Anonym (Svårt att säga) skrev 2017-03-08 16:41:56 följande:
Är uppvuxen i en familj där det aldrig sas "jag älskar dig", i alla fall inte så att vi barn höde det... och jag tror det gjort att jag inte känner mig bekväm med att säga "jag älskar dig". Jag har alltid haft lite svårt att säga det, känns krystat på något sätt, säger nog egentligen sällan något liknande heller till min man. Däremot skriver vi det ofta tillvarandra på mail och i sms. Till barnen däremot kan jag säga det lite då och då ffa vid läggsdags, känns fortfarnde krystat att säga, men jag tänker att det är bra för dem att få höra det sägas. Det blir lite olika varianter på "jag älskar dig, "du är världens finaste", "tycker om dig så jättemycket" osv och ena barnet ler och och tittar mig i ögonen när jag säger det, hon vekar mao verkligen gilla att få höra mig säga det. Det andra barnet skruvar sig och säger bara "jag veeeeet det, du säger det heeela tiden". Men väldigt sällan säger något av barnen något tillbaka. Tror det har hänt någon enstaka gång bara faktiskt.
Låter som jag och i min familj. Sa en gång till min mamma att jag älskar henne. Det var på fyllan och jag var 20+ ganska sorgligt egentligen. Men nog därför jag också har svårt att säga just det. Man känner sig liksom... Blottad? Men jag ger mina barn också mängder med komplimanger varje dag.
