Har talat om detta. Men hon tycker det är så viktigt att vara med och vara ett stöd för dottern. Hon är ju föräldraledig och jag måste ta ledigt så det är för min skull också bla bla. Allt jag säger är fel och han är så galet rosenrasande arg. :(
Hon är fäst vid tösen. Jag upplever att pappan inte är där speciellt mycket utan styvmamman har det huvudsakliga ansvaret. Jag uppfattar att dottern trivs bra hos pappa men att hon inte är helt trygg och litar på varken honom eller nya styvmamman.
Även när vi möts så pendlar hon mellan att vara jättegullig och försiktig till att försöka ta över och ha en bossig attityd. Känner själv att det är svårt att veta var jag har henne, men det kanske är lättare för barnen som trots allt bor med henne varannan vecka.
Det är inte konstigt att hon ser sig som en förälder iom att pappan verkar va ett riktigt stolpskott. Tycker inte heller det är konstigt att dottern reagerar som hon gör, för pappan dumpat ju över allt ansvar på sin sambo som trots allt inte har samma band och därigenom inte heller samma mandat att uppfostra henne. Det är något som kommer med tiden när deras relation blir starkare.
Som sambo skulle jag aldrig tagit det ansvaret som han lägger på henne, jag hade tyckt att han skulle va vh istället och kanske då engagera sig i barnen. Annars kunde de lika bra bo hos dig och inte komma alls.
Låter som du och styvmamman har barn tillsammans .Märkligt.
Angående hur många vuxna man får vara så tycker de ändå att hon borde gå eftersom hon är föräldraledig och jag måste ta ledigt från jobbet. De håller fast vid att hon är lika mycket förälder som jag. De säger sig ha frågat dottern om hon vill att styvmamman ska vara med och då ska dottern ha sagt ja tydligen.
Jag har inte själv pratat med dottern om huruvida hon vill att någon ska följa med eller inte. Vill inte att hon ska behöva säga nej till någon eller känna att hon måste välja bort någon som hon tycker om. Jag förstår att hon tycker om styvmamman, hon är kul att hänga med. De åker ofta och shoppar kläder och leksaker. Däremot finns inte tryggheten och tilliten än. Den som tar tid att bygga upp ni vet..
Det blev inte alls bra. Han står fast vid att jag har fel. Att jag är kontrollerande, dominant och försöker spela ut honom och styvmamman. Han tycker inte att det spelar någon roll om det är han eller styvmamman som kommer, utan att hon har precis lika mycket ansvar som honom. Att jag måste acceptera det och att jag inte kan bestämma allt.
Det spelade verkligen ingen roll vad jag sa. Ju trevligare jag försökte vara ju mer gick han på mig. Han kom med en hel del påhopp men jag lämnar det utanför.
Konflikten är inte avgjord, bara lagd på is. Nu känner jag ännu mer att det inte är bra att vi är på samma plats med dottern eftersom vi inte är helt sams.