Alla är ointresserade!

Låter som om du kan behöva jobba på din självkänsla. Att du skriver att du "alltid behövt hålla hårt i dina killar" är en intressant formulering. Imo ska det inte behövas alls, dom som är värda din tid är dom som har dig som nr1. Finns inte det så är det mkt bättre att vara singel.

Utseende är en sak som många koncentrerar sig på, vad man ska tänka på är hur man känner sig inuti. Med bra självkänsla har man en utstrålning som märks. Men framförallt ska man känna sig tillfreds i sitt eget skinn, veta att man duger som man är. Man behöver vara väl påfylld själv, ingen annan kan liksom komplettera oss. Och ha sunda gränser, dom skyddar oss. Låter som om du skulle kunna ha nytta av att fundera på vilka gränser du har, vilka beteenden är inte ok. 

Jag är inte alls så säker på det faktiskt. Om man tänker sig att man ligger inom ett visst utseendespann, så hänger det på vem man är inuti, personligheten. Det här utseendespannet är olika för alla. En kass personlighet lyser igenom, en fin rolig en gör det likaså. En karismatisk sympatisk person har otroliga fördelar, positiv livskraft attraherar andra. Ett vackert utseende på det skadar inte men det är bara skalet. Hur man får andra att känna sig är det viktigaste.

När man tycker om sitt eget inre så ökar sannolikheten stort att andra gör det med.

En intressant sak är att dom man blir attraherad av och tillsammans med brukar ha samma grad av attraktivitet som man själv. Så nej, jag har aldrig upplevt mitt utseende som ett problem. Eftersom dom som gillar mig gillar även mitt utseende. 

Höga tankar...det låter inte helt översättbart med att acceptera och tycka om sig själv. Nej, det är något som är attraktivt. Arrogans däremot är såklart något helt annat, att sätta sig över i relation till andra.