramp mot alla, från grannen till chefen till frun till sin övriga familj.


    När han slog sönder dörren och proppade i sig massa tabletter ringde jag hans mamma och berättade då även vad han hade gjort med min hamster, hans mamma är världens största djurvän så hon blev helt skakig och frågade vad hon hade gjort för fel under hans uppfostran. Hon sa även att han aldrig gjort ngt mot deras katt som än idag finns i livet MEN att hon inte alls litar på honom och att min sambo aldrig skulle få vara kattvakt eller liknande. Hon har även berättat att min sambo är respektlös mot henne och elak men samtidigt som hon säger detta så försvarar hon honom med att han haft det tufft utan sin pappa närvarande osv osv så att hon förstår ändå typ.

    Han har inte haft ett enda förhållande innan mig, han har hela tiden varit typen som tagit med någon tjej hem efter krogen och sedan bara glömt t henne, som mest har han haft korta kk relationer så jag har inget ex till honom att höra med direkt.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (Sanna) skrev 2017-03-30 11:19:46 följande:

    TS, allt i hans svar på det du tog upp med honom tyder på att han inte alls förstår OCH att det är något allvarligt fel på honom.

    Det faktum att inte ens hans mamma litar på honom innebär tyvärr också att han inte plötsligt blivit som förbytt när ni fick barn. Han har ju varit sådan innan också men du ser det först nu.

    Vad behöver du för att kunna lämna?

    Finns det någon kvinnojour i staden där ni bor? Har du koll på hur det kan bli med bostaden? Äger eller hyr ni?

    Jag tror faktiskt inte du ska meddela honom att du vill separera utan få hjälp att lämna bostaden när han är på jobbet. Han kan bli farlig så se till att inte vara ensam med honom när han får veta att du lämnar honom.


    Jag äger bostaden. Han flyttade in till mig när vi blev sambos så jag kan inte lämna utan det måste vara han isåfall.
  • Anonym (Orkar inte.)
    Anonym (Hanna) skrev 2017-03-30 12:11:31 följande:

    Jösses vad jag känner igen mina barns pappa i detta. han var helt fantastisk i början, behandlade mig som en prinsessa, pratade om förlovning, giftemål, framtiden osv. Berömde mig inför sin mamma och sina vänner. Men efter förlossningen så förändrades allt, elaka ord, sa en massa skit till sin mor så hon kom upp och var elak. ville jag lämna så hotade han med att ta livet av sig, hoppa från balkongen. När jag lämnade första gången kastade han saker efter mig från balkongen. Han var inte våldsam och han kom med tomma löften så gick tillbaka till honom. När min mamma och styvfar skilde sig så förändrades allt. det var som om en spärr släppte och han tog till våld, Jag var ganska stark då så övermannade honom alltid och "vann" kampen. han fick dock en stukad fot vid ett tillfälle. Allt lugnade ned sig igen och vi var särbos. Han var gullig och rar förutom när han drack. Då vi inte levde ihop så kunde han dricka när vi inte var med vilket gjorde att jag trodde att allt var bra. men några år senare efter nästa förlossning så kom elakheten tillbaka igen, så fort vi flyttade ihop så spårade allt. 1 vecka in i samboförhållandet så fick han för sig att jag var otrogen och försökte knivskära mig. lyckades som tur var försvara mig även denna gång. Men det var också sista gången. där och då bröt jag fullt ut med honom. 

    Jag tror inte på ert förhållande och för mig skriker varningsklockorna. 


    Beklagar det du fått vara med om! Vet inte om det är "vanligt" men jag känner ändå känslan "är det verkligen så farligt?" När jag sitter här.. att alla skriker lämna osv men han har ju inte slagit mig och han säger själv att han hatar kvinnovåld mer än ngt annat..
  • Anonym (Orkar inte.)
    Stårschan skrev 2017-03-30 13:04:16 följande:

    Han mobbar dig, kallar dig hora, säger att du är fet, har ihjäl ditt husdjur och hotar med att ta livet av sig om du går emot hans vilja. Kom ihåg att du startade den här tråden av en anledning. Du vet att det inte är normalt. Vi som ser varningstecknen försöker hjälpa dig att tyda dem så att du ska kunna få hjälp INNAN det är för sent.


    Jag vet, det är inte okej alls det han gjort men jag är mest rädd för att ångra mig om jag lämnar. Tänk om allt skulle ha blivit bra i slutet? Sen kommer problemet om vår dotter.... Han kommer vilja ha henne varannan vecka, det har han berättat innan att hans mamma skulle ha henne dagtid när sambon jobbar ifall vi skulle gå isär.
  • Anonym (Orkar inte.)

    Någonstans så vill jag lämna, ibland har jag nästan önskat att han skulle vara otrogen så jag hade skäl nog till att lämna.. när han är såhär elak så bestämmer jag mig varje gång för att det var sista jäkla gången han var så äcklig i munnen men sen är han världens goaste så jag känner att fan, han är bra fin! Som i morse, jag tror han fattade att jag inte fick svaret jag ville igår så innan han åkte till jobb kröp han intill mig i sängen gav mig en puss och berättade hur mkt han älskar mig, då känns tankar på att lämna som bortblåsta för han kan verkligen vara världens finaste ibland också!

  • Anonym (Orkar inte.)
    AndreaBD skrev 2017-03-30 13:33:43 följande:

    Tyvärr, han gör precis så mycket som han behöver göra så att du inte lämnar honom. Antagligen är du bara inte redo att lämna honom än, men ta inga stora beslut, inga husköp, inga fler barn.


    Nej, fler barn orkar jag inte nu och hus har vi planerat till om 5 år ca och tills dess måste ju detta antingen löst sig eller gått åt pipsvängen
  • Anonym (Orkar inte.)
    Stårschan skrev 2017-03-30 13:45:42 följande:

    Du måste lära dig att lita mer på hans handlingar än hans ord. Vilket pucko som helst kan se lite blid ut i ögonen och ge dig en puss och säga "Jag älskar dig". Men de allra flesta skulle inte fixa att kalla dig hora.


    Jag vet att detta stämmer. Men sambon säger att han inte lägger ngn värdering i det han säger, att han är så van vid att vara grov i munnen men att han inte menar ngt av det. Vart går gränsen liksom?
  • Anonym (Orkar inte.)

    Jag lägger stor värdering i orden! För mig är det inte okej! Efter vi hade haft snacket igår skulle han byta blöja på vår dotter, hon kissar när blöjan är av så han höjer rösten och säger "jävla unge" då blev jag riktigt förbannad och sa att om han säger ngt liknande en gång till så finns det inget vi längre! Att hon är en bebis liksom! Han svarade att just precis, en bebis och fattar inte vad jag säger. Jag tycker inte det är ngt konstigt att säga jävla unge om de blir piss överallt! Då kändes det som att han inte hade lyssnat alls på vad jag precis sagt och att han ärligt inte bryr sig heller.

    Hela denna tråd har gett mig sådan huvudvärk, inte för att någon skrivit ngt fel utan för att jag faktiskt fått inse att allt inte står helt rätt till med människan som jag delar mitt liv med. Jag är tacksam till alla som tagit sig tiden att skriva, fina människor! Men det är samtidigt jobbigt.

  • Anonym (Orkar inte.)
    HotPink skrev 2017-03-30 15:26:29 följande:

    Här har du redan bestämt dig för att det är ok för din sambo att behandla både dig och er bebis såhär.

    Du skriver nästa gång så går jag, men hur många nästa gång ska ske innan du går?

    Bara det enkla att byta en blöja fick han ett utbrott på er bebis, en liten bebis som inte förstår varför sin pappa höjer rösten åt henne.. Är det sånt du vill lära er dotter?

    Att vara rädd för sin pappa? Att börja söka trygghet i något annat än just er två? Att tappa sin trygghet från dig som mamma? Är det så du vill ha det?

    Du har själv skrivit att du skulle råda någon som var i din situation att lämna. Gör dig en tjänst och följ ditt egna råd.

    Varför tror du att han är sååååå underbar en tid? Det är för att du ska glömma hur han är mot dig egentligen!

    Jag vet hur det är att leva med föräldrar som misshandlar varandra och barnen. För er dotters skull hoppas jag att du tänker till och funderar över vad som är viktigast -din dotter får en trygg uppväxt el att du får vara med en man som misshandlar både dig och er dotter.. Vilket av alternativen är viktigast?

    Jag hoppas innerligt att du tar till dig vad som skrivs i tråden och att du tar dig ur detta förhållande.


    Nej, fy! Det är inte såhär jag vill hon växer upp, inte alls okej för honom att trycka ner henne heller!!! Jag har hela tiden sett en bild framför mig hur jag vill att min familj ska se ut, att det ska vara kärlek, respekt, skratt i hemmet. Min sambo platsade perfekt in ibörjan fram tills dottern kom.

    Nu i efterhand så kanske jag skulle kunna se små saker. Jag vet att han slagit sönder dörrar osv hos sin mamma men jag har bara tänkt att han var en odräglig tonåring. Sen har hon ju berättat mer efter att jag berättade om hans utbrott här hemma.
Svar på tråden Han är som helt förändrad efter vi fick barn