Ess skrev 2017-01-17 20:22:05 följande:
Den förälder vars tur det är att ta barnet på natten får ju självklart gå in och lägga sig där, så att den andra får vila ut.
Hos ts är pappan den enda föräldern och det faller på honom att gå och lägga sig hos barnet under sitt umgänge.
Som sagt, jag tror ändå att i de flesta bio-familjer där föräldrarna delar säng så flyttar sig den vuxen som får nattsömnen störd från föräldrasängen och barnet och den andra föräldern ligger kvar. Märk väl att det jag ifrågasatte var att Brumma verkade anse att bio- och bonusföräldrar dömdes efter olika måttstockar och min invändning handlade om att det kanske berodde på att frågan hanteras olika i hem där båda är bioföräldrar och där bara en av de vuxna är det.
Ess skrev 2017-01-17 20:30:49 följande:
Ehh, nä!
Ska jag gå upp och springa runt i huset, så kan jag ju lika bra ta den natten. Är det inte min natt så ligger jag kvar i min säng.
Och nej, jag vill inte ligga tre i sängen om det inte är något speciellt.
OK, då är det du och Brumma som skulle be er partner och era biologiska barn att lämna er stora säng för att ni behövde sovrummet bäst -tror ändå inte att det är rutinen i de allra flesta bio-familjer.
Brumma skrev 2017-01-17 20:41:09 följande:
Pappan kan väl köpa en större säng till barnets rum? Lägga in en madrass?
Passar mina syften? För att jag skriver hur vi faktiskt gör? Jag skrev även att JAG flyttar mig om min man har behov av att ligga kvar. OCH att vi har extrasängar i båda barnens rum så att vi kan flytta oss OCH ligga bekvämt. Och jo, det passar mina syften - att vi alla i familjen skall få en god nattsömn samtidigt som barnen får närhet om de behöver.
Jag tror inte jag är speciellt ovanlig. Barnens behov och önskningar styr det mesta men vi föräldrar behöver få sova också. Just därför sover jag på veckorna oftast med vår äldsta som är väldigt orolig när han skall somna och i perioder vaknar och har mardrömmar. Yngsta sonen vaknar de flesta nätter och går in i mitt och pappans sovrum - där min man normalt huserar själv på vardagarna. Men ibland sover b0de jag o mannen i vår säng och väljer vid behov att följa med barnen tillbaka till sina rum om det passar oss just då.
De flesta föräldrar skulle väl förhoppningsvis se till att barnet mådde bra och kände sig tryggt? Det måste inte innebära en dålig nattsömn eller att en förälder flyttar ut på soffan.
Du känns helt ärligt talat lite låst i ditt resonemang.
Men, hur tycker du att din situation -där du inte ens sover i föräldrasovrummet- är jämförbar med det jag eller TS skriver? Om de två vuxna delar säng (som i TS fall och som även de flesta bio-föräldrar får antas göra) och barnet kommer tassande och kryper ner i sängen under natten är ju alternativen att den vuxne som inte kan sova för att det blir för trångt (eller whatevever) byter sovplats till barnets säng/soffan/ sängen i gästrummet om sådant finns ELLER att den vuxne som störs av situationen säger att "nu får ni andra gå så att jag får sova kvar i min säng". Jag tror att skillnaden mellan de flesta bio- och bonusfamiljer är att i biofamiljen skulle den övervägande delen vuxna välja att låta barnet ligga kvar medan det inte för alla bonusföräldrar alltid känns OK att ge upp sin sängplats.
Mitt första inlägg kom sig av att du verkade anse att bio- och bonusföräldrar dömdes olika och min tes är att de ofta (utifrån olika relation till barnet) handlar olika och att det gör att få bioföräldrar (förutom du och Ess uppenbarligen) skulle ha en önskan att köra ut sina familjer för att få vuxensovrummet och den största sängen för sig själva.
