Hur stor risk?
Jag separerade från min man för 7 år sedan. Vi har ett barn ihop. Han har aldrig engagerat sig men självklart var det LITE mer när vi bodde ihop. Efter separationen blev det typ nada och för 3 år sedan flyttade han till andra änden av Sverige. Han träffar barnet ca 2-3 ggr/år. Oftast 2-3 dagar varje gång då bara. Barnet själv vill inte vara ensam med pappan.
Jag har nu fått nog efter minimalt intresse från hans sida. Dumma bortförklaringar samt psykisk misshandel både av mig och barnet när vi ses/hörs. Pratar med barnet på telefon eller skype en gång varje eller varannan vecka. Nu blir det glesare och glesare och han hör mest av sig till mig för att jag ska tycka synd om honom med olika saker...
Jag är verkligen trött på detta nu. Han har aldrig några pengar så han kan hälsa på vårt barn och jag kan till viss del bidra men jag har inte heller några pengar och han är den som flyttat och jag har under de första 5 åren av vår separation verkligen gjort ALLT för att de ska få en god relation. Nu börjar jag som sagt tröttna!
Jag mår dåligt av honom så blockerat honom på alla ställen. Han kan nå mig endast via mail när det gäller dottern...
Jag undrar nu IFALL han mot förmodan (tror inte han varken vill eller har pengar till det) skulle stämma mig på vårdnad/umgänge. Kan jag då bli av med allt pga att jag fått nog av att vara den som försöker, frsöker och försöker??
Skulle aldrig säga nej om han planerade, försökte och bokade in träffar. Då skulle jag mer än gärna bjuda in till att de skulle ses och höras men nu är det BARA på hans villkor och det blir ju inte bra för varken mig eller barnet i detta läge...
Kan jag alltså åka dit om jag nu tar bort all kontakt utom mail? Kan jag förlora vårdnaden eller umgänge mestadels till honom om jag gör det? Om ajg inte planerar våra träffar eller så?!