Han är som helt förändrad efter vi fick barn

Att du börjar tassa på tå för att inte göra honom arg, eller att han sårar dig, eller att du inte ens vill att han skall komma från jobbet är ju enorma varningstecken. Visa honom den här tråden. Tar han inte till sig den så ta ditt barn och flytta. Du ska inte bli hans privata lilla slagpåse för hans taskiga humör. Han har inte en susning hur mycket tid det tar med ett spädbarn, eller barn överhuvudtaget. Han har inte en susning om hur kvinnokroppen fungerar och vad som händer med magen under en graviditet. Han har inte en aning om hur trött man är och att man aldrig får sova 8 timmar i sträck under lång tid.

Din karl är en fullblodsegoist och ett svin och borde inte ens få kalla sig pappa :(

Om han säger att han älskar dig är ju helt oväsentligt så länge han inte visar det i handling. Var han delaktig i hushållsarbetet och var jämställd innan barnet kom, eller var det du som skötte allt då också? Det låter som om han har en sanslöst föråldrad och osvensk kvinnosyn. Rent konkret kan jag inte ge dig några råd om hur du ska hantera detta, eftersom man inte kan ändra på en människa som inte anser att han har behov av att förändras. Han verkar vara sur på dig för att du inte lever upp till hans drömbild av att ha en perfekt fotomodell som hushållerska.

Är han Svensk?

Hur har ni planerat att lägga upp föräldraledigheten? Ett vanligt problem är att den arbetande föräldern inte alls förstår hur slitigt och tidskrävande det är med småbarn förrän de själva haft sin första vecka hemma. Om det är möjligt för er att bytas av tidigare än planerat, till exempel att ni båda jobbat halvtid ett tag, så kanske det skulle kunna hjälpa er ur den här sitsen.

Dessa två inläggen säger så otroligt mycket om allt så jag tänker inte ens ta ut valda delar.

Snälla ts, så här ska du inte ha det. Börja med att berätta för någon du litar på om hur ni har det. Dina föräldrar kanske?

Ta sen ett uppehåll genom att du helt lämnar hemmet i en vecka. Berätta för dig sambo att du behöver få fundera över hur allt har blivit.

Har han varit våldsam mot dig eller bebisen på något sätt? Jag får kalla kårar när du skriver att han har dödat ett djur. Det är inte normalt om inte djuret har en dödlig sjukdom. Och då sköter man det snyggt och värdigt mot djuret.

Om han brukar våld måste du lämna honom direkt. Både om det är psykiskt (vilket jag redan tycker det är) eller fysiskt.

Jobbigt? Javisst. Men alternativet är värre.

Skratta bäst du vill. Jag har aldrig hört en så skum snubbe som dessutom dödar en hamster. Du är ihop med honom frivilligt? Men ja. Nu har du unge med honom och ja eftersom du säger att det kom radikalt efter barnet så tycker jag synd om dig. Såg du inga, absolut inga sådana tecken tidigare?

Ibland undrar jag då hur kvinnor bedömer de män de skaffar barn med. Är det 100 % yta? Gasen i kaklet?

Och kan du då inte försöka ta in att det faktiskt ligger något i det? Att de faktiskt bryr sig om dig och vill ditt bästa. Hur skulle du själv råda en väninna om hon hade skrivit denna tråd?

Han trycker ner dig verbalt och har redan visat våldsamma tendenser för att skrämma dig till lydnad - även om han ännu inte har gett dig några fysiska blåmärken.

Och det kan alrig upprepas för ofta: Det spelar INGEN roll hur gullig och charmig och romantisk och rar en person är när han är på gott humör. Det är som är viktigt är hur han agerar när humöret är som sämst.

En normalt funtad människa med normala spärrar är inte elak mot den han påstår sig älska.

Då undrar jag verkligen hur länge ni har känt varandra innan ni fick barn? En man som döda ett litet försvarslöst djur - det är mycket illa. En eller två såna män har jag också haft oturen att känna, och de är inte roliga.

Du vill förstås inte separera lättvindigt, men jag är rädd för att det kan vara så att du inte kan blunda ifall han är en helt olämplig partner. Om han är det kan jag inte bedöma, men det han säger till dig, att du är "fulare" - det är ju mycket okänsligt och omoget. Och du måste ju också se hur det går med hans roll som pappa. Om han tillför något positivt eller om han bara är ett "extra-barn" för dig och kanske t.o.m. kan vara negativt för barnet att ha kontakt med.