• Anonym (Mamma)

    Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.

    Min yngste son har kommit in i värsta trotset

    Han är arg för allt, hatar allt.

    På förskolan har jag fått höra ett och annat om honom.

    Detta började i höstas, han var då 4.

    Nu efter jul blev det värre.

    Jag fick tänka efter vad det kunde bero på. Jo, hans storebror började skolan i höstas. Han fanns inte längre i närheten. Sådant tänker inte pedagogerna på.

    Försök tänka om något kan ha ändrats i er sons liv. Kanske något som är enkelt och inget stort för oss vuxna. Men som för ett litet barn kanske betyder jättemycket.

    Då kanske det hjälper att prata om den förändringen och förklara.

    Och jag har själv varit hos socialförvaltningen, efter en anmälan från förskolan.

    Detta skedde efter separation, jag var deprimerad, hade ätit antidepressiva i ett år. Ingen rolig historia.

    Det det dem vill försäkra sig om, är att barnen har bra, fungerande föräldrar.

    Som ser till barnens bästa.

    Och, någon hade bl à tyckt att mina barn inte hade tillräckligt varma vinterskor. (Det var för övrigt ett par timberland kängor)

    Efter tre möten med två socionomer, så kom domen.

    Vi var fullt kapabla som föräldrar, det ser till våra barns bästa och behov.

    Är ni inga alkolister, ni slåss inte, pedofiler eller dylikt.

    Så behöver ni inte oroa er.

  • Anonym (Mamma)

    Kom och tänka på ett samtal jag hade med en barnpsykolog för några år sedan.

    Pojkar är pojkar.

    Där finns det en rangordning. (Kanske därför pojkar bråkar mer) Alfa hannar

    Tre år, då börjar man bli stor. Vill ha sin plats i gruppen.

    Bli hörd och sedd.

    Han kanske bara är inne i en fas. Som går ut på att han vill ta sin plats.

    Yngst, vet hur ettrig min yngste kan vara. Och arg.

    Slår dem andra med hästlängder. Men tror inte han har en diagnos.

    Envis som få. Samtidigt jättesmart.

Svar på tråden Förskolan har gjort en orosanmälan. Detta känns jättekonstigt.