Hur hanterar ni det faktum att ivf kanske inte leder till graviditet och födsel?

Vi kämpar och längtar efter första barnet. Vi ska göra vårt första FET-försök snart. Har längtat snart 2,5 år. Att man fått barn tidigare som du fått är mycket bra. Det drar upp chansen att ni lyckas eftersom du vet att du kan få barn. Varje IVF ger ny info om vad som kan vara fel. Läkarna kan alltså för varje försök hitta bätre behandlingsmetod. Vid min första stimulering reagerade min kropp tex jättesnabbt på medicinerna så jag producerade väldigt många stora blåsor på väldigt kort tid. Sedan var många blåsor tomma och många ägg omogna. Om FET inte lyckas får vi testa andra mediciner och andra doser. Varje försök ger ny info så man hitrar rätr, sedan kan man ju ha tur att hitta rätt direkt. Får man en perfekt blastocyst är sannolikheten högre än 30 %. 30 % är nog väldigt övergripande.

Vi kanske aldrig kommer få barn. Det är så tufft ibland att vi kanske aldrig kommer bli föräldrar. Vi stöttar varandra och tar en dag i taget. Diskuterar också ibland vilka andra vägar att få det där enda barnet vi kan tänka oss. Det är tufft, accepera sorgen försöker vi. Det är svårt de dagar jag inte mår bra, när jag kommer hem och huset fortfarande ekar tomt. Vi hoppas att vi lyckas, känner oss ändå hoppfulla och tacksamma att vi får hjälp.

Hoopas ni snart lyckas med syskonförsök.

Nja, det är inte i sig större sannolikhet att lyckas vid försök 3 eller 4. Sannolikheten kan öka om man hittar en bättre behandlingsmetod. Tex höjer eller sänker doser, byter protokoll till ett som gör att man producerar bättre ägg. Men om man hittat rätt metod kommer inte sannolikheten öka per försök. Du har alltid samma chans att lyckas. Däremot blir den samlade chansen att få barn högre per försök. Eftersom man fortsätter försöka och kanske tillslut drar vinslotten och är de där 30 %en. Däremot är chansen att lyckas väldigt beroende på många faktorer. Har man en perfekt blasto är chansen högre.

Spännande att ni snart ska på planeringsmöte. Mitt tips är att lita på läkarna, de har bra koll. Det kommer nog gå bra. Mitt AMH är normalt, jag är över 30 år, så jag fick nog relativ normal dos för ålder och AMH. Sedan vet man ju aldrig hur kroppen kommer reagera. Kan bli som för mig att kroppen reagerar för kraftigt eller att den reagerar för lite. Då kan det bli att man får avbryta och börja om med ny metod och nya doser. Eller så har man tur och hittar rätt direkt. Försök ta det lugnt och acceptera processen. Du kan inte påverka situationen själv. IVF är en upprepande behandling och det är inte alls ovanligt att första försöket misslyckas men att det går på försök 2,3,4,5 eller 6.

Vi kan absolut tänka oss adoption. Vi är lite mer skeptiska till donation men om det skulle bli aktuellt kan ni nog acceptera det.