Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Det viktigaste är att han är så tydlig i sin syn på sverigedemokraterna:

"Det måste vara uteslutet för ett frihetligt parti som M att samarbeta eller förhandla med ett säkerhetspolitiskt opålitligt och ohämmat populistparti som har rötterna i nazism och vit makt-rörelse"

Om M byter partiledare och hen förklarar att "Det måste vara uteslutet för ett frihetligt parti som M att samarbeta eller förhandla med ett säkerhetspolitiskt opålitligt och ohämmat populistparti som har rötterna i nazism och vit makt-rörelse"

Då ska jag äta upp den hatt jag inte har.

Moderat samarbete med rasister kan kallas brunhöger.

Pk-elit är däremot bara ett hjälpord för personer som har ett ständigt pockande behov av att förklara att de själva minsann är fritt tänkande.

Ett slags evig förlängning av den politiska tonårstillvaron där de behöver stöd och bekräftelse från likasinnade, men vill man vara snäll och använda en eufemism kan man nöja sig med att påstå att det tillhör den centrala diskursen inom skrikhögern

Javisst.

Men det har också funktionen att det signalerar att man själv klarar det andra inte gör - att se genom lögnerna.

Man kan inte nog understryka hur skitnödigt angelägna de här personerna är att ständigt visa hur självständigt tänkande de är. Och detta gör de genom att krama en gemensam språklig snuttefilt i stället för att försöka formulera den kritik man anser sig ha.

Nynarcissismen är tröttsam och antiintellektuell.

Nä, inte för särskilt många av moderaternas väljare. Även om media och alliansens motståndare gärna vill framställa det så.

Mellan 60-80% av moderaternas väljare (beroende på undersökning) vill att M ska prata med/samarbeta med SD i frågor där partierna ligger nära varandra.

För KD var andelen för detta ännu högre.

Hos L var det fler (48% tror jag) som vill samarbeta med SD i frågor där man tycker likadant än som inte ville det (runt 30%).

Bara i C var det fler sympatisörer som sa nej till samarbete med SD än som sa ja, men jag kommer inte ihåg siffrorna.

Så vad alliansens väljare som helhet vill är ganska tydligt. Ett lagom avancerat samarbete med SD som ger makten att styra politiken.

För S är detta givetvis en mardröm. De skulle vara sidsteppade får lång tid framöver om det blev så. Därav deras enorma kampanj mot detta. Därav behovet av att påstå att "M rasar pga närmande till SD" osv

Nu ska vi inte prata högt om sådana självklarheter.

S och MP har defacto gjort en hel del av vad SD vill göra.

Men S vill gärna få det att framstå som att M sviker idealen när man pratar om att aktivt närma sig SD.

Jag skulle tro att det är så de högerradikala inom M resonerar. Ett tänkt regeringssamarbete mellan M och SD där de liberala partierna tvingas ta ställning till att antingen ge ett passivt stöd till MSD eller också samarbeta med S.

På så vis kan man lägga anvaret för en så kallad socialistisk politik på ett eventuellt blocköverskridande samarbete som C och L deltar i och försöka locka allmänborgerliga väljare till MSD - alternativt framstå som ett parti som styr Sverige i en komplicerad situation där man förmått anpassa sig till SD:s existens genom att ge dem ansvar och på så sätt även neutralisera dem.

Jag är så pass gammal att jag minns moderaternas hatdrev mot exempelvis Olof Palme, så jag ser nog mer Reinfeldtepoken som en anomali inom partiet då de lockade väljare med en ny politik som utmanade S på områden som S hade trott skulle vara deras egna för all framtid.

De nya moderaterna med Schlingmann, Reinfeldt och Borg var oerhört skickliga och då i synnerhet i fråga om att framstå som oerhört skickliga

Nu har moderatpendeln slagit tillbaka och partiet lamslås av oförmåga att veta vart man vill vara på väg.

Jag kan tänka mig hur förargerligt det måste vara för vissa moderater med tanken att om SD-väljarna bara röstade M i stället skulle de få den politik de vill ha, men att då i stället se att trianguleringen gentemot SD bara leder till att M tappar väljare.

S var rödare förr och Palme var rödare än Löfven så det var inte konstigt att S och M stod längre ifrån varandra då.

S gick också hårt ut med herrefolkets (de rika kapitalisternas) utsugning av arbetarklassen jadajadajada och hade andra tricks för sig som när Palme beskyllde Adolfsson för att smita från att svara i debatten när han faktiskt hade anmält i förväg att han skulle avvika ett visst klockslag.

Mm. Ulf Adelsohn och Carl Bild är tydligen medansvariga för Palmes död enligt somligas sätt att resonera kring attentatet mot Trump:


">



 

Ja, det var tuffare men i det stora hela ärligare då - framförallt skulle ingen ha anklagat M för att vara medskyldiga till Palmes död, även om hans Holmér lyckades sabba utredningen med ett kurdspår som ett exempel på att fnoskighet inte är något nytt fenomen.

Ja, S idag har blivit betydligt mer moderata politiskt medan moderaterna lyckats med konststycket att bygga delar av politiken på att försöka locka till sig personer med hög fnoskighetskoefficient.