Moderaternas moraliska haveri och vägen mot botten

Tja, marknaden får styra. SR berättade idag om en pappa till ett njutransplanterat barn där läkemedel som ska hindra immunförsvaret från att stöta bort den nya njuren är livsviktiga. Pappan konstaterade att apoteken nästan har slutat med lagerhållning, att han gått med i en Facebookgrupp där man kan byta till sig medicin från någon som har lite på lager och att han ibland får jaga runt på sjukhusavdelningarna för att försöka tigga medicin av sjukvården.

Det framgick ju också att Sverige är ett nedprioriterat land för läkemedelsbolagen. Att de i första hand täcker upp brister i länder där man inte aningslöst litar på läkemedelstillverkarna och distributörerna utan har slutit avtal där bolagen får betala vite om de inte levererar i tid.

Ha för mig att man ska utreda om man ska inrätta en myndighet som har det övergripande ansvaret för läkemedelsförsörjningen i Sverige - för närvarande är det ingen som har det.

Själv undrar jag hur man har tänkt lösa den frågan vid en kris. Trots allt finns det många vars liv mer eller mindre är beroende av att de får sin medicin - och detta mot bakgrund att apoteken saknar reella reservlager och att en mängd vanliga läkemedel är restnoterade redan nu.

Man kunde ju också ha gjort upp med S.

Någon gång kan det vara dags att försöka frigöra sig från storebrorskomplexet.

Man kan inte förvänta sig att det ska vara S som ska ta initiativ till förhandlingar oavsett om utgångspunkten är den att partiet är i regeringsställning eller i opposition.

Seriösa förhandlingsinitiativ förmedlas knappast via media - jag vet alltså inte om regeringen Reinfeldt sökte kontakt med S för att få en uppgörelse om migrationspolitiken.

Däremot så är det inte svårt att förstå att moderaternas nuvarande utspel har en helt annan adress än S och att M saknar intresse av breda överenskommelser om migrations- och integrationspolitik. De befarar väl att detta skulle innebära att de tappar fokus på de väljare de vill ha tillbaka från SD.

Nja, jag ville väl främst svara lite snällt. Visst finns det en mikroskopisk chans att Alliansregeringen kontaktade S men att detta aldrig har blivit offentligt men i realiteten valde alliansen att ta kontakt med MP i stället för S.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regeringen-och-mp-overens-om-migrationspolitiken

Fast nu var det din tanke att S även i opposition ska vara det ansvarstagande pertiet som jag fann anmärkningsvärd - om än inte särskilt ovanlig.

Även som regeringsparti måste man säkert ibland undra om det är Kafka som har regisserat de borgerliga partiernas agerande.

Först röstar M,KD,SD-blocket igenom en budget som slaktar Arbetsförmedlingen och därefter kräver C i januariöverenskommelsen att de kvarvarande resterna destrueras.

Och nu kräver C att kontoren ute i landet räddas medan M, KD, SD och V hotar med misstroendevotum mot en minister som varit minister i en månad eller så

Ibland är det mer tydligt än annars vilka konsekvenser nyliberalismen har fått:

Citat ur AB-artikeln:

Lagen om offentlig upphandling får tjänstemännen att jaga lägst anbud utan att titta på helheten såsom arbetsmiljö, kollektivavtal eller underentreprenörer. 

Den uttjatade floskeln systemkollaps får plötsligt en relevans.

Svartarbete och exploatering av utländska arbetstagare snedvrider konkurrensen. Skötsamma företag slås ut. Lönerna dumpas. Omänskliga arbetsvillkor normaliseras. Skattepengar rullar in i de kriminellas omfångsrika fickor.

Nej, LOU är ju såväl nyliberaliserad som byråkratiserad, inte misnt genom att upphandlingarna ofta sköts centralt av personer som inte förstår verksamheten och dess behov.

Det tycker nog jag att den är, men hursomhelst.

LOU är ett skämt och ett dåligt sådant. Du som gillar att posta exempel borde ha rena kattguldgruvan att ösa ur där.

Men visst finns det många sossar som åtminstone stundtals tangerar frågeställningen om regeringsmakten delvis blivit såväl medel som mål för S.