Förstår din oro över sprutan. Jag gick också på nålar och väntade dagarna efter att jag tagit den, men det hände inget. Jag var tyvärr tvungen att ta en spruta till en vecka senare och då äntligen började hcg gå ner.
Förstår att de sex månaderna känns tuffa att vänta. Vi hade inte heller lätt att bli gravida. Gjorde ivf. Vi fick dock aldrig den informationen. Jag frågade den läkaren som skrev ut mig och hon sade bara att det bara var att "köra på". Inte ivf kliniken sade något heller när vi skulle börja nya försök fast de visste vad jag gått igenom. Jag blev gravid innan det gått sex månader, ca 5 mån och upptäckte själv av en slump det här med sex månader då och fick panik.
Kvinnokliniken på KS skyllde på ivf kliniken och tvärt om och vi stod i mitten. Hade äntligen lyckats med syskonförsök vid ivf och så blev det så här. Det tillsattes en utredning och allt material om cellgift och graviditet samlades ihop och några läkare satte ihop en rapport där de kom fram till att det finns för lite underlag sammanställt på kopplingen mellan cellgift i endosbehandling och graviditet. Men att inga tydliga kopplingar fanns på avvikelser på de barnen. Men rådet blev att ej avbryta graviditeten, men att göra extra kontroller och organscreening på bebisen.
Vi behöll. Men graviditeten var tortyr. Jag var säker på att de skulle hitta allvarliga fel vid organscreeningen i v 20 så att vi skulle få göra ett sent avbrytande. Men allt såg bra ut på alla kontroller och vi födde en son.
Dock visade det sig att han är muskulärt hypoton, muskelsvag. Kan vara så att det hade blivit så här ändå. Muskelsvaghet stod inte med kopplat till cellgiftet, men klart vi alltid kommer undra om det hade med det att göra. Så jag vet att det är tungt att vänta, men du vill inte heller gå igenom en graviditet med förhöjda risker för fosterskador som vi gjorde. Absolut det värsta jag varit med om.
