Min bild ifrån RUL föregående graviditeten.
Hoppas på en bättre bild på onsdag.
Skönt att höra att du hållet humöret uppe TS.
Du har helt klart en liten kämpe där inne och vi är många som hoppas att det kommer sluta bra för er. <3
Lättare? Det är ju knappast det du baserar ditt beslut på, om det är lätt eller inte? Jag hade gjort precis som du, och gett barnet en chans istället för att alltid undrat. Jag begriper inte hur man inte kan förstå eller respektera en sådan sak, det är ditt barns liv det handlar om. Har funderat mycket på det då vi exempelvis aldrig har gjort KUB eftersom det dels enbart anger sannolikhet, och dels skulle vi inte ta något beslut kring det. Om det sedan slutar illa i ett senare skede står jag för det. En sen abort är inget att rycka på axlarna åt.
Jag hoppas att allt ordnar sig för dig och bebisen, håller alla tummar och tår. Det måste vara fruktansvärt det du går igenom, du är fantastiskt stark som klarar det ensam. Kram på dig, all lycka till er!
Hej.
Nu har det gått tre dagar sen i söndags. Hade det jobbigt ett tag med alla tankar kring det här så orkade inte skriva förrän nu. Iaf i söndags så kände jag massor av sparkar och livmodern kändes mjukare än vanligt. Fick normala flytningar och hoppades på att det skulle vara ett tecken på mer vatten. Förhoppningarna har försvunnit när jag sen tyckt att den har blivit hårdare igen. Inga sammandragningar alls på 5 dagar nu.
Sen kom måndagen och jag har inte haft så mycket tid att känna efter om bebis rör sig. Tänkte jag känner på tisdagen, men den dagen gick fort den med, och har känt mig ovanligt normal i kroppen. Tex så har jag rört mig normalt och utan att känna något slags obehag. Det här gjorde mig dock fundersam igen. Har även tyckt att livmodern varit ovanligt mjuk för att sedan bli hård igen. Dock inga rörelser så tänkte mig det värsta och att det var därför allt kändes så normalt helt plötsligt.
Jag har oroat mig massor över om det inte finns något fostervatten igen när jag nu ska på undersökning om någon dag. Oroar mig hur den lilla mår där inne , beroende på hur jag sitter om det blir ännu mer trångt.
När jag la mig igår så försökte jag känna några rörelser bara för att kunna slappna av men inga alls :(
Vaknade efter någon timma och kände efter igen och försökte buffa flera ggr men ingenting.
Började söka på nätet om fler som inte känner några rörelser men hittade inte så mycket mer än de som aldrig börjat känt eller de som känt efter någon dag igen. För mig hade det ändå gått 2,5 dygn och jag har legat i timmar för att känna. Men ingenting!
Minns en natt då jag vaknade och var orolig mitt i natten, så blev då ledsen och tårarna rann, då kom puffen.
Tänkte att om tårarna kommer nu så skulle det bli samma sak igen, men ingenting. Kom då hemska tankar. Sökte på nätet och fann fler som skrev om "inga fosterrörelser" precis när jag började läsa en som lät så här "hörni tjejer nu får ni sluta oroa er, alla graviditeter är olika och..." .... då kom puffen! Hjälp vilken lycka! Känns som att jag väntat i timmar. Jag kan slappna av igen och nu kan jag försöka sova vidare. Under tiden jag har skrivit nu har jag fått minst 20 sparkar. Tappat räkningen :) Nu ska jag gå och dricka vatten och sen försöka sova igen. <3
Jag har förresten skrivit ett mail för att få svar på alla frågor av en expert. Hoppas på svar snart då de behövde komplettera med även en annan läkare för olika frågor.
Frågorna gäller risker, komplikationer och statistik för prematura och även med tidig Vattenavgång och "trälungor" .
De som jag har skrivit till ska vara experter och vana för just prematura barn då de jobbar med detta dagligen.
Har fått kämpa så mycket med mina tankar och oro så kände att jag behövde söka svar någonstans. Har även funnit att vi just i Sverige ska vara väldigt ledande inom just prematur.
Men utomlands fick jag veta att de gör "amnioinfusion" på de med tidig Vattenavgång före vecka 20, de provar iaf.
Hoppas verkligen att forskningen går framåt snabbt. Önskar man kunde göra en sån varje dag tills fostret har tränat lungorna tillräckligt och kan överleva utanför livmodern.
Hittade även någon som "läkte fosterhinnan" men då ska man veta var hålet är! Allt detta kräver nog en hel del pengar av staten och tyvärr så stannar det där då :/
Känner också att sjukhuset vill slippa alla sjukskrivningar så de ser hellre än tidig abort än att chansa när chansen ändå är så liten. Om de ändå tog chansen att forska i det här och fick mer resurser till det och mer tid. Det vore nåt! Vi har ändå kommit väldigt långt. Spola fram tiden tack.
Men snälla nån vilken dåre till läkare! Det låter nästan som den jag träffade vid mitt första missfall, en läkare som först trodde att jag ljög när jag sa att jag fått missfall då det inte fanns några som helst spår av en graviditet i livmodern (hade rensat alldeles för bra själv) och som sen, när de upptäckt ett myom svarade "Då får de ta bort hela paketet" på frågan om det inte gick att ta bort myomet på en gång.
Säg åt sjukhuset att du INTE vill ha med denna läkare att göra mer. Du behöver inte det!
Håller tummar och tår för att det kommer att gå bra för dig och pyret.
Vad jag tycker om spermiedonatorn till far lämpar sig inte i skrift....
Lättare? Det är ju knappast det du baserar ditt beslut på, om det är lätt eller inte? Jag hade gjort precis som du, och gett barnet en chans istället för att alltid undrat. Jag begriper inte hur man inte kan förstå eller respektera en sådan sak, det är ditt barns liv det handlar om. Har funderat mycket på det då vi exempelvis aldrig har gjort KUB eftersom det dels enbart anger sannolikhet, och dels skulle vi inte ta något beslut kring det. Om det sedan slutar illa i ett senare skede står jag för det. En sen abort är inget att rycka på axlarna åt.
Jag hoppas att allt ordnar sig för dig och bebisen, håller alla tummar och tår. Det måste vara fruktansvärt det du går igenom, du är fantastiskt stark som klarar det ensam. Kram på dig, all lycka till er!
Nä inte direkt.. han fick två omgångar med medicin rakt ner i lungorna för att öpnna blåsorna.. syrgas behandling fram till bf men idag frisk :)
Har följt tråden sedan start men inte skrivit tidigare. Vill mest bara skicka uppmuntrande ord till dig TS, vilken kämpe du är! Jag hoppas innerligt att det går bra för dig och ditt lilla mirakel.
Jag håller med om att det är en sorg och frustration i att sjukvården och framförallt förlossningsvården är såpass eftersatt i dagsläget.
Håller även med ovanstående att du ska byta läkare genast. Vilken kall, empatilös, störd människa du träffat. Det finns fantastiska läkare på sjukhusen som kämpar trots dåliga odds och som visar empati och förståelse. En sådan läkare MÅSTE du få.
Håll oss gärna uppdaterade i den mån du orkar. Vi är nog många som tänker och hejar på dig och dina barn.
Förlåt, insåg precis hur formuleringen i förra inlägget skulle kunna tolkas som lite rub it in your face.
Vilket naturligtvis inte var meningen.
Mer att visa att för att det hänt en gång så behöver det inte hända igen.
Din bebis är en riktig kämpe, behöver ett starkt namn med tanke på den tuffa starten..
Som du påpekade är det möjligt att jag hade mer fostervatten vid RUL förra graviditeten, men hon kom ändå ut samma dag. Så att din bebis håller sig kvar där inne envist trots allt är ju helt sjukt positivt.
Förstår att det är svårt att hålla sig munter och hoppfull i situationen speciellt med tanke på att karln inte verkar vara något stöd, men du är stark.
All lycka till. Vi hejar på er.
(Vecka 20+0 , tre veckor sen vattenavgången)
Idag har jag varit på ännu en kontroll. Lika jobbigt innan varje gång. Försökte känns efter lite på magen så jag skulle slippa en del av oron, men hann knappt känna nåt som jag var säker på.
Jag fick samma fråga igen. Förklarade att jag har tänkt på alla möjliga utgångar men jag kan verkligen inte ändra mig. Denna gång verkade hon förstå lite mer.
Hon kändes mer positiv, som om hon skulle ha läst dessa inlägg!
Inget mer vatten vad jag vet, förutom att nu sa hon att "den har lite vatten här nere bara"
Innan har jag nog inte hört om något vatten alls. Hjärtat slår och den rörde på sig så vi såg. Jag såg även kissblåsan. Hon frågade om jag kände nå rörelser nu och verkade positivt överraskad att jag känt flera ggr.
Här kändes det nästan som att hon vände lite. Började prata mer om riskerna när bebisen tar sig förbi "överlevnadsgränsen"
Bebisen mår bra därinne nu och har det bra sa hon. Den verkar inte må dåligt på något sätt och den växer. Har växt "en vecka" på en veckas tid också enligt hennes förra mätning.
Så nu ska jag alltså till en specialist nästa vecka för att kolla igenom alla organ igen och utvecklingen. Nervöst.
Fortfarande blir man orolig ändå för minsta lilla man känner.
Drack precis vatten innan jag la mig. Nästan 1,5 liter. Fick gå på toaletten 3ggr på en halvtimme haha men nu ska det nog gå bra. Bebisen blev iaf väldigt livlig därinne nu för det hehe :)
Jag läste dina första inlägg i tråden. Kul att höra att det går bra för dig också. Hoppas att det fortsätter så. Lycka till.