När tycker du att abort är okej?

Fast ditt eget resonemang är lika svartvitt. Din moral och värderingar är "rätt" och andras är "skeva"-

Nu är jag iofs för abort för att jag tycker alternativet är sämre. Och jag anser att bedömer man att ett foster inte är en människa och därför kan aborteras så ska man i konsekvensens namn också skita i varför hon gör det, oavsett om hon som i gamla Sovjetunionen använder det som preventivmedel. (Möjligen kan man diskutera att dra ner subventionerna efter ett par, tre stycken.)

Vad gäller "oönskade" barn är även det ganska svartvitt och frammanar en bild av  barnhemsbarn i spjälsängar. Många av oss som är födda före -75 när aborten blev fri hade förmodligen blivit aborterade idag. I stället hade vi föräldrar som löste det bäst de kunde, med eller utan att gifta sig för att det "hörde till". Mina föräldrar gifte sig inte och min pappa engagerade sig inte särskilt, min övriga släkt desto mer. Att resonera i termer av att "tacka" någon för att jag inte blev bortskrapad har aldrig slagit mig men visst, jag är rätt så glad att leva och har ingen anledning att tro att mitt liv varit sämre än för någon annan, i så fall bättre än mångas jag sett. Att ett barn varit planerat är ju för övrigt ingen garanti vare sig för vare sig social eller känslomässig stabilitet i familjen, speciellt inte om föräldrarna senare väljer att dela på sig.

Jag kan se en fördel med att kvinnor OCH män innan den fria aborten tydligare visste att man tog en risk att få barn när man hade sex. De kanske inte blev jättelyckliga vid första beskedet men de hade inte som vissa - män - idag först sex för att sedan tjuta om att de blivit luuuurade att bli pappor när de upptäcker att aborter inte är tillåtna men inte därför obligatoriska när pappan vill det.

...att aborter ÄR tillåtna...

Nu är jag iofs för fri abort i nuvarande form och inte för att hindra någon att avsluta sin graviditet men varför känner du behov av att dra exempel på "olämpliga mödrar" i abortdiskussion?
Antingen är det fel att döda embryo/foster eller så är det inte. Betraktar vi det som en mänsklig varelse vore i princip risk för moderns liv vara enda acceptabla anledningen för abort. Talar vi om en cellanhopning utan mänskligt värde spelar anledningen till aborten ingen som helst roll.

Tror du för övrigt att den missbrukande tjejen är representativ för aborter? Mitt intryck är att graviditeter hos de grupper som ofta ifrågasätts när de skaffar barn (unga, lågutbildade, otrygg social situation, psykiatrisk problematik och/eller beroendeproblematik) ofta medvetet planerar barn och fullföljer graviditeter, gärna i någon ny eller svajig relation. Krasst uttryckt föräldrar som ofta har mindre av känslomässig och social trygghet att erbjuda barnet än stabila föräldrar med oplanerade barn.

De som gör aborter kan lika gärna vara (drar exempel jag vet om) frisk 30-årig bibliotekarie vars sambo vill vänta några år till, 32-årig kulturarbetare vars make vill ha barn men som själv tycker det skulle vara dumt när hon nyss börjat nytt jobb - om ett halvår skulle passa bättre. etc

Sarkasmen åsido:
När det gäller ev människovärde hos ett embryo/foster handlar det om värderingar, inte om vetenskap, även om det gärna vill framställas så från båda håll. Påven lär räkna konceptionsögonblicket som människovärdets start. Sverige har fri abort till v 18 och efter prövning till v 22. Underförstått finns alltså en syn på människovärdets start vid en tidpunkt då barnet kan överleva utanför kroppen. Däremot finns inte, vilket vissa tycks tro, någon absolut övre gräns för aborter i Sverige. Om barnet inte bedöms kunna överleva efter födseln får aborter göras senare än vecka 22 och görs också i ett fåtal fall. (Intressant nog och stick i stäv med denna premiss har embryot/fostret i Sverige legal rätt i form av arvsrätt ända från tillblivelsen.)

I Ryssland förekom det åtminstone för en femton år sedan att man aborterade i princip fullgångna friska barn. (Där har man också en lång tradition att använda abort som preventivmedel; när jag jobbade på gyn var det inte ovanligt med ryska patienter som genomgått 8-10 aborter. Dagens antiaborttongångar där ska kanske ses i ljuset av det.) Med en sådan praxis får man förutsätta värderingar som låter modern bestämma var människovärdet startar; jämför äldre tiders utsättande i skogen av barn man inte kunde/ville ta hand om.
I Kina förekommer fortfarande tvångsaborter, även i sen graviditet som 8:e månaden. Kina utdömer å andra sidan dödsstraff för allt från stöld till förskingring också. (Förekommande vanvård, ibland till döds, av småflickor i en kultur där söner är pensionsförsäkring och man för enbarnspolitik lämnar jag därhän här.) Kanske speglar detta en allmän syn på att en individ, oavsett ålder, värderas lågt i förhållande till ett upplevt bästa för samhället.

I detta finns inget objektivt rätt eller fel, oavsett hur provocerande vi kan finna någon annans åsikter. Det finns ingen för alla gemensam syn på människovärde. Visst kan man motivera sitt ställningstagande, och det är intressant att se sådana argument. Men slutsatsen bygger på en premiss som är en värdering, därför kommer argument aldrig att övertyga den som inte delar värderingen.

Ja, på vissa håll vill man göra den skillnaden men det är ett förtydligande avseende metod snarare än en artskillnad. T ex talar Socialdepartementet om abort efter vecka 22 i "Abort i Sverige" (del 2, kap 8).
Jag tror missförståndet i grunden handlar om en missuppfattning om betydelsen av "abort" eftersom ordet kom in via "medicinspråket" och många bara mötte det i vissa sammanhang (avsiktligt framkallade missfall vanligen i tidig graviditet).  Abort betyder inte att embryot skrapas ut eller stöts ut med hjälp av läkemedel. Det betyder bara att en graviditet avbryts, oavsett hur detta går till. Även missfall är aborter i medicinsk mening.

Att missfall är aborter i medicinsk mening var en liten del av förtydligandet av innebörden av ordet, inte huvudsyftet med inlägget. Givetvis finns det skillnader på många plan mellan framkallade och oavsiktliga aborter/missfall, men de går utanför diskussion om terminologin (abort vs igångsatt förlossning efter v 22) och själv har jag inte jämfört dem. Jag hoppas att det det var en oavsiktlig felläsning från din sida och inte försök till halmdocka.

Poängen var, förtydligar jag, att det inte  - som du hävdade - strider mot språkregler eller praxis att kalla aborter efter v 22 just aborter. Sedan kan du givetvis förtydliga med tillvägagångssättet, att sena aborter (i Sverige) brukar göras medelst igångsatt förlossning.

Det var tänkt som som förtydligande av innebörden i "abort" men visst, det var OT för trådämnet.
De kallas aborter av från myndighetshåll (t ex i av mig nämnd källanovan) och i medicinska facktidskrifter, och de står med i abortstatistiken. Det tycker jag är tillräckliga belägg för att ditt påstående inte stämmer.Menar du att man på rutin försöker att om möjligt rädda barn som aborteras efter v 22 så stämmer det inte. Det har förkommit på enskilda kliniker att man försökt rädda aborterade foster som visat livstecken (om det lyckats i något fall vet jag inte) men det är inte meningen att fostret ska överleva en abort och härom året förtydligade man från Socialstyrelsens håll att vid sen abort (det rör ju som sagt ytterst få av de aborter som görs) kan man behöva komplettera med metoder så att fostret dör direkt.

Jo, det kallas abort oavsett graviditetslängd. Jag vet inte vad du bygger din uppfattning på. Kanske jobbar du på en KK där man lokalt valt att använda den distinktionen i terminologin eller läst någon lärobok där författaren uttryckt sig på ett sätt som kan tolkas så? Det är dock inte allmänt vedertagen i abortsammanhang. Jag gav dig belägg på t ex var avbrutna sena graviditeter kallas abort i medicinska/legala sammanhang. Om du har någon vägande källa till ditt påstående att detta är felaktigt ger det mer om du hänvisar dit än att upprepa att du anser den användningen är fel.

Ev livsduglighet har med abortlagstiftningen att göra; ett livsdugligt foster ska ju i Sverige helt enkelt inte aborteras efter v 22. Ev livsduglighet har dock inget med terminologin att göra. En avbruten graviditet är en abort. Vare sig man som i Sverige sätter igång en förlossning vid abort i sen graviditet eller som i vissa länder utför den kirurgiskt även då.

Du säger att räddningsförsök ska göras ("först då man försöker rädda foster") men vad bygger du det påståendet på? Rättsliga Rådet härom året var tydligt med att det inte skulle göras räddningsförsök.(Lämnar därhän diskussionen om deras mandat och vilken väg den infon distribuerades.)
Svensk Neonatalförening och Svensk förening för Obstetrik och Gynekologi avvisar "insättande av aktiva livsuppehållande åtgärder efter att en abort har inducerats även om framfödandet skulle ske efter vecka 22+0 dagar.".
www.sfog.se/start/om-sfog/aktuellt/fran-sfog-till-socialstyrelsens-rattsliga-rads-namnd-for-abort-och-steriliseringsarenden/
Jag känner inte till något nej. Har inte heller litteratursökt på området.
Socialstyrelsens rättsliga råd tycks ha haft uppfattningen att det förekommit eftersom man såg behov av förtydligande att fostret inte är avsett att överleva aborten.