Finns inga möjligheter till jobb närmare (alltså i nån stad ca 2 -4 timmar bort så du kan veckopendla - eller kommer du ha råd att flyga hem varje helg?
Tänker du detta som en tillfällig lösning tills du fått erfarenhet som gör dig mer attraktiv på arbetsmarknaden hemma?
Kan inte hela familjen flytta till den nya staden?
För mig är det märkligt resonerat att ert barn som är ett barn ska behöva vara ifrån sin förälder långa tider för att mamman som är vuxen ska slippa vara ifrån sina.
Om du har så svårt att få jobb och mår så dåligt av det tycker jag att det borde vara ett problem som rör hela er familj och som ni kan lösa tillsammans. Om hon har ett bra jobb där ni bor nu borde det väl inte vara omöjligt för henne att också få ett jobb i en större stad.
Jag har full förståelse för att ett jobb är viktigt och att man måste kämpa och göra en del uppoffringar för det. Men detta låter rätt extremt, i synnerhet eftersom ni inte har uttömt alla möjligheter. Det vore ju skilnad om du kunde veckopendla.
Möjligen om det handlar om en mycket begränsad period 3-6 månader på sin höjd.
Och sen finns det ingen möjlighet i världen att det kommer vara "som att du aldrig varit borta" (om du inte är helt frånvarande även idag), du kommer vara borta och det kommer att märkas.
Hej,
Tack för Er respons.
Som sagt, detta är inte min plan att förevigt bo i en annan stad utan min familj - utan igen: För att komma tillbaka in i realiteten och känna mig användbar och behövd i ett arbete. Att få rutin och att få känna mig som en man igen. (Och för er som inte förstår den termen, att inte jobba får en att känna sig väldigt omanlig vill jag lova, det behöver inte vara så för alla men det är så för mig.)
Sambons jobb är ett jobb som sedan 6 år tillbaka hon strävat efter. Hon började som vikarierande och nu bli hon satt som platschef efter mycket slit och hårt arbete. Jag skulle aldrig begära för henne att offra sin karriär för att påbörja min.
Tack igen för det ni kommenterar negativt som positivt, bra med många bollar i luften så man får en aning på hur jag ska göra.
Jag kan gå igenom lite vad jag utömt för möjligheter. Först och främst flytt med hela familjen är inte på kartan. Jag har gått på några intervjuer i en stad cirka 25 mil bort och det är den enda andra staden med jobb i min bransch. Problemet var där att jag sökte boende där för många månader sedan och både vänner och diverse olika hyresvärdar är det svårt att få ett boende där.
Går gör det givetvis, men det är väldigt svårt att hitta något som för det första inte kostar skjortan - men för det andra inte kostar poäng. Jag har kontaktat några andra privata hyresvärdar men även hos dem är det lång kö. Det finns säkerligen några jag inte har kontaktat.
Jobb inom min bransch:
Där jag bor nu finns det några. Inte många, men några. En var där jag blev varslad sen finns det ett fåtal andra ställen som söker lite till och från. Problemet är att konkurransen är stenhård. I dom intervjuer jag varit på har det varit 100+ ansökningar och 30+ som ska på intervju (Något i den stilen, kommer inte ihåg exakta siffror). Och 2 som ska anställas.
Jag förstår att uppoffringen är stor för både sambo son och mig själv. Men det har gått två år nu och att hoppas på att situationen här ska förbättras känns väldigt långsökt. Jag vill däremot sikta på framtiden, visst jag kan stanna här, fortsätta det jag gjort dom senaste två åren och hoppas på de bästa helt enkelt. Eller fräscha upp mitt CV, få ett större kontaktnät, jobba, få rutin, få sin aptit tillbaka m.m.
Det är lite så jag tänkte och det är därför jag skriver här hehe, tack igen för din respons. Oavsett om slutsummeringen blir negativ/positiv så tackar jag så mycket för att du tar dig tiden att diskutera.