Anonym (-,-) skrev 2017-02-20 13:09:49 följande:
Ur förarbeten till abortlagen 1974, s. 66-68 :(
data.riksdagen.se/dokument/FX0370), svar på frågeställning understruket och egna kommentarer i fetstil.
.........
I detta sammanhang bör också uppmärksammas att den gravida kvinnan brukar känna de första fosterrörelserna under 18:e?20:e havandeskapsveckan, ibland ett par veckor tidigare. I flera remissyttranden har framhållits att den psykologiska effekten av denna upplevelse i regel är myckel stark oavsett om kvinnans graviditet är önskad eller inte. Vid abortingrepp efter denna tidpunkt kan det därför föreligga en ökad risk för psykiska komplikationer.
När det gäller att fastställa den tidpunkt efter vilken abort i princip inte skall få företas bör man enligt min mening sträva efter att skapa en betryggande säkerhetsmarginal mot ingrepp, där det kan tas fram foster som företer livstecken och som eventuellt kan bringas att överleva med de förbättrade metoder för prematurvård som numera föreligger eller inom en inte alltför avlägsen framtid kan väntas stå till läkarnas förfogande.
......
Har läst igenom, intressant. Dock en del av vad du understrukit som svar på min TS (samt det mesta av hela texten) verkar röra sig om den övre gränsen för abort. Alltså det man tillslut valde att bara definera som "livsduglighet" i lagtexten och låta Socialstyrelesn utvärdera var denna gränsen ska ligga.
Paragrafen om just detta med en säkerhetsmarginal dock, det är intressant. I texten du citerat verkar syftet med en tidsgräns då vara att det skulle ligga en bit ifrån när livsdugligheten inträffar så att det finns gott med spelrum att anpassa lagen ifall det kommer medicinska avanceringar. Verkar iallafall inte framgå vara något annat syfte. Och att just v.18 blev gränsen verkar främst handla om att många känner fosterrörelser i v.18-20 som kan ge psykologiska men. Känns som svag argumentation i mitt tycke - speciellt eftersom att vissa känner fosterröresler tidigare - men denna text var väl förmodligen inte den enda som användes som underlag för att sätta just v.18. Ska kika vidare om jag hittar något mer.
Anonym (-,-) skrev 2017-02-20 13:09:49 följande:
Anser personligen att det är uppenbart att denna säkerhetsmarginal som avsågs då lagen stiftades 1974 inte längre finns och att gränsen ska sänkas om lagen ska uppfylla sitt syfte. Med mer avancerad fosterdiagnostik, mer information och utvecklad mödravård blir det värre psykiska följdverkningar av en abort för kvinnorna då anknytningen börjar tidigare. Då barnet kan överleva vid prematurfödsel i v.22 och i princip alla ansökningar om uppskov till socialstyrelsen p.g.a. sociala skäl beviljas efter v.18, har marginalen helt försvunnit och det är ställt utom allt rimligt tvivel att vi i Sverige idag dödar livsdugliga människor genom abort. Jag har själv behandlat barn (ibland tvillingar som givetvis har sämre förutsättningar så tidigt p.g.a. låg födelsevikt) födda i v.22+0 och kollegor har behandlat barn födda i 21+5 med mycket goda resultat (alltså inga hjärnblödningar/dyl. som senare kan leda till kognitiva/motoriska handikapp). Till saken hör även att dagens ultraljudsdateringar inte är mer korrekta än plus minus en vecka, så ett barn som med ultraljudsundersökning dateras till v.22 kan absolut lika gärna vara i v.23. Gränsen bör självklart sänkas, det har gått 43 år!
Hur menar du med att den inte längre finns? Som jag uppfattade från texten du citerade så var huvudsyftet med en säkerhetsmarginal att den skulle ligga en bit ifrån livsdugligheten (vilket vid den tidpunkten uppfattades som vara runt v.24-28). Ifall man gjorde nya upptäckter (vilket man har - livsdugligheten anses ju vara i v.22 idag och rör sig sakta mot någon gång i v.21) som gjorde att livsdugligheten kunde inträffa tidigare så skulle gränsen för när man hade laglig rätt att göra abort ligga en bit ifrån. Vilket v.18 gjorde (och gör). Att tanken med en säkerhetsmarginal var att man därefter fick söka tillstånd och under den perioden säkerställa att det inte rörde sig om ett livsdugligt foster. I praktiken så blev det ju så att Socialstyrelsen sätter gränsen för livsduglighet (v.22 nuvarande), skulle den drastiskt ändra så hinner man med hjälp av ansökningsprocessen med andra ord fånga upp de få fall som berörs av en sådan ändring.
Sen detta med psykiska påföljder, anknytning och dyl., ptja, tror jag alldeles säkert det mycket väl kan bli om man gör en sådans en abort. Men vore det inte en ännu värre psykisk påfrestning att tvingas bära ett barn fullt ut som man antingen inte vill eller kan ta hand om, eller som är sjukt?
Att det sedan förekommer att foster aborteras som skulle kunna anses livsdugliga, det är ju en fråga om vart man bedömmer att livsdugligheten inträffar. Det har ju inget med gränsen på v.18 att göra, i nuläget iallafall. Absolut noll barn som föds så tidigt som v.18 har chans att överleva. Och det är ju den gränsen som denna tråden handlar om. Poängen är ju att Socialstyrelsen ska kontinuerligt utvärdera den övre gränsen på v.22, att den inte ändrats än har jag personligen inget svar på. Kanske har det och göra med hur låg överlevnadschans det trots allt är redan i v.22 och framförallt i v.21, kommer inte ihåg exakta siffror i mitt huvud, kan googla sen, men det var riktigt lågt iallafall. Och då pratar vi endast om barn som överlever drygt ett år efter att de fötts - det säger inget om hur många av dessa överlever utöver det eller hur många av dessa som lider av allvarliga men från att ha fötts så tidigt. Dock tror jag att gränsen för livsduglighet kommer sänkas till v.21 inom de närmsta åren.
Att foster kan vara svåra att ge en exakt ålder på är jag redan medveten om, därför jag undbad kommentarer om detta - det tillhör inte den centrala frågeställningen om varför man satte gränsen på v.18. Men visst, det är såklart ett problem i sig. Jag tror att man där helt enkelt får göra (och har gjort så) ett riskövervägande av hur förekommande det är att man feldaterar (och med vilken marginal) och om man sänkte gränsen - hur många livsdugliga foster skulle det faktiskt "rädda". Speciellt när överlevnadschansen är så liten som den är, än mindre för "frisk" överlevnad. Det blir en svår fråga iom att majoriteten av aborter som är såpass sena oftast handlar om fosterskador eller sjukdomar. De flesta som "bara" är oönskat gravida brukar inte vänta så länge, om det inte rör sig om någon som inte upptäckt att de vart gravida väldigt sen (men det är relativt få).
