Första gången IVF Maj 2017

Jag har berättat för familj och närmsta vänner. Har senaste året fått en del frågor om när vi tänkt skaffa barn och efter att jag tröttnade på att även folk jag inte känner speciellt väl frågade svarade jag ibland i stil med "det är faktiskt inte så lätt för alla" och då blir de tysta. För att inte känna skam eller ensam i det har jag vart ganska öppen med allt till mina vänner fram tills nu när vi inte vill säga det om det inte blir något just nu. Så sagt att vi står i kä och att det kan ta upp till 8 mån. Dock kände jag att jag inte orkade hitta på mer ursäkter för min chef så inför VUL idag pratade jag med henne och kunde inte hålla tårarna borta. Det har vart rätt jobbigt att försöka hitta bra anledningar att smita iväg. Hon var givetvis väldigt förstående och stöttande och sa allt som man vill att en chef ska säga. Så nu känner jag ett mkt större lugn inför nästa vecka när äggplock ska ske. Är otroligt nervös. Ha en fin helg alla ??

Blir lite irriterad på mig själv när jag märker att jag drar stora växlar på att symptom jag har. Men inte så att jag tror att jag är gravid utan tvärtom tolkar alla symptom som visar på att jag följer min vanliga puregon/ovitrellecykel som har lett till mens. Idag har jag fått superömma bröst, det känns som att jag typ har träningsvärk i dem (och det är det ju då rakt inte, thats for sure :D). När jag var gravid förra gången hade jag snarare ont i bröstvårtorna och det kom senare. När jag får mens efter puregon och ovitrelle så brukar det kännas som det gör nu ganska precis vid den här tidpunkten :/

Lutinus verkar dessutom ha gjort mina bröst G i G a n t i s k a (re), de var inte så direkt små från start. Så nu känns det som jag har 2 brontosaurusblåmärken till bröst.

Ni 2 som är preggers, hur kändes brösten för er 3-4 dagar efter ET?

Hur gör ni alla med sex under ruvartiden? Jag är så kluven. Vi får sexförbud så fort jag blir gravid pga riskgraviditet.

Ååååh idag ska jag få bli en ruvare :D

Att få tillbaka ett befruktat ägg känns som en omöjlighet för mig. Att få ha en ärlig chans för första gången. Overkligt... Ska kolla igenom bebisplaggen vi köpte för två år sen och drömma mig bort <3

Idag har jag värsta deppdagen. Känner mig helt övertygad om att det inte tagit sig denna första ivf-gång och då börjar jag bli orolig på riktigt. Trodde jag var mer avslappnad i min inställning till detta och har tagit det mesta med en klackspark.

Jag har i n g a symptom som tyder på att det tagit sig, utan jag följer exakt mitt vanliga mensmönster. Har noggrant fört dagbok över alla mina symptom under månaderna med puregon och ovitrelle och egna försök samt 2 ggr insemination så jag har mycket att jämföra med.

Jepp, testade för att se att ovitrelle var ur kroppen och fick superminus. Antar att det inte kan vara annat än minus idag. Men jag är osäker på hur man räknar ruvardagar :) Jag tycker jag är på ruvardag 4, då räknat jag dagen för ET som dag 0.

Tack snälla! Jag försöker verkligen tänka så, det var ju det som var meningen med att testa idag. Haha.

Sen har man ju läst många berätta att de plussat tidigast ruvardag 9 och så med en blastocyst, så det finns ju gott om utrymme att plussa fortfarande.

En till bild

Jag hoppas att fler ser det än jag. Man blir ju alldeles nojig. Men ska testa imirgon bitti igen såklart :)

Hur går det för dig? Några symtom eller så? :)

Okej. Va skönt att de blivit starkare!! Och va kul med officiell testdag. Är de plus idag så lär de ju va plus imorgon med!! Håller alla tummar åt oss allihopa!

Ska du ringa kliniken imorgon?

Själv har jag officiel testdag på en lördag så ja får vänta 2 dagar till med att ringa oavsett vad resultatet blir :)

Nej ja har inga symptom alls förutom lite mensvärk. Har nämnt i helgen som att min mens är på väg. Va helt säker. Därför ja inte riktigt vågar vara glad än för mitt svaga plus. Men jag hoppas hoppas.