Egna barn andras ungar..

Jag har haft det ungefär som du ts, förutom det där att han sa åt dig att flytta.

Det slutade med skilsmässa efter ett antal år, innan det gick så långt lade jag alltid min semester före eller efter de sommarveckor hans ungar skulle bo hos oss för jag stod helt enkelt inte ut med att leva under samma tak som dem och deras far.

Vi hade också gemensamt barn och efter skilsmässan har det barnet bara kontakt med sitt syskon på min sida, hans jäkla ungar har inte hört av sig en enda gång. Inte ens när deras lillebror fyller år.

De kan skita på sig vad mig anbelangar.

Det var inte direkt så från början, oj som jag försökte men det gick inte. Så då gav jag upp och slutade ställa mig själv i bakgrunden och slutade tillåta att min semester skulle vara en pina.

Oavsett vad de anser om mig så är det deras lillebror det handlar om, de kan höra av sig då han är hos sin pappa. Men gör de det´? Nix.

Som sagt, de kan skita på sig. Jag skulle inte stanna och hjälpa dem om de stod med punktering mitt på landsvägen. De har de inte gjort sig förtjänta av.

Barn och barn... den yngsta är idag 28 år.

De kan ringa honom hos mig också, de har nog hans nummer. Det handlar inte om ett småbarn utan vår gemensamma är idag 18 år.

De har inte hört av sig när han varit hos sin pappa, det var det jag hade åsikter om. Mig behöver de inte höra av sig till, vi har inget att säga varandra ändå.

Precis, idag är de 28, 32 och 37.