Inlägg från: enmanmedskägg |Visa alla inlägg
  • enmanmedskägg

    Alla är ointresserade!

    Jag förstår din känsla till fullo. Jag är själv i samma situation, fast som man. Far till en dotter, ser rätt bra ut osv. Det jag kan tänka mig om jag rannsakar mig själv är att jag är lite av en "kuf". Efter lång tid som singel ( i mitt fall 5 år ) så har i alla fall jag blivit så rotad i mitt sätt att leva att det är svårt att rucka på rutinerna. Har du själv något speciellt sätt att leva som gör att du sänder signaler att det är svårt för någon annan att få plats i ditt liv?


     

  • enmanmedskägg
    Monmoi skrev 2017-02-14 15:42:08 följande:

    Jag har varit singel i ca 1 år så har inte skapat några speciella rutiner än. Jag är väldigt alert, vill gärna gå ut och göra roliga saker, om bara så att käka en glass. Jag är väldigt human av mig och skulle aldrig kräva diamanter och intensiv uppvaktning i materiell form. Ganska enkel! Men ändå intelligent och ser bra ut.

    Är jag kanske för "enkel", inte tillräckligt tillgjord?

    Om jag ska tillbaka till jämförelsen med mina vänner så är jag ganska mycket "fötterna på jorden".

    Är det oattraktivt? Många killar påstår att de vill ha en enkel söt tjej men är det snarare så att ni dras till tjejer som vill bli jagade?


    Det där låter som om du har haft med många yngre killar som inte "vuxit" upp. Jag är 34 och vill inget hellre än att ha det lugnt, enkelt och stabilt. Det är snarare jag som uppfattas som "gubbig" och tråkig. Sen har jag slutat dricka alkohol också för att kunna koncentrera mig på träning, jobb och att vara den bästa föräldern. Det kan dock skrämma bort en del som gärna vill ha lite glammigare tillvaro. 


    Jag är övertygad om att du kommer att finna det du söker, du ska absolut inte titta lystet på det du kallar "tillgjorda" personer. Du söker ju uppenbarligen en stabil och lugn karl själv, eller hur?

  • enmanmedskägg
    Monmoi skrev 2017-02-14 23:57:45 följande:

    Det är inte jättekonstigt att träffa någon varannat år? Jag träffar någon i låt säga några veckor och sen vill de inte mer. Eller så träffas man i många månader, så jag hinner fästa mig, bli kär, få drömmar men så går de ändå.

    Det har varit olika men jag har alltid blivit bortvald.

    Exempel:

    En kille (kollega) jag träffade i ca två månader lämnade mig och blev tillsammans med en annan kollega. Med mig ville han absolut inte ha barn med (även då det absolut inte var någon diskussion om det då!) Han sa det till en gemensam vän att han är för ung och inte ville binda sig. En vecka efter att han lämnat mig är han tillsammans med en annan kollega, 9 månader efter föds deras dotter... Whats?! Alltså varför...

    Förstår ni mitt dilemma nu? Jag blir dessutom bortvald för "sämre" tjejer. Jag menar inget illa men alla vet vi hur jag egentligen menar. Han var 21 och hon 34 år. Jag själv var några år äldre än honom, dock inte många år (jag var 27 år). Ser bättre ut än henne, har utbildning, tjänade mer och dessutom så var jag lugnare och snällare än henne (enligt rykten var hon kontrollerade och desperat efter en man, hon ville så gärna ha barn). Så när den här snubben dumpar mig så fattar jag inget!

    Många av mina ex har uppskattat och visat sin kärlek på ett tydligare och öppnare sätt till sina föredettingar än till mig. Det gör så ont i hjärtat. Alltid bortvald! Alltid sist på listan! Alla andra tjejer går före mig för vilken kille som helst. Har aldrig blivit helt uppskattad av en kille, aldrig. Jag är helt normal! Men snart går jag till psyket för detta..


    Att du tjänar mer har troligtvis inget som helst värde i en relation, tyvärr. Att du anser dig vara "bättre" än någon annan får du gärna utveckla. Jag vill inte döma innan du har förklarat hur du menar. 


    Men hur som helst. Det är jättesvårt att avgöra vad varje enskild relation faller på. Jag har avslutat relationer för att sexet varit dåligt, för att vi inte legat på samma intellektuella nivå, att det varit trist, att hon har varit för klängig, att hon varit för distansierad. 


    Kort sagt, det har inte känts rätt. Jag har varit singel i 5 år, och under den tiden haft 2-3 kortare relationer, och ett par dejter. Att du varit singel i ett drygt år är verkligen INGEN tid alls. Ge det tid, släpp nojan. Lev ditt liv och häng inte upp dig på att du måste ha en relation. 

Svar på tråden Alla är ointresserade!