![Anonym (Ledsen)](/bundles/flmuser/images/default_avatar_th.png)
-
Ja, faktiskt känns det lite så också. Ska jag säga sanningen, att han inte ville följa med, vilket känns pinsamt, eller ska jag ljuga och säga att han inte fick ledigt.Stårschan skrev 2017-03-20 10:34:31 följande:Exakt. För det behöver ju inte bara vara sorgen efter farmor som är jobbig. Det är dessutom väldigt jobbigt att möta skammen i att ha en äkta man som inte följer med. Att tvingas svara på släktingarnas frågor om vad Herr X har för sig som är så jätteviktigt att han inte följer med sin fru på farmoderns begravning. För folk förutsätter att det måste till något jätteviktigt. Att han bara "inte hade lust att följa med" är för smärtsamt att erkänna.
-
Nej, det gör jag inte. Vi firar varannan jul här och varannan jul med min familj, men man måste vara kvar nån dag i mellandagarna för att fira den ena födelsedagen och mannen vill inte vara nere mer än nödvändigt. Så jag firar min syster vart annat år - alltid själv. Påsken firar vi så gott som alltid var för sig eftersom jag vill fira min bror och det är ju lämpligt när man ändå är ledig. Vi syskon står varandra väldigt nära och jag tycker att det är jobbigt att vi ses så sällan. Dessutom tycker jag att det är finare med grönska och blommor på våren är drivor av snö och slask.Anonym (Hepp) skrev 2017-03-20 10:43:22 följande:Så du tillbringar varje jul och påsk på annan ort? Tycker du verkligen att det är så konstigt att han inte vill fira varje jul och påsk med din släkt? Om han inte har haft någon relation med dina farföräldrar så kan du åka själv. Ingen förväntar sig att barnbarnens partners ska följa på begravningar.
-
OK, så att jag flyttat 150 mil från min hemstad men vill träffa mina föräldrar och mina syskon några gånger per år (dvs MYCKET mindre än innan jag flyttade) betyder att jag inte klippt navelsträngen?Kjell2 skrev 2017-03-20 11:05:13 följande:Ljug inte säg som det är, han ville inte.
Risken är naurligtvis att släkten då kommer titta snett på honm och det kommer kännas ännu mer ovälkommet för honom att åka dit.
Överlag låter det som ni båda har väldigt mycket navelsträng kvar och inte riktigt landat i att vara ett ett par i nöd och lust. -
Ja, som jag skrivit tidigare har han träffat henne, bland annat när hon ganska nyligen fyllde 90.Anonym (Undrar) skrev 2017-03-20 11:11:18 följande:
Har han träffat din farmor?
Har han inte det, så finns ingen anledning att följa med på begravningen.
-
Jag tycker personligen att mormor och farmor är närmare släkt än mostrar och fastrar. Jag skulle inte kräva att han följde med på en sådan begravning.taquine skrev 2017-03-20 11:20:10 följande:Tycker som du , vet när min exmans moster dog(bodde i Norge)och jag hade fullt upp med små barn , vad skulle jag där att göra ? Aldrig träffat henne ....
Kan lätt bli hyckleri när någon dör i släkten . -
Hur många gånger måste man träffa en person för att man bör följa med sin respektive på dess begravning?Anonym (Hepp) skrev 2017-03-20 11:23:33 följande:Det är inte säkert att man kan eller vill ta ut dagar för en begravning för en person man aldrig känt.
-
Ska man inte stötta en sörjande partner genom att följa med? Ska det bara vara lust och aldrig nöd?Anonym (Hepp) skrev 2017-03-20 11:25:24 följande:Om det handlar om en närstående som man verkligen sörjer så ja. Men en gammal person man aldrig har träffat och som man inte haft någon relation med, nej.
-
Han ska inte alls följa med för att träffa min släkt! Hur kan du läsa ut det av min TS?Anonym (Hepp) skrev 2017-03-20 11:38:02 följande:Visst om det verkligen handlar om en stor sorg med förutsättningen att man får ledigt för arbetsgivaren. Inte alla får det. Som jag uppfattar Ts så handlar det mer om att följa för att träffa hennes släkt.
-
Eh nej! Han flyger mycket i jobbet också både inrikes och utrikes, så flygrädd är han inte.Anonym (123) skrev 2017-03-20 11:46:55 följande:
Brukar ni resa med flygplan till andra ställen? Tänker om det inte är just din hemort samt släkt som han inte vill umgås med utan att han kanske är flygrädd. Han kanske kan svälja rädslan vid vissa tillfällen, som vid högtider, men att han gärna inte flyger i "onödan"...
-
Fattar inte. Det blir ju inte dyrare per person för att vi åker båda två! Vi har båda heltidsjobb och delad ekonomi.Anonym (q) skrev 2017-03-20 11:59:44 följande:
Jan kan förstå om du inte vill resa ensam, få stöd i sorgen osv, men jag förstår honom också. Det är en lång resa, det är inte hans släkt, det kostar mer om ni ska åka båda två osv.
Om det var min partner hade jag blivit glad om han kom med men jag hade inte tyckt att jag kan "kräva" det. Kan tycka också, om man ska vara krass att det vore skillnad om det varit en av dina föräldrar, de kanske han har träffat lite mer?
När min farmor dog kom inte min ena bror. Han kände att det skulle bli på tok för jobbigt och han skulle inte klara av det, då är det ändå han egen farmor. men man får respektera det