ÖNSKAR MER INFO OM UTOMKVEDSHAVANDESKAP

nee det är nog en graviditet som avstannat, men om ägget ej växer vidare är det fortfarande farligt då?

Ja, tycker du har rätt i det du skriver att läkaren ej borde bara skickat hem mej över helgen om han misstänker detta, även om han ej såg något, och kanske det som var problemet, att han inte såg något och måste se något först! Men idag sa han själv att ägget kunnat brista i helgen också, så varför vänta på blodtest osv och inte bara ta spruta då. Samtidigt så om blodvärdena går ner rejält så löser kroppen det själv vilket är det  bästa om man vill fortsätta att vara gravid, var ingen hit att det blev över en helg! 

Har gått som i en bubbla hela helgen och idag, en bubbla av rädsla! Obehaget i magen eskalerade,givetvis i kombination med ångest och panik då man vet att man går runt med en tickande bomb i magen och man bara väntar på behandling osv. Åkte till sjukan idag igen och idag kunde han sen en liten prick som han ej gjorde i fredags på äggledaren. Ville ta in mig på operation eftersom jag åkte in självmant till läkaren, men först en massa konsultation, frågor osv. Skulle jag genomgå OP så skulle möjligheterna vara 0 att bli gravid igen då jag hade ägg kvar endast på denna sidan, med tanke på min höga ålder. Jag valde spruta efter 5 timmars ångest, oro och uppgivenhet men absolut inge lätt val Eftersom man ej vet om jag svarar på sprutan och måste gå 5 dagar innan nästa undersökning så känns det ju som man tar en stor chans samtidigt! Men idag kollade blodvärdet igen och gått upp 100 ca på 2,5 dagar från 865 till 975 ca. Trodde och hoppats på att det avstannat med tanke på värden men icke, och det har ej känts så heller. Men eftersom ägget växer på fel plats så kan värdena tydligen gå långsammare upp också, men upp går det tydligen och känns ej bra samtidigt som man sitter och hoppas på att sprutan skall ta men först efter 3 dagar som effekten är som bäst! 
Ja detta känns så overkligt bara allting nu, från att mått bra och glad över graviditet så vände det till något sorgligt istället och denna oro är ju allt annat än bra för magen heller.

Ja det var många inlägg som slant in ;)! Lyckans att dem blev gravida tidigt igen men antingen är det väl spruta eller operation, liten eller stor, kanske genomgick titthållsop.
Ja när man precis satt igång igen efter flera års väntan och blev gravid på 1a försöket men lyckan vände totalt och nu vet man ej om det någonsin kommer bli igen då känns det deprimerande såklart.
Jo jag har suttit fastklistrad vid datorn för att få så mkt info som möjligt men känns som det dyker upp nya frågor hela tiden! Ja den chansen är ju stor men läst om något lägre siffror men kanske är fel för det är ju trots allt endast 1-2 procent som drabbas, så känns som väldigt otur i sammanhanget. 
Tack för infon och för lyckönskningarna!

Hej, tack som frågar! Tog spruta i måndags, och är nu inne på 2a dygnet, sköterskan sa att den börjar verka som mest dag 3, så jag har gått som på nålar och är så spänd och kan ej slappna av, magen har till och från varit orolig och konstig, och då får man ju smått panik och ångest.Idag tog blodprov men får ej svar förens imorgon, sen ta blodprov på fredag och gå till läkaren och se vad som hänt, om det sjunkit något eller fortsatt uppåt. Väntan är ju jättejobbig, man vill ju inget annat än att höra att det går åt rätt håll och man är rädd att hcgt fortsätter att gå uppåt.Sen vad jag förstår och har läst så verkar ju detta kunna ta lång tid även om alla fall ser olika ut
Varit rätt trött av sprutan. Fått ta Atarax för att lugna nerverna lite, får väldig ångest när magen känns orolig och den börjar mola osv. När jag äter mat så blir det mycket värre och magen är som en ballong och jättespänd.
Sen hade jag gärna viljat veta lite vad symptomen är för cellgiftet, fick ingen bra info, så man vet att allt känns normalt och att det är på grund av cellgiftet att man känner som man gör osv, molande mensvärk kunde man få sa sköterskan.
Grattis i mängder, vad underbart för er :), måste varit väldigt jobbigt samtidigt när man väl blir gravid, lyckas man slappna av och vara glad och tro på att man får en lyckad graviditet? Vet inte, min läkare sa att det var totalt kört för mig att göra barn på normal väg om jag skulle göra operation, för han har bara sett ägg på höger äggledare...den sida han skulle ta bort äggledaren på. Men samtidigt så har jag tänkt likadant, att om den ena är borta så kanske den andra börjar producera automatiskt då? Har faktiskt aldrig hört det du säger nu, men om så är fallet så är det ju intressant, men enligt min läkare så var det kört! Att vänta 6 månader känns oerhört deppigt, då vi precis hade satt igång nu seriöst igen (har 1 barn sen tidigare men vill så gärna ha ett syskon också)och lyckades på första försöket, jag borde verkligen inte vänta mer nu pga min ålder, det börjar kännas som det redan är försent och då får man väl bara acceptera sitt öde. Detta var rätt så knäckande känslomässigt, från att varit så uppspelta och samtidigt hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid,var så tacksam, så vände allt så fort....ja det var väl för bra för att vara sant...som jag nästan kände. Hade men varit i 20-30årsåldern så hade det nog känts lättare, inte samma stress att det kan vara försent om 6 månader!

Har en till fråga jag starkt funderat över...när vissa säger att dem åkt in för utomkveds för operation, i v 5, 6, 7 eller 8, är det den beräknade graviditetsveckan som ni borde vara i som ni menar då? som ni beräknat från början...första dagen på senaste mensen....för har man utomkved så har ju läkaren svårt att säga vilken vecka man är i och kan endast se på värdena....jag gick in igår i v 8....men enligt mina värden så är fostret endast 3-4 veckor gammalt då det växt långsamt och hcg ligger på nästan 1000. Men sen så kan det då bli akut mellan v 5-8 men är det när fostret växer och utvecklas normalt (fast utanför) med högt hcg, eller gällder det även när det nästan avstannat och värdet går upp väldigt långsamt,som i mitt fall? Annars är jag u inne i v 8 vilket känns ju ännu mer oroande om inte cellgiftet tar.Hoppas ni förstår min fråga och någon kan snabbt svara på detta

@Adisa tack för din omtanke. Som du säger, allt bara snurrade när jag var på sjukan, jag skulle bestämma mig under stress om jag ville göra operation eller cellgift (med risktagande) och först och främst så börjar man överväga det, för och nackdelar, alla frågor omkring hanns heller inte med då och det startar hundratals tankar när man kommer hem istället med oron. Jag tog bara en spruta för att ägget skulle lossna, ingen annan metod, så vi har försökt på naturlig väg, och det lyckades också men ägget hamnade fel, sen kan det varit fel på ägget ändå. Är 40 +.

@Adisa,absolut jag blev själv förvånad och glatt överraskad, hade inte förväntat mig att det skulle gå så fort, hade förberett mig att det skulle bli en långutdragen och även kanske omöjlig process, sen vet jag ej heller om ägget var av kvalité eller ej.Känns inte så hoppfullt just nu, eftersom den äggledaren som ägget satte sig i är också den enda som har ägg kvar och risken är ju att man får utomkved igen för äggledaren är något ärrad, och det finns ju anledning till att ägget fastnat där också, förmodligen för att jag genomgick KS i min första graviditet, det är min teori. Jag hade så himlans fin och bra graviditet första gången. Sammanväxningar som man fått genom bukoperation kan ju tydligen förstöra så är så fallet så finns ju risken där igen, känner nog tyvärr inte idag att det kanske blir jättelätt igen, pga min ålder dessutom, känns som det är många hinder på vägen just nu....men hoppas kan man ju alltid...det är ju hoppat men lever på!

@Vickan...........svårt och jobbigt att bara läsa om....hur mår ni idag efter allt detta?? För det är otroligt mkt ni har gått igenom, har ni återhämtat er? I såna lägen är det ju också så väldigt viktigt att ha kärleksfulla,snälla, omtänksamma människor omkring en som även kan ge en hopp och tro någonstans att gå vidare, vänner, familj men även läkare osv

Fick svar på blodtestet idag som jag gjorde 2 dagar efter cellgiftet. Hade gått upp mer än någonsin, fördubblats på 2 dagar, och var nu uppe i nästan 2000!! Hade jag inte läst igår kväll att blodvärdena oftast går upp 1-3 dagar efter injektionen så hade jag nog reagerat ännu mer starkare än jag gjorde idag! Vi ringde läkaren och han bekräftade just detta, att det kan bli så första dagarna, men han förstod vår oro och förvirring men att vi ej skulle stirra oss blinda på hcg heller just för tillfället. Däremot så om det inte gått ner inom 7 dagar så behöver man åtgärd igen, antingen en ny spruta eller operation. Han tyckte därför att vi skulle göra nytt blodtest först på måndag! Så återigen lång väntan och oro över helgen, för man vet ju fortfarande inte om kroppen kommer svara positivt på cellgiftet, om uppgången av hcg är endast cellgiftets effekt eller om det även är att ägget börjat växa igen. Kan tycka att man borde kunna ta ett UL igen imorgon för att se att det inte blivit större, och inte bara vänta på hcgvärdena. Känns spontant som att man har inget val än att vänta, men under tidens gång och medan man tvingas vänta så kan det bli akut också, om man inte gör valet att göra operation direkt, som jag inte valde. Och kanske därför syster på sjukupplysningen också sa att vi tar oftast inte in fall förens det just blir akut, när det gäller operation eller åtgärder, kändes ju allt annat än lugnande, men det är ju många som cellgiftet inte biter alls på också och då får man ju fortsätta att chansa om man tar en injektion till, och tiden går och ju större blir riskerna!

Jag öppnade denna tråd i hopp om att få en massa svar på mina frågor och få information från dem som har själva erfarenhet. Men jag vill även hjälpa och informera om det jag nu själv fått vetskap och information om under tidens gång, för jag både förstår och vet nu hur oerhört påfrestande mentalt detta är med ovissheten och även för ens partner! 

@Adisa.....Kanske görs om man har väldigt långt till sjukan eller dylikt, men eftersom jag nu tagit spruta så måste man invänta första veckan. Men vi var hos läkaren idag för att göra UL, och han sa att än sålänge så såg det ok ut, men han kan ej säga något säkert än. 
Ytterligare info som kan även vara värdefullt för andra som tagit cellgift är att han sa att om det ej blivit några komplikationer, blödningar osv, inom 5 dagar efter sprutan så är det OFTAST (inte alltid) ett gott tecken. Men måndag är dock en viktig dag sa han, för det är då han vet mer säkert med hcg och det är inom 7 dagar som hcg bör sakta gå nedåt annars får man ta till åtgärd igen, men första 3 dagarna är det dock normalt att hcgt istället går upp.
Som det verkade nu så trodde han inte att jag behövde en spruta till, men inget han säkert kan säga än, och man har ju läst en del inlägg där värdena börjat gå ner för att sen börjat gå upp igen, därför man måste vara under läkarbevakning under en tid innan dom vet säkert och vad jag läst så är många läkare inte nöjda förrens det är på 0! Jag skulle egentligen rest bort nu, en betydande resa, men den måste nu ställas in och avbokas, han sa att det givetvis är mitt val om jag känner att jag verkligen måste resa, men inget han rekommenderar om det händer något och jag bör vara under läkares uppsyn nu i början, och måndag är en viktig dag för att se hur allt fortskridit,1 vecka efter att jag har tagit sprutan.

Blev lite rörd av det du skrev nu faktiskt, att jag kanske hjälpt dig i ett beslut som plötsligt inte är självklart om du får mer information om nackdelar inför KS. Men läkare i Sverige brukar väl vara rätt pigga på att informera om precis alla risker det är med KS men vara mer sparsamma med att spontant informera om alla risker det även finns med vaginal förlossning? (men vaginalt är ju samtidigt den naturliga vägen, inte en stor bukoperation). Blir det ditt första KS?
Jag födde utomlands och min läkare sa att pga min ålder då, närmare 40, så var KS säkrare utväg för både barnet och mig.Mer riskfyllt med förlossningar när man blir äldre, och efter 40 så betraktar ju läkarna det som riskförlossningar. Eftersom jag varit förlossningsrädd hela mitt liv så tog jag hans rekommendation snabbt till mitt hjärta, utan att själv kolla upp risker med KS, jag ville inte skrämma upp mig själv när jag väl var gravid och googla om alla komplikationer som kan hända, utan försöka njuta av den tiden istället utan massa oro och förlossningsskräck.Jag visste inte så mycket då vid min första graviditet, var rätt så naiv, idag vet jag så mycket mera om allt omkring, risker osv. 
Tror jag hade chansat ändå och tagit KS, eftersom rädslan var så starkt rotad då, men idag känns det inget vidare att höra att mina äggledare kan blivit skadade pga operation och idag fick jag veta att min vänstra äggledare ej fungerar alls (av någon anledning), men många som gör KS och det går bra för också, men jag har tydligen haft otur. Men är det faktiskt så att jag inte kan få fler barn pga mitt KS förstört mina äggledare, då känns det oerhört ledsamt, för då är det inget medvetet val jag gjort. Men har hört att kvinnor som väljer KS, kan många gånger vara äldre kvinnor
som bestämt att dem bara vill ha 1 barn, och det måste ju vara av den anledningen att dem vet att det kan finnas risk att det blir svårare att få fler barn också. Samtidigt så är det oerhört många som väljer KS i andra länder. 
Varför det kan bli såhär med äggledarna är pga sammanväxningarna, vissa får mycket andra mindre, individuellt. Men han sa även att det kan bero på att ägget inte varit helt runt utan missbildat och då kan det också fastna på vägen, inget jag visste om.Sedan finns massa andra anledningar också som står skrivet på nätet. 

Men om jag vill veta säkert om mina äggledare är ärrade eller förstörda så måste man göra en röntgen, och för att fortsätta våra planer om 6 månader då vill jag absolut veta detta, jätteviktigt för annars är risken så stor att allt bara resulterar i x igen, men då kan det nog vara bättre att vara realistiska i sammanhanget och vara oerhört tacksamma för det barnet vi har idag, och det är vi, men samtidigt vill vi så gärna ge henne ett syskon!

Idag exakt 2 veckor sedan som jag fick reda på utomkvedet, dessutom var det fredag den 13e vi var på läkarbesöket så inte den bästa dagen att få besked på.
Nu när jag ser tillbaka på dessa 2 veckorna så har det varit långa 2 veckor fyllt med alla slags känslor man kan ha i kroppen förutom glädje, lycka, hoppfullhet, ro och tillfredsställelse, rena bergodalbanan känslomässigt! Idag är jag jättetrött och matt, vill bara sova och vila och ingen direkt livsglädje, man kan bli trött av cellgiftet så det är väl en kombination av alla spänningar och behandlingen också. 

När vi fick hcgvärdet i måndags så hade det gått ner på 5 dgr 600 ungefär, och det var ju positivt och bra att det börjat gå nedåt såpass, ej gått upp eller stannat av och dessutom betydligt mer lugnande för mig att få det resultatet efter all oro och ovisshet.
Men idag när vi fick nästa omgång av hcg så hade det endast gått ner 50 på 3 dagar, dvs börjat stå still men ändock gått ner pyttelite så kom oron över en igen. Läkaren sa att fortsätter det att gå ner i såpass liten takt så kanske jag får ta en spruta till samtidigt sa han att detta kan ta tid, och vad jag läst på nätet och andras historier så är det precis så jag uppfattat det, ingen som säger att det varit en snabb process. Det jobbiga är ju att man går fortfarande runt med en graviditet i kroppen och med graviditetshormoner och det är ju jobbigt att vänta in missfallet också såklart, man vet ej hur kroppen kommer att reagera än på behandling osv och är fortfarande för tidigt att säga! Sedan är jag ju såklart inte jättesugen på att spruta in mer cellgift i kroppen om jag verkligen inte måste. 

Ja ser ut som tråden stannat av helt tyvärr, men om det fortfarande är någon som vill dela med sig av sina erfarenheter eller kunskaper och dem som också har erfarenhet av metotrexat så är dem välkomna att skriva.