• Anonym (Asta)

    Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?

    Vad är det med föräldrar idag som tror att man måste servera speciell mat till ungar som har passerat året? När slog detta fenomen igenom? Jag minns aldrig att vi fick annan mat än övriga familjen som små och tyckte man inte om t.ex. fisken så fick man äta potatis med sås och ärtor. Inga krusiduller utan väldigt enkelt. Varför anpassar föräldrar sig till att laga, servera och själva äta s.k. barnmat istället för att barnen får lära sig att äta normal mat? Det är inte så att svenska barn idag har näringsbrist och är utsvultna så skyll inte på det.

  • Svar på tråden Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?
  • truffle

    Jag lagar "konstig mat"(vegetarian, plus lagar mat utifrån det vi har hemma)  och om ungen inte äter blir hen utan. Punkt. Dock brukar detta ofta resultera i att ungen inte äter så bra, blir extra grinig, äter mer vid mellanmål osv. Så ibland gör jag lunch till oss som jag vet att vi alla gillar att äta innan barnet ska till förskolan  för att ungen ska orka hela dagen.

    Vid middag bestämmer jag, och om ungen inte äter får hen vänta tills kvälls-fikat.

  • Ihavabab

    Det är ju främst vetenskapligt att barn har mer smak för sött jämför med äldre. Det handlar helt enkelt om att de ska ha mer "att ta på" på kroppen för att klara jobbiga sjukdomar än vuxna.

  • Dumbledore

    Det är klart jag anpassar maten efter vad barnen äter. De äter dock det mesta, men har svårt för fisk och hela köttbitar av någon anledning. Självklart steker jag ett par fiskpanetter åt ungarna då, eller rullar lite köttbullar. För mig är det faktiskt viktigt att alla trivs vid matbordet, jag skulle aldrig drömma om att servera barnen mat som jag vet att de inte äter. De har nyligen fått börja vara med och bestämma matsedeln för veckan, och vara med och laga maten. Jag erbjuder alltid ett annat alternativ, de smakar oftast men tycker inte om. Jag lagar heller inte mat som min man inte gillar. Varför skulle jag? I någon form av uppfostringssyfte?

    På förskolan äter barnen av allt, så jag är inte ett dugg orolig för deras matvanor.

  • summa21

    Så härligt präktigt med alla barn som äter allt tack vare deras duktiga föräldrar som serverar ordentlig mat.

    Tänk om man hade kunnat vara lite mer som er. Våra barn är mycket kräsna och vi kämpar med att få i dem mat. Redan vid matintroduktionen var våra barn mycket ointresseraade av mat. Senast var BVC på oss om att dottern väger för lite. Så ja, vi serverar det de äter. Sonen äter gärna det köassiska: köttbullar och makaroner osv. Dotterm äter istället ett begränsat antal av våra favoriter så som vitvinsgryta osv.

    Som barn var jag själv mycket kräsen. Mina föräldrar höll sig lugna tills läkaren gick på dem om att barn kan vänja sig vid för lite mat och sa vidare att jag vägde alldeles för lite. Efter det var de nog rätt frikostiga med specialmat. Idag är mat en av mina stora passioner.

    Min mor var som barn också mycket kräsen. I början

    av 50-talet var det inte tal om så mycket specialmat och hon fick äta gröt som resten av familjen. Jag kan säga att hon knappast äter gröt idag. Lite förbarmade sig nog mina morföräldrar till slut och lät henne slippa en del rätter hon inte kunde äta.

    Jag har för övrigt läst att barn som har svårt attta ofta har haft föräldrar som var likadana.

    Jag har lite svårt för alla föräldrar som tycker att det är tack vare dem som barnen äter eller sover bra. Sjäkvklart kan föräldrarna påverka till viss del men att hävda att allt beror på dem? Nja, det är att göra det lite väl lätt för sig.

    Jag hävdar inte att vårt ena barns tidiga tal beror på hennes föräldrar förträfflighet tex.

  • Dumbledore
    summa21 skrev 2017-01-25 23:24:32 följande:

    Så härligt präktigt med alla barn som äter allt tack vare deras duktiga föräldrar som serverar ordentlig mat.

    Tänk om man hade kunnat vara lite mer som er. Våra barn är mycket kräsna och vi kämpar med att få i dem mat. Redan vid matintroduktionen var våra barn mycket ointresseraade av mat. Senast var BVC på oss om att dottern väger för lite. Så ja, vi serverar det de äter. Sonen äter gärna det köassiska: köttbullar och makaroner osv. Dotterm äter istället ett begränsat antal av våra favoriter så som vitvinsgryta osv.

    Som barn var jag själv mycket kräsen. Mina föräldrar höll sig lugna tills läkaren gick på dem om att barn kan vänja sig vid för lite mat och sa vidare att jag vägde alldeles för lite. Efter det var de nog rätt frikostiga med specialmat. Idag är mat en av mina stora passioner.

    Min mor var som barn också mycket kräsen. I början

    av 50-talet var det inte tal om så mycket specialmat och hon fick äta gröt som resten av familjen. Jag kan säga att hon knappast äter gröt idag. Lite förbarmade sig nog mina morföräldrar till slut och lät henne slippa en del rätter hon inte kunde äta.

    Jag har för övrigt läst att barn som har svårt attta ofta har haft föräldrar som var likadana.

    Jag har lite svårt för alla föräldrar som tycker att det är tack vare dem som barnen äter eller sover bra. Sjäkvklart kan föräldrarna påverka till viss del men att hävda att allt beror på dem? Nja, det är att göra det lite väl lätt för sig.

    Jag hävdar inte att vårt ena barns tidiga tal beror på hennes föräldrar förträfflighet tex.


    Fattar du väl att det är ditt fel att ditt barn äter dåligt. Du har ju inte erbjudit henne tillräckligt varierad mat, lagad från grunden, med spännande kryddor! Gener har ju iiiingenting med det här att göra.

    Fast ni verkar ju ha tagit igen ert matmisslyckande på talet! Bra jobbat!

    ;)
  • summa21
    Dumbledore skrev 2017-01-25 23:31:15 följande:

    Fattar du väl att det är ditt fel att ditt barn äter dåligt. Du har ju inte erbjudit henne tillräckligt varierad mat, lagad från grunden, med spännande kryddor! Gener har ju iiiingenting med det här att göra.

    Fast ni verkar ju ha tagit igen ert matmisslyckande på talet! Bra jobbat!

    ;)


    Det har du förstås rätt i. Men jag vill ändå understryka att våra barn har två alldeles förträffliga föräldrar.
  • Dumbledore
    summa21 skrev 2017-01-25 23:36:54 följande:

    Det har du förstås rätt i. Men jag vill ändå understryka att våra barn har två alldeles förträffliga föräldrar.


    Ja det är klart! Ni har lärt er dotter tala tidigt! :)

    Nej, men jag håller helt med dig. Jag har tur och har barn som äter det mesta, men är känsliga för blodsockerfall, det är viktigt ATT de äter. Vad är mindre viktigt, så länge det är hyfsad kost alltså. Precis som du säger så klappar folk sig gärna på axeln om deras barn sover och äter bra. Utan att de har ett dugg med saken att göra, som bebisar. :/
  • modsey

    fast jag minns att det var vanligt även när jag var barn och då är jag född på 60 talet! Minns fester där vi barn serverades grillad korv och pommes när de vuxna fick kött.
    Huruvida barn äter alla mat eller inte är väl så olika hur barnen är och kanske en annan diskussion. En del är enkla barn som äter allt, som mina ungar Glad De stoppar i sig musslor, heta såser, parmesanost, hemgjord pesto, sushi och diverse annat. Nu är vi från en matintresserad familj och jag tror absolut att det influerat och uppmuntrat dem att testa och faktiskt intressera sig för mat. De har alltid gillat att höra om hur en maträtt uppkom, varför wallenbergare fick det namnet och efter vem o liknande historier. Nu har det fungerat på våra barn och har inget att göra med att det är så god mat vi lagar och är så duktiga som får dem intresserade. hade vi fått en matratande unge som petat i allt, hade inget intresse i världen kunna överbygga det mer än åldern för barnet och tiden. En del ungar är bara så!

  • Trippelmamma76

    Ja visst är det tröttsamt med alla dessa föräldrar... det finns barn med mer eller mindre utvecklad ätstörning (selektivt ätande). Det har inte med föräldrarna att göra. Mitt barn utvecklade det i viss grad efter en långvarig infektion. De råd man får från riktig expertis är bl a att INTE truga, låta barnet gå hungrigt etc. Det handlar om en fobi och dessa barn får istället näringsbrist om de inte serveras det som de kan tänka sig att äta.

    Eftersom jag har ett par till sådana här fall bara i min bekantskapskrets så antar jag att det inte är alltför ovanligt (men väldigt okänt i vårt land, med följd att många får väldigt felaktiga råd.) Min väns son utvecklade tex en del rätt allvarliga vitaminbrister.

    quote=77346338][quote-nick]Dumbledore skrev 2017-01-25 23:39:41 följande:[/quote-nick]Ja det är klart! Ni har lärt er dotter tala tidigt! :)

    Nej, men jag håller helt med dig. Jag har tur och har barn som äter det mesta, men är känsliga för blodsockerfall, det är viktigt ATT de äter. Vad är mindre viktigt, så länge det är hyfsad kost alltså. Precis som du säger så klappar folk sig gärna på axeln om deras barn sover och äter bra. Utan att de har ett dugg med saken att göra, som bebisar. :/[/quote]

  • LFF
    Trippelmamma76 skrev 2017-01-26 07:50:38 följande:

    Ja visst är det tröttsamt med alla dessa föräldrar... det finns barn med mer eller mindre utvecklad ätstörning (selektivt ätande). Det har inte med föräldrarna att göra. Mitt barn utvecklade det i viss grad efter en långvarig infektion. De råd man får från riktig expertis är bl a att INTE truga, låta barnet gå hungrigt etc. Det handlar om en fobi och dessa barn får istället näringsbrist om de inte serveras det som de kan tänka sig att äta.

    Eftersom jag har ett par till sådana här fall bara i min bekantskapskrets så antar jag att det inte är alltför ovanligt (men väldigt okänt i vårt land, med följd att många får väldigt felaktiga råd.) Min väns son utvecklade tex en del rätt allvarliga vitaminbrister.

    quote=77346338][quote-nick]Dumbledore skrev 2017-01-25 23:39:41 följande:[/quote-nick]Ja det är klart! Ni har lärt er dotter tala tidigt! :)

    Nej, men jag håller helt med dig. Jag har tur och har barn som äter det mesta, men är känsliga för blodsockerfall, det är viktigt ATT de äter. Vad är mindre viktigt, så länge det är hyfsad kost alltså. Precis som du säger så klappar folk sig gärna på axeln om deras barn sover och äter bra. Utan att de har ett dugg med saken att göra, som bebisar. :/[/quote]


    Och som reformerad matfobiker kan jag definitivt hålla med expertisen om att man inte ska truga, tjata, "vänta ut" etc när det handlar om små matfobiker! Även i vuxen ålder har jag nästan fått en panikångestattack när en person prompt ansåg att jag skulle smaka på något som jag inte ville smaka på (av rädsla). Jag åt tex allt som serverades fram tills dess att jag var 2 ungefär. 
    Lia4 skrev 2017-01-25 22:37:05 följande:
    Låter otroligt tråkigt.
    Varför då? För att jag inte har samma kärlek till mat som "alla andra"? Jag försöker inte berätta för alla om hur trist och tråkigt jag tycker att det är att äta så varför måste alla berätta för mig om hur gott det är och vilken njutning det är?
    Glinda från Oz skrev 2017-01-25 22:32:13 följande:

    Jag har undrat samma sak massor av gånger. Det är inte så konstigt att barnen blir kräsna och kräver specialmat senare i livet. Det är trots allt föräldrarna som börjat med specialmaten.


    Så vad beror min matfobi på då när jag åt allt som serverades fram tills dess att jag var två och sen vägrade allt utom en handfull rätter? Vägrade allt på förskolan och sen även i skolan? Varför har jag fått ångestattacker av tanken på att smaka okända saker? Mina föräldrar slutade ju inte att erbjuda mig allt de åt helt plötsligt utan det var helt och hållet mig. Och nej, att vänta ut någon som inte känner hungerkänslor är ingen bra idé...
Svar på tråden Varför tror man inte att barn kan äta samma som vuxna?