Sjuk styvdotter , snart bf

Är det konstigt menar du att inte hysa exakt samma känslor för sitt eget barn kontra sin partners barn sen tidigare?

Ts gör helt rätt i som inte vill riskera att hans barn sen tidigare kommer förkyld /snorig/hostig och riskerar att smitta ner det nyfödda barnet (när det är fött)

Fast nu är det troligen som så att det finns ett beslut från Tingsrätten om vv för hans barn sen innan.

Oförutsedda saker kan uppstå vilket kan komma att tvingas ändra boende för hans barn sedan innan.

Spädbarnet (när denne är född) kommer att ha ett hem (hemma hos honom och ts)

Och jag anser att det inte är rimligt att välja bort barn när det inte passar.Barnens bästa går alltid först och jag anser inte att en tonåring kan väljas bort pga en förkylning. En tonåring förstår vikten av hygien och att hålla sig på avstånd om hen är sjuk.

Jag ser inte problemet? Som förstagångsmamma, oavsett om det är en bonusmamma eller en av oss vanliga biomammor, så har man väl ändå rätt att ha lite önskemål om sina första dagar hemma från BB med sitt första barn? Jag sa bestämt ifrån både till min mamma och min svärmor, och vänner, när jag fick barn nr 1, och hade jag haft bonusbarn så hade jag frågat mamman om de kunde vara där några dagar bara så att jag fick landa. När jag fick barn nr 2 och resterande så var jag lite lugnare och hade folk hemma i princip från första dagen. Men  - det var inte käft som ansåg att jag var egoistisk och fruktansvärd, som inte orkade ha folk omkring mig från dag ett med barn nr 1.

Varför kan inte bonusmammor få vara förstagångsmammor med allt vad det innebär, båda bra och dåligt, som vi biomammor fått? Jag förstår inte? Varför ska vi biomammor vara så småsinta mot andra förstagångsmammor så vi inte kan unna dem lite lugn och ro de första dagarna de är hemma med sin bebis? Alla behöver det inte, men de som behöver det borde väl kunna få den ynnesten utan att bli påhoppade av andra kvinnor?

För skaffar man barn med en man som redan har sedan innan, så får man stå ut. Bonus tillhör familjen oavsett. De bor hos sina föräldrar det gör inte mor och far föräldrar. Där har du skillnaden. Vill man inte ha bonus? Skaffa inte barn med en man med barn! Detsamma lägger mammor.

Om barnet ligger i riskzonen (tex pga nedsatt immunförsvar, infektion eller liknande) så borde båda barnens bästa ligga i att vidta de åtgärder som krävs.

Om spädbarnet är fullt frisk däremot skall inga sådana åtgärder behövas.

Du vet att man inte behöver välja bort för att det inte passar inte är samma sak som att hindra att smitta ett utsatt barn i onödan?

Vi verkar tänka rätt lika i det här fallet.

Var jämför jag bonusdottern med en katt?

Och var har TS skrivit att hon skulle lämnat bonus i ett brinnande hus?

Barn kommer väl alltid först om någon ska räddas?

Jösses...

Hur kan ens eget barn INTE gå före någon annans barn?

Fast eftersom TS delar boende med sitt blivande barns pappa som är bioförälder till den omtalade sjuka bonusen kan hon prioritera sitt barn hur mycket som helst, hennes man måste ändå ta hand om båda sina barn på bästa sätt och kan inte utan barnets andra förälders godkännande skicka flickan till sin mamma även om TS vill ha huset tomt från sjuka personer.

Sedan, om inte hans äldsta barn har ett begåvningshandikapp bör det inte vara något problem att be henne att inte vara på och pussa och gosa med den nyfödda så länge hon är förkyld och kan smitta. Så kan TS släppa oron och fokusera på sin kommande baby, hennes sambo/make får ta hand om sin dotter.

Jag förstår verkligen inte varför folk har såna stora problem med ts önskan!

Jag skulle inte ha några som helst problem med att ha mitt barn extra om mitt ex och hans sambo hade frågat mig om en sån här sak. Mitt barn skulle heller inte ha svårt att förstå varför om jag skulle förklara för henne, och då är hon ingen tonåring utan 7 år.

Jag skulle heller inte ha några problem med att ha mitt barn extra även om de bara skulle vilja ha lugn och ro i en vecka eller så efter födseln!

Folk ska överdriva så enormt mkt när det gäller såna här saker. Tror nog att folk här på fl bryr sig med än vad barnet själv skulle göra!!

Fast jag tycker jag inte "att ha andra planer" är en giltig anledning. Nu har jag inga egna barn men jag kan förundras över hur folk resonerar! Hur kan man inte vilja ha all tid möjlig med sitt barn? Hur kan man inte ha lust att ha sitt barn en extra vecka eller två - inte för att "ställa upp" för den andre föräldern (ser man sitt barn som en belastning eller vad är det frågan om?) utan för att få vara med sitt barn? "Hon har minsann ingen skyldighet att ställa upp på pappans vecka" sägs det här; men hur tusan är det möjligt att man ser umgänge med sitt barn på det sättet? Skitsamma om du gör hans "nya" en "tjänst" om hon inte njuter av ditt barns närvaro på samma sätt som du - du som förälder får ju ha ditt barn mer!

Min närvaro här på familjeliv genomsyras av mitt "styvföräldraskap" som jag inte ser som ett föräldraskap. Det är ett ofrillvilligt tillstånd som är ett resultat av att jag blev kär i en förälder. Utifrån min situation ser jag mitt liv på ett annat sätt än jag helt uppenbarat hade gjort ifall jag var föräldern i sammanhanget. Häpnar över val och uttalanden föräldrar gör, både här på familjeliv men tyvärr även i mitt direkta liv där jag är förbluffad över sambons barns mammas val. Helt oförståeliga ageranden och uttalanden.

Så det är ok för oss mammor att "inte vilja ha" våra barn för att vi har andra planer, men inte ok för en bonusmamma som blir mamma för första gången att inte vilja ha sjuka barn omkring sin nyfödda bebis? Du måste skämta.

Måste bara skriva att även jag uppfattade det som att du jämförde henne med katten...

Även om du inte menade det så är det ibland lätt att missuppfatta skriven text :)

Det har du rätt i. Är väl lite bortskämd där, då vi kunde fixa sådant. Gick magsjuka hemma hos oss, då stannade sambons barn hemma hos sin mamma (och självklart tvärtom). Hon var inte glad när sonen kom hem med magsjuka från dagis, smittade mig och sitt ena syskon (sedan sin mor). Problemet var att sambons barn var redan hos oss, då var det lika bra att de fick stanna.  
Förkylning var inte så farligt, för de var så stora att de visste att man inte kramade eller pussade lillebror när man var förkyld

Fast det försökte vi hålla på. Om en barnet hade en viktig period i skolan, och sonen var sjuk (smittsamt sjuk) så kom inte barnet (tonåringen då) över till oss.
Det var ett val som tonåringarna gjorde.

Du drar verkligen på utan att kunna se gråzoner va?

Om båda familjerna är sjuka är barnet/tonåringen högst troligt hos den familj det är meningen att barnet ska bo hos den veckan.

Eller varför inte hos farmor eller morfar?

Äldsta sonen har åkt till morfar när vi haft magsjuka för att undvika smitta. Varför utsätta någon för en jobbig sjukdom om man kan undvika det? För vems skull?

Blir bonus sjuk hos pappan är väl det mest logiska att bonus stannar hos pappa. Och hos mamman om det är det motsatta.

Glömde att man måste vara specifik in i minsta detalj här på fl.

Har hon andra planer så har jag absolut förståelse för det. Att man "inte vill" ha sitt barn bara för att det är pappans vecka är en annan historia, en jag inte kommer förstå :/

Tja, man kan alltid se problem istället för möjligheter.

Om tonåringen vill prompt träffa sin pappa och resten ligger däckade hemma så är väl en träff på stan ett bra alternativ. Nu var detta val de gjorde. Inte någon av oss vuxna.