Dagarna när man bara brister ihop och sätter sig där man är o tårarna bara sprutar. Ibland blir de för mycket, för mycket väntan.
Och när man inte känner någon som vart i samma sits så man har ingen att dela sina tankar med som faktiskt förstår ens sorg och smärta.
Någon annan som känner likadant?
Jo absolut, och man måste ju få känna så ibland :)
Vi har försökt få barn i 3,5 år (om de e länge är en definitionsfråga :P, just nu känns de länge)
Men vi fick reda på i lördags att vår 3e insemination inte fungerade så därför är känslorna är all over the place, brukar vara rätt lugn annars :) Så de blir helt enkelt aldrig något plus
Du själv, försökande ox?
Ah okej! :( så jobbigt för er! :(
Hoppas att äggdonationen och medicineringen hjälper! Verkar vara en del som gör utredningen i Aten, synd att den inte är bra nock i Sverige!
Aha okej!
Jag har ätit pergotime och sen en annan i 3e försöket men minns inte vad den heter nu
Men vi ska påbörja ivf om 1 månad så blir ju lite andra sprutor o så då