Anonym (Emmeline) skrev 2017-03-27 11:44:43 följande:
Jag skulle börja se över hur det är hemma hos er. tex ordna så pappan och dottern får egentid och gör mycket saker tillsammans bara de två.
Men sedan att ni genom mjuka värden visar hur mycket ni tycker om henne, genom att ge av er tid och engagemang (inte materiella grejer). Samt att ni pratar om hur kul det är att hon är hos er och att ni sett fram emot att hon kommer.
Sen är min fråga om hon gråter när hon är hos er också och vill hem? Eller är det bara hos mamman innan hon kommer till er? Hur ser samarbetet med mamman ut? Kan det bli bättre?
Och när ni pratar med dottern om vad som är tråkigt och vad hon saknar hos er vad säger hon då? Vad har hon för förslag för att hon skulle trivas bättre hos er? Jag tänker det sista kan vara er utgångspunkt i frågorna till henne. Typ: "Nu är det så att du bor vv här hos oss och vv hos mamma. Jag (pappan) och din mamma har bestämt att det ska vara så. Du säger det är tråkigt här. Vad kan vi göra så du trivs bättre här hos oss? Hur skulle du vilja att det var de här veckorna när du är här?" Och så tar ni upp detta med jämna mellanrum och gör en utvärdering. "Nu har vi gjort detta och detta, hur känns det nu" osv
Vi visar henne hur mkt vi tycker om henne, vi kramas när hon kommer å vi talar om hur mkt vi tycker om att hon är hos oss.
När vid frågar henne vad som är tråkigt så säger hon bara "vet inte" vi har frågat om det är nånting vi kan ändra på så hon trivs, å då säger hon att det inte finns nått.
Som sagt så gör vi allt å lite till, hon får hjälpa till med maten (vilket hon älskar att göra) hon får bestämma vad vi ska äta emellanåt.
Ibland vill hon bara vara barn och då får hon vara det.
Jag har svårt att tro att mamman "skuldbelägger" henne när hon ska hit, men hon kan vara lite dramatisk å "dalta" lite sådär att "Nemen lilla gumman, Ååh har du slagit dig"
(Alltså förminskar henna) Annars funkar allting klockrent.
Egentid har hon med pappan, varje tisdag är det dom två. För några veckor sen var det bara dom två på hela veckan för jag va bortrest å min grabb va hos sin pappa.
De har hänt en gång att hon grät när hon skulle till mamman, för hon ville vara kvar hos oss.
Vi är noga med att prata med henne, å försöker för allt vi kan att lösa allting, men vi har kommit till en punkt när ingenting hjälper. Vi överöser henne med kärlek.
