Hur sjutton får vi ordning på nätterna?

Usch ja det låter verkligen tufft TS! Jag har en 9-årig son som var ungefär likadan som bebis/småbarn. Alltså han kunde aldrig sova bra sammanhängande utan vi tyckte han var vaken eller halv-vaken hela tiden och varken han eller vi kom till ro. Nu är min son mycket speciell med sin sömn även idag. Detta har han ärvt efter sin pappa som är/var likadan. Båda kan sova med öppna ögon/gå i sömnen/prata i sömnen. Sonen är fortfarande "knölig" och högljudd nattetid (skriker/pratar). Han ligger i eget rum och är ju så stor nu så han stör inte oss (vi hör honom ibland bara). Han har ingen aning om det själv heller hur han håller på nattetid utan han SOVER fast han håller på! Så kanske sover ditt barn fast ni tycker han är vaken? Bara en teori från mig. Jag trodde att min son var vaken "jämt" men troligen sov han mer än vi trodde.

Det enda tipset jag har är nog att du försöker sluta amma helt om det går så ni lättare kan dela. Och sen sover ni varannan natt med barnet och varannan natt i annat rum, turas om. Man orkar inte annars! Jag blev deprimerad och ett rent vrak under sonens spädbarnstid. På kvällarna kanske han är tryggare om ni försöker strunta i detta med att lägga i egen säng och att han istället sover i famnen/soffan med er tills ni ska lägga er? Jag upplevde att eviga nattningsritualer bara blev jobbigare och gjorde oss stressade.