Gjort 3 aborter.. någon annan?

Jag kan ärligt säga att jag hamnat i en depression sedan jag gjorde min abort för 5 månader sedan. Vissa dagar kan jag bara sitta hemma o stirra i väggen för att allt känns så meningslöst. Min sambos dotter brukar komma varannan helg på besök o när hon är här är jag ännu mer ledsen o arg för att min sambo bad mig göra abort men ville ha barn med sitt ex... det tär otroligt mycket på vår relation och vi sover separat pågrund av alla våra bråk vi haft sen jag gjorde aborten. Min barnlängtan har blivit så stor att jag har ställt ultimatium - antingen skaffar vi barn eller så avslutar vi relationen så att jag kan gå vidare o hitta en man som vill samma sak i livet.. han har gått med på att vi ska försöka skaffa barn igen och jag slutade med mina p piller för 2 månader sedan men ännu har inget hänt.

Två aborter har jag gjort. Första gången var jag 17 och blev gravid med min första pojkvän, jag mådde väldigt dåligt över den aborten ganska länge, men vi fick fyra barn tillsammans senare.

Andra gången var förra vintern, 32 år gammal och det var med en kk. Det var självklart att jag skulle göra abort och jag mådde inte dåligt över det och har aldrig ångrat det.

Nu har jag tid för sterilisering om två veckor, då jag är säker på att jag aldrig vill ha fler barn och aldrig vill hamna i den sitsen där abort skulle bli nödvändigt igen.

Jag har gjort en förrförra sommaren. Min dotter var 9 mån då och jag o min sambo hade haft en jobbig period så det kändes inte rätt. Nu 1,5 år senare vill jag mer än gärna ha ett syskon! Blev gravid i januari men slutade med missfall v.2, tycker också det känns som ett "straff" nu för att jag gjorde aborten. Ibland kan jag känna att jag ångrade den men samtidigt inte för det var så dålig tajming. Jag håller tummar och tår för både er och oss att det blir något + snart :)

Ja jag undrar såklart hur det kan gå så illa att man gör 50! aborter? Förr fick man ju inte ens göra abort.

För man fortsätter ha sex i ett land där preventivmedel inte är tillåtet och får göra illegala aborter :/

Jag längtar så extremt mycket efter att bli gravid igen!!! Det enda jag kan tänka på om dagarna i princip... ångrar den sista aborten något så fruktansvärt! Vill bara få ett friskt barn mer än nåt annat i livet nu. Efter 3 smärtsamma och ofrivilliga aborter. Mitt liv har varit i ett mörker under 6 månader.. hade jag vetat vad jag vet nu hade jag ALDRIG utsatt mig för den senaste aborten. Men killen ville inte... nu ångrar han sig också???? vårt förhållande har påverkats jätte negativt av det som hänt. Kommer aldrig göra abort igen och ALDRIG rekommendera abort till någon.

Har ni gått till kurator?

Och som vanligt så dyker abortmotståndare in i en sådan här tråd. Hoppas att du inte är mottaglig för de kommentarerna.. Det ska alltid till idioter när frågan abort dyker upp trots att det inte är debatten du eftersöker, eller att bli dömd. 

Nåväl..

Du kan säkerligen bli gravid igen, medicinsk abort är detsamma som att framkalla ett tidigt missfall och det är inget ovanligt att kvinnor får ett antal missfall (omedvetna eller medvetna) under sin livstid. Såvida du har klarat dig undan infektion, vilket är en tämligen låg chans att få i ett så bra land som Sverige där kvinnans rätt till sin egna kropp går före en cellklumps rätt till potentiellt liv.

Jag vet flera som har gjort abort, en del som har gjort två aborter och någon enstaka som har gjort tre. Det finns inget konstruktivt i att ångra en abort, du kan ju aldrig göra den ogjord. Mitt tips är att gå vidare och bestämma dig för att låta aborten betyda något i ditt liv, kanske är meningen att du skulle komma på att det nu är dags för barn? Vem vet. Lycka till och uppsök samtalsstöd om du inte kan komma ur det ledsna. 

Men är inte ett sånt ultimatum oerhört orättvist mot ditt framtida barn?

Du vill ha barn nu. Därför är du beredd att utsätta ditt barn för en pappa som inte är riktigt redo, i en relation som är ny och där ni inte kan hantera motgångar utan en massa gräl.

Borde inte aborterna ha gjort dig mer inställd på att ge ett barn ett BRA liv med en stabil och kärleksfull familj?

Vill du bara ha ett barn och inte riktigt bryr dig om hur barnets pappa är så borde du skaffa barn själv. Då slipper barnet alla gräl, en motvillig pappa och känslan av att inte vara riktigt önskad av pappa.

Och även om ni får ett gemensamt barn så kommer det inte förändra dina känslor. Han VILLE fortfarande ha barn med sitt ex. Medan han i princip blev tvingad (känslomässig utpressning, ultimatum) till barn med dig.

Jag känner också att jag tvingar fram något som han inte är redo för.. vi har bara varit ihop i ett år men jag är 30 år gammal (fyller 31 i år) och blir inte yngre heller. Känner på något sätt att min biologiska klocka tickar och tog mig flera år att gå vidare från dem senaste 2 aborterna. Jag ångrar dom inte för annars hade jag inte haft universitetsutbildning idag, bra jobb och mer mogen mentalt. Har också hunnit spara en del pengar och kunnat resa och göra allt jag velat som jag inte kunnat om jag fått barn som 21 åring. Hade troligtvis blivit ensamstående och fruktansvärt olycklig då. Därför gör det inte lika ont att tänka på dom aborterna. Men min senaste ältar jag dagligen... jag har svårt o se någon mening med att sitta med en fin lägenhet, bra jobb men känna sig så fruktansvärt ensam. Mina vänner är alla gifta och har flera barn. Det enda som jag ser fram emot är en egen liten familj. Därför ångrar jag min senaste abort då jag med facit i hand känner att jag hade klarat av att vara ensam mamma nu. Att skaffa en ny man , börja dejta och "börja om på nytt" finns inte på kartan. Därför står jag ut och hoppas på en ny graviditet snart..

Så då kanske du ändå inte ska säga att abort inte är något som du kommer rekommendera någon annan att göra, eftersom du själv vet hur nyanserad frågan är.

Jag har också gjort en abort med den man som jag idag, många år senare, har ett barn med. Efter min abort så blev jag också otroligt ledsen. Jag klarade till sist inte av relationen och vi gjorde slut. Det tog kanske en månad innan han sökte upp mig och förklarade att han ångrade sig. I den situationen hade jag ett betydligt bättre förhandlingsläge än vad jag tidigare haft. Jag förklarade (bland annat) att jag ville ha barn och att det var något som var viktigt för mig så om han ville vara med mig så fanns det med i vår framtid. Innan aborten, och innan det tog slut, så velade han med allt och visste inte vad han ville. Jag kunde inte leva så och satte till slut ett ultimatum. Tack och lov köpte han det, men det hade ju kunnat gå åt pipan likaväl.

Jag var yngre än du när det här hände, 26 så jag förstår ändå vad du menar med att din ålder stressar dig och det hade den säkert gjort för mig också. Jag hoppas på att din partner tar sitt förnuft till fånga och förstår att det kanske aldrig kommer finnas någon dag då han kommer vakna upp och känna sig redo för barn, det är skitläskigt och bara att göra't om det ändå är ngt som man vill ha någon dag.

Förresten så kan du googla på ngn brittisk stor studie från typ 2011 som befäste att kvinnor som är 34 har lika stor chans att bli gravida som 22-åringar. Tror jag läste det i DN, studien hade undersökt kvinnor från Storbritannien och Danmark.