FiaW skrev 2017-05-30 22:25:33 följande:
Jag förstår att det här är väldigt individuellt men jag är bara nyfiken :)
Ni som har minst två barn sen tidigare och erfarenhet av att ha två små samtidigt, vilket är det tidigaste ni skulle kunna tänka er att skaffa nummer två efter barn nummer ett? Nu med facit i hand :)
Det kanske är en luddig fråga som är svår att svara på men egentligen kommer den ifrån att sambon och jag satt och pratade om vår ålder och om vi skulle försöka få ett barn till innan vi blir för gamla, hur tidigt hade vi i så fall kunnat tänka oss att försöka igen efter att lill-killen föds i oktober.
Svår fråga. För mig tog det 8 månader innan mensen kom igång igen efter första förlossningen, men andra gången bara 3 mån trots helamning, så det kan ju också vara en begränsning. Jag har 26 mån mellan mina barn. Fördelen var att storasyster hunnit sluta med blöja, sova middag och pratade bra när nästa bebis kom. Den tuffaste tiden tyckte jag inte var med en 2-åring och en bebis utan snarare när minsta skulle börja dagis och de inte kunde leka ihop. Kändes som att det vände när de var runt 3 och 5 år och allt blev enklare. Jag har svårt att bedöma om det varit tuffare att ha dem tätare. Den jobbigaste perioden då de kräver mest övervakning tar ju slut snabbare om man har tätare emellan. Och de har ofta stor glädje av varandra. Jag tror inte att jag hade kunnat tänka mig att vara gravid med mindre än ett års mellanrum, så det är nog snarare det som skulle begränsa mig tror jag.
FiaW skrev 2017-05-31 23:30:02 följande:
Så tråkigt att höra att din familj inte stöttar dig och är glada för din skull. Att få sitt första barn är en gigantiskt stor upplevelse och man behöver allt stöd och all pepp och kärlek man kan få från nära och kära.
Har du ingen annan att prata med som faktiskt är glad för din skull, eller någon annan som är gravid, som du kan dela dina upplevelser med?
Och vad gäller de "förbjudna" känslorna så tycker jag du ska tillåta dig att vara besviken och ledsen. Det kommer att gå över när du träffar din son och det är bättre att du sörjer nu än efter förlossningen.
Jag läste om en tjej som hade känt precis så där. Hon blev så himla besviken när hon fick reda på att hon väntade en pojke, men hon skrev att efter han var född ändrades allt och nu kunde hon bara skratta åt att hon trodde att hon skulle älskat en flicka mer.
Så försök att inte ha dåligt samvete, läs på nätet om det bästa med att få pojkar och om tjejer i samma situation som du, och se om du kan hitta någon att umgås med som faktiskt är glad för din skull.
Jag kan bara hålla med! Vilken tråkig reaktion från din familj. När jag fick första barnet var det första barnbarnet i min familj, men tionde i mannens. Min familj var oändligt mycket mer engagerad, men det fanns ju mycket bebisgrejer att ärva från mannens sida. Och oavsett om det redan finns många barnbarn är det ju ditt första barn. Förhoppningsvis blir det bättre när lillen är född - för vem kan motstå en liten bebis?!
Kanske gör graviditeten att man önskar en dotter extra mycket? Något med att bli mormor och att man är närmare en gravid dotter?
Och på något sätt blev hela graviditeten mer verklig nu när jag vet att det ligger en liten kille där inne.