Trippelmamma76 skrev 2017-01-26 07:50:38 följande:
Ja visst är det tröttsamt med alla dessa föräldrar... det finns barn med mer eller mindre utvecklad ätstörning (selektivt ätande). Det har inte med föräldrarna att göra. Mitt barn utvecklade det i viss grad efter en långvarig infektion. De råd man får från riktig expertis är bl a att INTE truga, låta barnet gå hungrigt etc. Det handlar om en fobi och dessa barn får istället näringsbrist om de inte serveras det som de kan tänka sig att äta.
Eftersom jag har ett par till sådana här fall bara i min bekantskapskrets så antar jag att det inte är alltför ovanligt (men väldigt okänt i vårt land, med följd att många får väldigt felaktiga råd.) Min väns son utvecklade tex en del rätt allvarliga vitaminbrister.
quote=77346338][quote-nick]Dumbledore skrev 2017-01-25 23:39:41 följande:[/quote-nick]Ja det är klart! Ni har lärt er dotter tala tidigt! :)
Nej, men jag håller helt med dig. Jag har tur och har barn som äter det mesta, men är känsliga för blodsockerfall, det är viktigt ATT de äter. Vad är mindre viktigt, så länge det är hyfsad kost alltså. Precis som du säger så klappar folk sig gärna på axeln om deras barn sover och äter bra. Utan att de har ett dugg med saken att göra, som bebisar. :/[/quote]
Och som reformerad matfobiker kan jag definitivt hålla med expertisen om att man inte ska truga, tjata, "vänta ut" etc när det handlar om små matfobiker! Även i vuxen ålder har jag nästan fått en panikångestattack när en person prompt ansåg att jag skulle smaka på något som jag inte ville smaka på (av rädsla). Jag åt tex allt som serverades fram tills dess att jag var 2 ungefär.
Lia4 skrev 2017-01-25 22:37:05 följande:
Låter otroligt tråkigt.
Varför då? För att jag inte har samma kärlek till mat som "alla andra"? Jag försöker inte berätta för alla om hur trist och tråkigt jag tycker att det är att äta så varför måste alla berätta för mig om hur gott det är och vilken njutning det är?
Glinda från Oz skrev 2017-01-25 22:32:13 följande:
Jag har undrat samma sak massor av gånger. Det är inte så konstigt att barnen blir kräsna och kräver specialmat senare i livet. Det är trots allt föräldrarna som börjat med specialmaten.
Så vad beror min matfobi på då när jag åt allt som serverades fram tills dess att jag var två och sen vägrade allt utom en handfull rätter? Vägrade allt på förskolan och sen även i skolan? Varför har jag fått ångestattacker av tanken på att smaka okända saker? Mina föräldrar slutade ju inte att erbjuda mig allt de åt helt plötsligt utan det var helt och hållet mig. Och nej, att vänta ut någon som inte känner hungerkänslor är ingen bra idé...