Tjejer / Kvinnor förklara hur ni tänker

Nåt som jag funderar på när jag läser såna här trådar om killar som har svårt att hitta en tjej, är att det kanske handlar om att det urval av tjejer som intresserar dem kanske är för snävt, och genom att börja vidga det så blir det lättare för dem.

Istället för att fokusera på de kvinnor som väljer bort dem, så borde fokusera på de kvinnor som de själva väljer bort och varför. Då vänder man på tänkandet, och det blir mer konstruktivt. Det är svårt att ändra på andra, och deras tänkande och val, men lättare att ändra på sig själv och sitt eget tänkande och sina egna val.

Om alla singelmän mellan t.ex 18-55 i snygghetsgrad 1-10, fokuserar på samma grupp singeltjejer i åldern t.ex 18-28 i snygghetsgrad 6-10, så säger det ju sig självt att majoriteten i mansgruppen kommer att bli ratade, och det beror ju inte på tjejerna. Det är ju helt enkelt rätt simpel matematik, att den gruppen som de åtrår helt enkelt inte är tillräckligt stor för att alla som vill ska kunna få en flickvän ur just den urvalsgruppen.

(Och innan nån börjar klaga på det med "snygghetsgrad 6-10" och att man inte kan poängsätta människor, och att "skönhet ligger i betraktarens öga", "alla människor är vackra"etc, eller, så vill jag poängtera att det var bara ett exempel så att ni skulle förstå detta med att man gör ett urval, så häng inte upp er på det nu.)

Tack. Jag tror på att öppna ögonen för fler människor. Att inte välja bort människor för fort. Ibland kan det ge rätt mycket att umgås med folk som man inte direkt gillar också. Dels för att det är ganska lärorikt, men ibland kan det vara en person som inte alls attraherar eller intresserar en till en början, som efter en tid blir en helt annan person än man först trodde. Jag tror att det är många som lever i lyckliga förhållanden med personer, som inte de föll för vid första ögonkastet. Eller det andra.

En annan viktig aspekt kan också att vara att en person kan vara nyckeln till att lära känna en annan person som känner en annan person, som är den rätta för en. För personer som är trevliga och som man trivs med kan känna andra trevliga personer som kanske är den rätta för en.

Låt säga att du börjar prata lite med din granne, Anette, 58. Hon är kul och trevlig, och pratar om diverse ting när ni ses i trappuppgången och i tvättstugan. Nu tänker du kanske direkt "Nej, men jag vill inte dejta en 58 år gammal tant!!! " och det är inte alls det jag menar. Anette, 58, har en son i din ålder och genom att lära känna henne så lär du känna hennes son. Innan du då genast tänker "Men hallå, jag är inte intresserad av killar! Jag är ju straight och letar efter en flickvän!" så är det inte heller det jag menar. Du börjar hänga med med Victor och hans flickvän Julia, och de är folk som du verkligen gillar. Innan tanken "Men jag är inte sån som börjar flirta med en kompis flickvän!" kommer, så är det inte heller det jag menar. Genom att umgås med Victor och Julia lär du känna Julias gamla kursare Linnea, som precis har blivit singel. Hon vill inte börja dejta, hon lägger inte upp några profiler på några dejtingsidor. Hon vill bara ha nån som hon kan prata med, som kan lyssna och som är trygg och snäll. Linnea tänker att nån sån kommer hon inte hitta. Men så lär hon känna Julias och Victors nya kompis...Dig.

Och sen när du på julafton år 2077 sitter och tittar på din älskade hustru Linnea, och era barn och barnbarn runt om er, och du tänker på alla era minnen och hur annorlunda ditt liv hade varit, om du inte börjat prata med den där gamla grannen en gång för länge, länge sedan.

Vad jag menar är att man genom att vidga sina vyer och bekantskapskretsar och göra sånt som man annars inte skulle göra, kan leda till att man hittar nån som man annars aldrig skulle möta. Dejtingsidorna är jättebra, och det är väldigt många som finner varandra där, men vidga dina vyer, lås dig inte vid dem. Gör nåt som du inte brukar göra.

Jag funderar också på detta med träningen. Kanske du skulle ta och börja testa andra träningsformer än de du normalt gillar, så kan du träffa tjejer som också gillar att ta hand om sig och sin kropp, och som du kan ha en hel del gemensamt med, men som du inte träffar där du tränar nu. Alltså om du kliver ur din comfort zone lite, och prova nåt som du annars inte skulle prova. Kanske dans eller yoga eller så.

Ja, jag förstår ju om du protesterar nu, och tänker "Nej, det där är ju inte alls jag. Sånt kan inte jag. Skulle kännas jättekonstigt och jag skulle känna mig helt bortkommen där!", men det är liksom meningen med att göra nåt som känns diametralt mot det man brukar. Att våga bryta mönstret. Då möter man andra människor än man annars gör. Och nån kan vara "den rätta". Eller "den rättas" grannes kusins kompis. Det vet man inte förrän man vågar.

Fast jag menar att det är något som kan ändras. Man kan tycka att något visst är oattraktivt till en början, t.ex om en kille har en tand som är lite sned eller nåt, en udda dialekt som man inte gillar, eller att han har en väldigt pratig personlighet eller vad som helst. Men sen när man lär känna honom och man kommer varandra nära så kan man börja att tycka att den där sneda tanden, dialekten och den där pratigheten, som man först störde sig så på, är det gulligaste som finns. Människor är inte statiska, vi är formbara, vi ändras genom livet, genom de människor vi möter, de upplevelser vi har och det vi går igenom.

Och bara för att man börjar dejta nån så betyder det ju inte att man måste bli tillsammans, utan det handlar ju bara om att lära känna en människa, och när man lär känna nya människor lär man också känna sig själv. Det man vill ha, det man behöver, är kanske inte alltid det som man först trodde. Om man har attityden att man måste vara attraherad, inifrån och ut, från första stund, så tror jag att man missar så mycket. Om man tror att allt ska kännas helt perfekt och rätt från första stund, och om det inte gör det så förkastar man det, så tror jag att man går miste om så mycket.

När man är liten kanske man bara vill ha spaghetti och köttfärssås, pannkakor, hamburgare och korv, men ju mer olika maträtter man provar, desto mer vidgas ens smak och sånt som man förut kan ha tyckt varit äckligt börjar man tycka om.

Man har kanske inte alltid samma favoritfärg genom hela livet. Kanske älskar man rosa i den tidiga barndomen, för att sen börja älska grönt och sen börja tycka om svart. Om man går genom hela livet låst vid "Jag älskar rosa, bara rosa, rosa, rosa. Alltid rosa! Samma nyans av rosa." utan att låta andra färger ens få chans att bli ens favorit. Genom att ta till sig blått, grått, lila, orange och turkos, så lär man sig något, och kanske blir nån av de färgerna oväntat ens nya favorit. Och blir det inte det, så har man ändå lärt sig nåt om andra och sig själv.

Kanske upptäcker man nåt nytt hos sig själv, att man är mer nyanserad än man trott.