Hur hanterar ni det faktum att ivf kanske inte leder till graviditet och födsel?

Hej

Det viktigaste är att stötta varandra i förhållandet och att inte ge upp. Det är otroligt tufft med ivf med mycket väntan och ibland många besvikelser.

Vi gjorde 7 behandlingar varav 5 blev till insättningar. Ett missfall och nu sista försöket så satte vi in 2 bara för att det var sista försöket för jag orkade inte med fler behandlingar. Det lyckades och nu sitter jag här med tvillingar på snart 5 månader.

Det har varit en tuff tid med behandling, lång graviditet och en förlossning som kunde slutat illa men det är så värt det!

Vi har stöttat varandra genom allt och är så tacksamma för att det fungerade till slut.

Lycka till

Jag och min sambo ska också påbörja får första ivf nu under våren. Jag är 30 min sambo 29 och vi har inga barn sedan tidigare. Jag har också funderat på samma fråga men kommit fram till att man får ta ett försök i taget. Finns ingen mening med att funderar på chanser etc, händer det så händer det. Och händer det inte får man prova en gång till. Chansen blir ju faktiskt större och större ju fler gånger man försöker...väldigt få som lyckas hemma på naturlig väg på första ägglossningen också.

Jag vill tro att det viktigaste för att lyckas är att man tror på att man ska lyckas och försöka må så bra som möjligt under tiden. Dra ner på jobbet litegranna, ägna mycket tid åt varande i förhållandet.

Håller tummarna för er!

Tack! Kloka ord! Hoppas ni också lyckas!!!

Hur menar du med att chansen att lyckas blir större? Trodde det alltid var kring 30% chans per varje försök, rent statistiskt alltså?

Vi kämpar och längtar efter första barnet. Vi ska göra vårt första FET-försök snart. Har längtat snart 2,5 år. Att man fått barn tidigare som du fått är mycket bra. Det drar upp chansen att ni lyckas eftersom du vet att du kan få barn. Varje IVF ger ny info om vad som kan vara fel. Läkarna kan alltså för varje försök hitta bätre behandlingsmetod. Vid min första stimulering reagerade min kropp tex jättesnabbt på medicinerna så jag producerade väldigt många stora blåsor på väldigt kort tid. Sedan var många blåsor tomma och många ägg omogna. Om FET inte lyckas får vi testa andra mediciner och andra doser. Varje försök ger ny info så man hitrar rätr, sedan kan man ju ha tur att hitta rätt direkt. Får man en perfekt blastocyst är sannolikheten högre än 30 %. 30 % är nog väldigt övergripande.

Vi kanske aldrig kommer få barn. Det är så tufft ibland att vi kanske aldrig kommer bli föräldrar. Vi stöttar varandra och tar en dag i taget. Diskuterar också ibland vilka andra vägar att få det där enda barnet vi kan tänka oss. Det är tufft, accepera sorgen försöker vi. Det är svårt de dagar jag inte mår bra, när jag kommer hem och huset fortfarande ekar tomt. Vi hoppas att vi lyckas, känner oss ändå hoppfulla och tacksamma att vi får hjälp.

Hoopas ni snart lyckas med syskonförsök.

Varje enskilt försök är ca 30-40% chans att lyckas har jag läst men ju fler gånger man försöker desto högre blir sannolikheten att ni ska lyckas. Är inte jättebra på det där med sannolikhetslära men det går säkert att räkna på :)

Nja, det är inte i sig större sannolikhet att lyckas vid försök 3 eller 4. Sannolikheten kan öka om man hittar en bättre behandlingsmetod. Tex höjer eller sänker doser, byter protokoll till ett som gör att man producerar bättre ägg. Men om man hittat rätt metod kommer inte sannolikheten öka per försök. Du har alltid samma chans att lyckas. Däremot blir den samlade chansen att få barn högre per försök. Eftersom man fortsätter försöka och kanske tillslut drar vinslotten och är de där 30 %en. Däremot är chansen att lyckas väldigt beroende på många faktorer. Har man en perfekt blasto är chansen högre.

Om inte ivf leder till barn, kan ni tänka er äggdonation då som plan B?

Eller adoption (vet att åldergränserna är snävare där tyvärr).

Eller väljer ni hellre att leva barnlösa om det inte fungerar med egna ägg ?

Jag förstår sorgen. Hoppas ni får ett barn till slut!

Vet du vilket AMH värde du har? Hur gammal är du? Hur stor dos på medicinen hade du när du reagerade så kraftigt vid första stimulering?

Jag är litet orolig, ringde precis kliniken och bokade planeringstid inför ivf..

Jag har förlikat mig med tanken om att jag kanske inte kommer kunna få ett "biologiskt" barn då jag antaligen har kommit i tidigt klimakterie (AMH på under 0,05) så jag kan absolut tänka mig äggdonation! Innan jag veta att ivf är min enda väg till barn hade jag ingen aning om att äggdonation fanns. Om det nu inte hade varit så att jag själv inte har så många ägg kvar hade jag lätt kunnat tänka mig att donera ägg också. Tror inte att man känner någon som helst skillnad när man väl får ett plus på stickan.

Har svårare för adoption men mest för att jag vill uppleva en graviditet och få uppleva tiden med barnet medans det är liten bebis. Kommer säkert över den känslan också om det slutar med att adoption är vårt sista alternativ.

Spännande att ni snart ska på planeringsmöte. Mitt tips är att lita på läkarna, de har bra koll. Det kommer nog gå bra. Mitt AMH är normalt, jag är över 30 år, så jag fick nog relativ normal dos för ålder och AMH. Sedan vet man ju aldrig hur kroppen kommer reagera. Kan bli som för mig att kroppen reagerar för kraftigt eller att den reagerar för lite. Då kan det bli att man får avbryta och börja om med ny metod och nya doser. Eller så har man tur och hittar rätt direkt. Försök ta det lugnt och acceptera processen. Du kan inte påverka situationen själv. IVF är en upprepande behandling och det är inte alls ovanligt att första försöket misslyckas men att det går på försök 2,3,4,5 eller 6.

Vi kan absolut tänka oss adoption. Vi är lite mer skeptiska till donation men om det skulle bli aktuellt kan ni nog acceptera det.

Jag bestämde mig innan vi började för att jag gör de tre kompletta försök landstinget finansierar och fungerar inte det så får det vara. Mitt liv var inte dåligt utan barn och för mig räcker det det med att faktiskt ha gjort ett seriöst försök.

Nu blev det en knodd efter andra äggplocket, trots allt :)

(Inga syskon kommer det bli.)