Beklämmande läsning. Du har fått tiden med dina barn halverad. Men istället för att njuta av samvaron med barnen din vecka, så går du och längtar efter att den ska vara över, och det blir pappavecka. Sorgligt!
Det är bara ett par tre månader sen du separerade.
"Jag har också mått rätt dåligt av stress i samband med separationen (inget konstigt det heller) och sovit dåligt (med påföljande fysiska symptom), och det är så jäkla skönt att få sova med honom då. Dessutom bor han ca 100 meter bort, vilket är jävligt frustrerade. Så nära och ändå så långt borta..."
Du har ens inte hunnit landa efter separationen, och låter mer desperat än harmonisk. Hoppas inte det smittar av sig på dina barn. Stor omställning för dem, och nu behöver de mamma och pappa mer än någonsin.
Som sagt..... Du har fått tiden med dina barn halverad. Men istället för att njuta av samvaron med barnen din vecka, så går du och längtar efter att den ska vara över, och det blir pappavecka. Så visst är det sorgligt att du tänker så.