Någon som känner igen sig?

Jag och mina bonusbarn har en väldigt bra egen relation till varandra, men att den skulle vara bättre än den de har till sin pappa tycker jag inte stämmer i vårt fall. De står honom mycket nära och delar ju en avsevärt längre tid tillsammans med honom (och deras mamma förstås) än vad de gör med mig även om vi nu också har fått många år tillsammans på vårt relationskonto. 

Jag har aldrig haft anledning att lägga mig i deras relation och berätta för min man hur jag tycker att han och de borde ha det, så det känner jag inte heller igen mig i. De sköter och har alltid skött sin interaktion efter eget huvud och hur de vill ha det och jag har aldrig känt mig kritisk till det.