Kännsligt ämne?

Vi kan prata öppet om barnens beteende. Min man är saklig och konstruktiv, det handlar aldrig om att något av mina barn är "dum i huvudet" utan det handlar alltid om ett beteende som han inte uppskattar. Det gör att jag inte går i försvar, vilket gör att vi kan lösa problemet på ett konstruktivt sett.

Men det är inte ofta han stör sig på barnen. Problemet är istället att jag blir galen på att den yngsta dräller sina saker omkring sig och muttrar över det, och då försvarar han henne med att hon faktiskt försöker och att hon gör sitt bästa.