2,5-årig tidigare matvägrare äter plötsligt men även flera gånger under nätterna

Han vill ha välling även på kvällen. Det är det enda han tjatar om. Han är en riktig långsamätare, så börjar vi äta kvällsmat klockan 17, så sitter han kvar och äter långsamt, långsamt till nästan 18 och sedan får man peta i honom resten av maten under tiden som han är distraherad av bolibompa och fortsätter då att äta tills klockan är 18.30 och bolibompa är slut. Vi har provat många gånger att erbjuda annat än "resten" av maten men han vill inte ha något annat då än möjligen några skivor tomat och gurka och det blir han inte alls mätt på. Klockan 19.30 ligger han i sängen och då vill han ha välling igen.

Jag tror att han inte blir mätt på vällingen. Han dricker sempers 1-årsvälling och vi har inte övergått till barnvälling för äldre åldrar eftersom denna är smaksatt.

Och nu när jag skriver det här så kom jag att tänka på ifall man kanske kan ge honom vuxenvälling? Det måste ju vara lika mättande som gröt! (gröt har han vägrat äta på ett år.)

 

Han är glad och aktiv på dagarna och själv säger han att han vill ha vällingen för att det är gott och mysigt och han inte kan sova annars. Han har inga nya tänder på gång men har börjat drömma en hel del mardrömmar. Mardrömmarna brukar dock inte göra att han behöver välling, utan då räcker det oftast att han kommer över till vår säng och får somna om i famnen, men ibland när han ska somna på kvällen så pratar han om läskiga drömmar han tidigare har haft så han funderar kring de här sakerna ibland även inför nattningen. Jag tror i alla fall inte att det finns något i relationen till oss föräldrar eller till maten som gör honom otrygg.

Däremot slutade han - på vår inrådan - med napp i somras. Han saknar den fortfarande och vi har slitit vårt hår kring hur vi skall göra med den saken. I höstas så hittade han en oanvänd reklamnapp för nyfödda i en låda här hemma och stoppade in den i munnen. Han gav sig inte, så vi lät honom ha den i sängen den kvällen för att se vad som hände. (då tyckte vi att det var jobbigt att han hade börjat dricka välling några nätter i veckan, även om han då oftast inte drack mer än en halv flaska)  Han snuttade frenetiskt på nappen under nattningen men den var ju ganska liten och inte så praktisk att ha i munnen, så han tog själv ut den ur munnen innan han somnade. På morgonen, när han hittade nappen i sängen, så gick han iväg med den och slängde den i papperskorgen.

Nu när jag läste Gina43:s inlägg så börjar jag fundera på om han kan ha sugbehov kvar. Kan det sitta i även i 2,5-årsåldern och så pass långt efter att man har slutat med napp? Sedan någon gång i höstas så har han även börjat suga mycket på fingrarna när han är trött.

Kan det möjligen vara ett alternativ att gå tillbaka till napp om nätterna, om det inte funkar att byta till vuxenvälling? För egen del så hade han nog blivit själaglad om han hade fått det.

I övrigt så tvingades vi till slut att köpa en ny nappflaska. Alla nappflasknappar hade gått sönder och det gick bara inte att övertyga honom om att inte dricka välling på natten, så vi går fortfarande upp om nätterna och värmer välling. Det går dessvärre inte att blanda till vällingen vid sängen och ha varmvatten i en termos, för vällingen tycks inte bli lika tjock då som när den värms i mikron, och rinner den för mycket så blir han sur över det. Min man arbetar 7 nätter i sträck och är ledig 7 nätter. När han har sina lediga veckor så försöker han i så stor utsträckning som möjligt ta hand om vällingbiten, men han vaknar inte om jag inte knuffar på honom och säger till att han måste gå upp, så min sömn blir störd i alla fall.

Tack för alla kloka råd! Ääääntligen verkar det som att vi har fått bort vällingen under natten. Han har inte ätit välling under natten på en hel vecka nu!

Vi pratade (för femtielfte gången) om att man äter mat under dagen och inte på natten. Det är bara bebisar som äter välling på natten, sedan erbjöd vi honom en napp, ifall han behövde något att snutta på. Jösses, så kränkt han blev! Jag mådde nästan dåligt av att se hans min, men han tog nappen i handen i alla fall, smakade lite på den och konstaterade sedan att den inte var så god, för det kom ju ingen välling ur den. Han frågade om man blir en bebis om man har en napp när man är 2,5 år. Jag svarade att jag inte riktigt visste och trodde sedan att han skulle lägga undan nappen, men han behöll den i handen. Nu sover han varje natt med nappen - i handen - och tar även med sig den in till oss när han kommer upp på natten, men ingen av oss har sett honom suga på den. Nattvällingen har han dock slutat med helt. Jag vet inte om han "smygsnuttar" på nappen under natten när han egentligen vill ha välling, men gör han det, så kan det inte vara långa stunder eftersom vi inte har märkt det.