Någon som känner igen sig?

Det beror på att de är föräldrar och inte du. Lite som att barn ofta beter sig fint borta men vågar trotsa hemma.

Jag har en bonusmamma som jag har en jätte bra relation med. Jag har en lika bra relation med min mamma men den ser annorlunda ut. Har alltid varit lättare att tala om mer intima saker med min extra mamma som jag inte vågade/ville ta upp med varken min mamma eller pappa. Till exempel frågor om mens, sex och relationer. Så glad att hon funnits och fortfarande finns där för mig!

Jäpp. Jag har samma erfarenhet som du. Skillnaden är möjligen att min (egentligen fd) bonus har ett toppenrelation med sin mamma, men också med mig. Och lustigt nog, även med min sambo numera. Som alltså inte är hennes pappa, jag var gift med hennes pappa i åtta år, men vi är nu skilda.

Min bonus har fyllt 18 nu, men hennes pappa behandlar henne fortfarande som 12, vilket dödar deras relation sakta men säkert. Hon vill inte åka dit eftersom det blir ett evigt gnatande och hon känner sig övervakad, omyndigförklarad och påpassad. Han förstår inte vad problemet är och blir sur för att hon inte kommer dit och hälsar på. 
När vi var gifta kunde jag agera buffert och förklara för henne att hennes pappa inte riktigt fattat att hon växt upp, och jag kunde stoppa honom från att begå de största misstagen, men nu är det kört eftersom hans nya sambo är en extremt timid person som håller med honom i allt han säger. Hon känner ju inte heller bonusen eftersom hon knappt varit där sen de flyttade ihop.

Men även om det är en jäkla röra ibland är jag glad att vi har kvar vår relation, och jag är väldigt glad över att hennes mamma i sin tur är glad över det också. 

Vad kul att höra.:0) Ofta målas relationer mellan förälderns nya (speciellt pappas) ofta upp som så himla dålig.

Jag är på min sambo ganska ofta om att han måste fatta att hon håller på att bli stor och att han måste inse att hon är en egen person med egna intressen, tankar och känslor. Verkar svårt för vissa pappor att acceptera att döttrarna växer upp. Sen är det nog mycket dåligt samvete som spökar, separerade föräldrar verkar ofta ha det.

Här är relationen med mamman ganska stökig. Hennes kille och dottern drar inte alls jämt och dottern känner sig ofta bortvald, vilket resulterar i att det bråkas mycket. Väldigt trist.

Kul att ni fortsatt er relation.:0)

Jag och mina bonusbarn har en väldigt bra egen relation till varandra, men att den skulle vara bättre än den de har till sin pappa tycker jag inte stämmer i vårt fall. De står honom mycket nära och delar ju en avsevärt längre tid tillsammans med honom (och deras mamma förstås) än vad de gör med mig även om vi nu också har fått många år tillsammans på vårt relationskonto. 

Jag har aldrig haft anledning att lägga mig i deras relation och berätta för min man hur jag tycker att han och de borde ha det, så det känner jag inte heller igen mig i. De sköter och har alltid skött sin interaktion efter eget huvud och hur de vill ha det och jag har aldrig känt mig kritisk till det.