Anonym (Bonusmamman) skrev 2017-02-10 14:58:57 följande:
De veckor bonusarna inte är här så åker han oftast och hämtar på fritids och förskola även fast vi jobbar lika tider. Detta gör han inte för att jag bett honom utan för att han vill. Sen om det är av omtanke eller inte det låter jag vara osagt. Och i och med att jag är ensamstående med henne så brukar han följa med på utvecklingssamtal och uppträdanden på skolan med. Jag är inte med på mina bonusars för jag får inte för deras mamma.
Men det är klart. När hans första barn är här är det dom som prioriteras först och jag vet inte om jag kan klandra honom för det heller. Dom är ju bara här hälften av deras liv.. såklart han vill ge dem allt då. Men inte till vilket pris som helst! Vårt gemensamma är inte ännu så stort att det uppkommit situationer där han behöver ta parti och så är bonusarna mer tillåtande med henne säkert på grund av ålder och för att det är deras syster.
Ja det är precis så det känns! Som att han ska visa barnen när dom är här att dom är viktigast i världen. Att vi inte når upp till deras nivå. Hur man ens kan välja att se det som en tävling. Jag har sagt att jag vill att han ska respektera mig då säger han bara "men de gör jag ju". Sedan har han sagt att han alltid skulle välja sina barn framför mig. Det var dock innan vi fick gemensamt. Vi har varit ett par i snart 7 år.
Påpeka, lugnt och konstaterande, varje gång han handlar respektlöst mot dig/de yngre barnen, så att han fattar vad han gör och när han gör det.
"Älskling, det är respektlöst av dig att...
... förvänta dig att jag ska flytta på mig från min plats i soffan bara för att y vill det.
... anse att jag är oförskämd när jag säger till y efter att han varit elak mot x.
... förutsätta att x och c ska sätta sitt liv på vänt bara för att y och z inte är här.
Och, som någon påpekade: Är inte skilsmässa en tillräckligt stor sak för att han ska vilja gå i terapi? Ställ den frågan till honom om han nekar till terapi nästa gång.