Hur sjutton får vi ordning på nätterna?

Har tyvärr inga tips, hade det likadant fram tills för ett par månader sen. Blev till slut sjukskriven p.g.a. sömnbristen och jag har fortfarande stora problem med koncentration och minne.

Nu har minsta sonen (16 månader, ammade i 14 månader) sovit från ca kl 20 och hela natten i 4 dagar, ber till gud att det kan få hålla i sig! Han får sova middag en gång kl 12 och sedan kämpar vi för att hålla honom vaken till ca 20 med bad/dusch eller annan aktivitet. Vill hinna få de andra två i säng så att det är tyst när vi nattar minsta. Innan har han bara tagit en powernap på 30- 60 minuter vid kl 19 för att sedan hålla låda till typ 02 på natten. Förändringarna var alltså att han slutade amma och då började dricka välling samt att dra ner på dagsvilan.

Hoppas det vänder snart för dig/er, man blir ju helt koko av sömnbristen!

Det är olika på olika barn hur lätt det är att få till... Med vårt äldsta barn slutade jag amma nattetid och hade honom att sova själv i egen säng samtidigt. Slutade amma helt en månad senare. Kanske det är lättare att du tar striden med att det är sova utan amma som gäller? Skulle köra med sova bara en gång och försöka dra utbdet till någonstans mitt emellan ni brukar ha dagsovandet. Ett tips är ju att ni kör en helg med nya sovrutiner så att den som tar striden kan sova ikapp senare. Så gjorde vi. Blev så dålig nattsömn så var därför vi kände att vi var tvungen att ha sonen sova i egen säng. Gick rätt bra och efter mindre än en månad sov han alltid hela nätter på 10-11 H istället för massor med uppvak.

Undra om det inte är en tillväxtfas/utvecklingsfas lr vad det heter i den åldern, jag vet att det kommer mkt mardrömmar runt 8-9 månader har jag läst. Googla och läs om faserna så känner ni nog igen er direkt och som lite tröst, det går över trots att det är apjobbigt!

Vad skönt att det verkar vända för er! Ska hålla tummarna för att det håller i sig! Ja det börjar tära ordentligt på oss nu. Än så länge hjälper det inte att vi minskat till en sovstund på dagen, han har bara blivit grinigare på eftermiddagen/kvällen för att han är trött... men det kommer kanske?

Ja det känns ju som att amningen kan vara en av anledningarna till att han vill vakna på natten. Han använder inte napp, hade det den första tiden men han slutade själv med den så han vill väl kanske amma som substitut...

Vi har försökt ändra rutinerna, nu senast under 7-8 kvällar och varje kväll vart det 2-3 timmars gråt, gnäll och oro och sen följt av dåliga nätter så vi slutade för att vi inte orkade mer. Han är en envis liten krabat:)

Men det är väl bara till att fortsätta.

Jo så kan det nog vara! Ska läsa på lite. Ja det är ju tur att det går över! Har inte så ont av om han vaknar då och då under natten men att han är vaken hela nätterna är tufft. Jag är själv en kvällsmänniska så har svårt för att somna innan 12 hur trött jag än är så att snitta 2-3 timmars sömn per natt tar ut sin rätt. Sen känns det jobbigt för honom också, han sover ju alldeles för lite.

Usch ja det låter verkligen tufft TS! Jag har en 9-årig son som var ungefär likadan som bebis/småbarn. Alltså han kunde aldrig sova bra sammanhängande utan vi tyckte han var vaken eller halv-vaken hela tiden och varken han eller vi kom till ro. Nu är min son mycket speciell med sin sömn även idag. Detta har han ärvt efter sin pappa som är/var likadan. Båda kan sova med öppna ögon/gå i sömnen/prata i sömnen. Sonen är fortfarande "knölig" och högljudd nattetid (skriker/pratar). Han ligger i eget rum och är ju så stor nu så han stör inte oss (vi hör honom ibland bara). Han har ingen aning om det själv heller hur han håller på nattetid utan han SOVER fast han håller på! Så kanske sover ditt barn fast ni tycker han är vaken? Bara en teori från mig. Jag trodde att min son var vaken "jämt" men troligen sov han mer än vi trodde.

Det enda tipset jag har är nog att du försöker sluta amma helt om det går så ni lättare kan dela. Och sen sover ni varannan natt med barnet och varannan natt i annat rum, turas om. Man orkar inte annars! Jag blev deprimerad och ett rent vrak under sonens spädbarnstid. På kvällarna kanske han är tryggare om ni försöker strunta i detta med att lägga i egen säng och att han istället sover i famnen/soffan med er tills ni ska lägga er? Jag upplevde att eviga nattningsritualer bara blev jobbigare och gjorde oss stressade.