Inlägg från: Stårschan |Visa alla inlägg
  • Stårschan

    Min man vill inte följa med på begravningen

    Jag håller med dig. Är man gifta så är man en enhet när det kommer till familjehögtider. Men avstånd och pengar spelar ju in en del, det går inte att komma ifrån. Om det gäller en äldre släkting som maken aldrig hunnit skapa en relation till, är det inte lika självklart att han bör ta semester och åka genom halva landet. Det är inte ens självklart att alla barnbarn kommer, om de bor långt bort och inte kände att de stod den gamla nära. Så man får ha lite fingertoppskänsla. Att åka 150 mil för att uppvakta en svägerska på födelsedagen låter i mina öron rätt märkligt, så där är jag nog lite på hans sida också. Det är mycket resande och mycket pengar för att umgås med människor man vanligtvis inte umgås med.

  • Stårschan
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 08:28:08 följande:

    Pengar till flygresan (som tar max 3 timmar) är inga problem och han har 6 veckors semester och en massa flex som håller på att "brinna inne" så det bör inte vara svårt att ta ledigt heller. Jag hade hoppats att min farfars begravning skulle vara den sista jag skulle behöva uppleva som singel. Nu blir det som att jag är singel igen.


    Har du sagt exakt det här till honom, eller hoppas du innerst inne att han bör förstå det själv? I och med att du tar upp att du är besviken över att han allför sällan följer med som din respektive så måste han ju få veta hur detta trycker ner dig mer för varje gång. Hade ni inte haft en historia av att han inte vill följa med dig på saker så hade jag tyckt att du gott kunde åka ensam, men nu verkar det som om det ligger lite mer i fatet än just den här begravningen.
  • Stårschan
    Kjell2 skrev 2017-03-20 10:29:08 följande:
    Strunta i kostqnd och ledighet. Säg att du verkligen behöver honom vid din sida för att det kommer bli jättejobbigt för dig. Att det är när nöden är som störst som par ska ställa upp för varandra. "I nöd och lust"
    Exakt. För det behöver ju inte bara vara sorgen efter farmor som är jobbig. Det är dessutom väldigt jobbigt att möta skammen i att ha en äkta man som inte följer med. Att tvingas svara på släktingarnas frågor om vad Herr X har för sig som är så jätteviktigt att han inte följer med sin fru på farmoderns begravning. För folk förutsätter att det måste till något jätteviktigt. Att han bara "inte hade lust att följa med" är för smärtsamt att erkänna.
  • Stårschan
    Anonym (Hepp) skrev 2017-03-20 10:45:51 följande:
    Man har ingen laglig rätt till permission vid partners farföräldrars begravning.
    Må så vara, men har man en jäkla massa sparad semester och flex som riskerar att brinna inne så är nog det knappast något problem.
  • Stårschan
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 15:13:55 följande:
    Jovisst, men inte per person. Det blir dyrare för honom ja, men å andra sidan kostar det inte honom något när han ska gå på begravning av någon som står honom nära eller ska fira någon i familjen som fyller år, medan jag får betala dyra resor när jag blir bjuden till någon av mina vänner eller ska fira en familjemedlem som fyller år. Ja, han förlorar mer i inkomst, å andra sidan, eftersom han har 10 000:- mer lön än mig men till skillnad från mig inga studieskulder eftersom han inte pluggat på universitet har han haft möjlighet att spara mer för att täcka denna typ av händelser.

    Om det verkligen var kostnader eller att han inte kan få ledigt är det en annan sak, men han säger nej för att han inte vill och inte tycker att det är viktigt.
    Men varför har ni inte gemensam ekonomi när ni är gifta? Jag tycker precis som Kjell att det är mycket som tyder på att ni inte riktigt har tagit till er hela 'lust och nöd'-tänket. Är det verkligen tänkt att ni ska leva med olika levnadsstandard för att ni råkar tjänta olika mycket?
  • Stårschan
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-03-20 15:47:01 följande:
    Precis så känner jag, men det är väldigt svårt för min man att förstå detta. Han vill inte vara nere några veckor på sommaren och när mina föräldrar kom och stannade några nätter i julas tyckte han att det också var besvärligt. Vi spenderade ju inte flera heldagar med hans föräldrar så han tyckte att det var orättvist.
    Sen låter det ju också som om ni är väldigt olika mycket släktkära. Stämmer det?
  • Stårschan
    monkees skrev 2017-03-21 06:06:42 följande:

    OT OT OT *typ* Jag förstår mig inte riktigt på varför det ska vara så viktigt att delta vid en persons begravning, särskilt om man själv inte haft ngn nära känslomässig koppling till den döde. Liksom ngt slags konventionell hyllning(!?) till en person som är stendöd och inte märker om det är helt tomt i kyrkan eller om en stor manskör sjunger Händels Messias. Jag tycker det är sorgligt när det är fler släktingar på en persons begravning än det var på kalaset då vederbörande fyllde *typ* 60, 70! Riktig sorgligt.


    Tja, varför ska man gå på bröllop där man inte känner någon eller dop för en unge man kanske kommer att se nån gång per år? Det handlar om mellanmänskliga relationer och ritualer. Du gör det inte för den som är död, utan för de efterlevande, på samma sätt som du inte går på dopet för ungens skull, utan för föräldrarnas.
  • Stårschan
    Anonym (Hepp) skrev 2017-03-21 08:49:12 följande:
    På min begravning ska ingen jag inte känner på riktigt närvara. Det blir ett avsked för mina barn och mina närmaste vänner. Övriga göre sig icke besvär, det är inte en dag för socialt mingel och låtsas bry sig utan mina närmastes avsked.
    Du sätter förstås upp vilka regler du vill - och kan hoppas på att dina efterlevande respekterar dina önskemål - men jag undrar vad du egentligen har emot det sociala minglet bland släktingar och ingifta med familjer samt vänner?
Svar på tråden Min man vill inte följa med på begravningen