Nappar12 skrev 2017-04-22 14:52:02 följande:
Jag känner också att jag tvingar fram något som han inte är redo för.. vi har bara varit ihop i ett år men jag är 30 år gammal (fyller 31 i år) och blir inte yngre heller. Känner på något sätt att min biologiska klocka tickar och tog mig flera år att gå vidare från dem senaste 2 aborterna. Jag ångrar dom inte för annars hade jag inte haft universitetsutbildning idag, bra jobb och mer mogen mentalt. Har också hunnit spara en del pengar och kunnat resa och göra allt jag velat som jag inte kunnat om jag fått barn som 21 åring. Hade troligtvis blivit ensamstående och fruktansvärt olycklig då. Därför gör det inte lika ont att tänka på dom aborterna. Men min senaste ältar jag dagligen... jag har svårt o se någon mening med att sitta med en fin lägenhet, bra jobb men känna sig så fruktansvärt ensam. Mina vänner är alla gifta och har flera barn. Det enda som jag ser fram emot är en egen liten familj. Därför ångrar jag min senaste abort då jag med facit i hand känner att jag hade klarat av att vara ensam mamma nu. Att skaffa en ny man , börja dejta och "börja om på nytt" finns inte på kartan. Därför står jag ut och hoppas på en ny graviditet snart..
Så då kanske du ändå inte ska säga att abort inte är något som du kommer rekommendera någon annan att göra, eftersom du själv vet hur nyanserad frågan är.
Jag har också gjort en abort med den man som jag idag, många år senare, har ett barn med. Efter min abort så blev jag också otroligt ledsen. Jag klarade till sist inte av relationen och vi gjorde slut. Det tog kanske en månad innan han sökte upp mig och förklarade att han ångrade sig. I den situationen hade jag ett betydligt bättre förhandlingsläge än vad jag tidigare haft. Jag förklarade (bland annat) att jag ville ha barn och att det var något som var viktigt för mig så om han ville vara med mig så fanns det med i vår framtid. Innan aborten, och innan det tog slut, så velade han med allt och visste inte vad han ville. Jag kunde inte leva så och satte till slut ett ultimatum. Tack och lov köpte han det, men det hade ju kunnat gå åt pipan likaväl.
Jag var yngre än du när det här hände, 26 så jag förstår ändå vad du menar med att din ålder stressar dig och det hade den säkert gjort för mig också. Jag hoppas på att din partner tar sitt förnuft till fånga och förstår att det kanske aldrig kommer finnas någon dag då han kommer vakna upp och känna sig redo för barn, det är skitläskigt och bara att göra't om det ändå är ngt som man vill ha någon dag.
Förresten så kan du googla på ngn brittisk stor studie från typ 2011 som befäste att kvinnor som är 34 har lika stor chans att bli gravida som 22-åringar. Tror jag läste det i DN, studien hade undersökt kvinnor från Storbritannien och Danmark.
