Bonusbarn som inte sover själv

Jag har ett bonusbarn på 3,5år som 3 av 4 nätter kommer in och ska sova hos oss. Min sambo tycker att det är mysigt för henne (barnet) och troligtvis för sin egen del också så han låter henne sova där när hon vill. Det är helt ok någon natt då och då så klart, men det stör mig lite att hon ska komma varje natt och att han inte är villig att försöka lära henne somna om själv när hon vaknar på natten.

Är jag bara en elak styvmor nu???

Känns som att de där två styr allt och jag får flytta runt om det inte passar mig att sova med de två.....blir lite som att jag är gäst i mitt eget hem.

Lägg av. Ts är inte gäst i någons familj.

Med den inställningen en del har är det inte konstigt att det är svårt för en del att vara bonusförälder...

Det finns ju lösningar.

Det känns konstigt att sova med barn som inte är ens egna. Jag var livrädd att jag skulle slå mitt bonusbarn i sömnen eller komma för nära så hon skulle tycka det var obehagligt. Hon låg i mitten. Det var inte av elakhet det kändes jobbigt utan tvärtom. Vad skulle mamman säga om att jag sov nära hennes dotter mm.

Med mina så känns det mer naturligt. Är inte orolig. Mer orolig att dom ska slå mig när de drömmer mardrömmar. ;)

Så när jag eller sambon, som bioföräldrar tycker det blir trångt i sängen när båda tvillingarna kommer och gosar ner sig så är vi vad då? Då är det helt plötsligt acceptabelt att tycka att det är varmt/jobbigt/trångt i sängen och vilja hitta en lösning på problemet men inte om man är bonusförälder?

Luktar bitter biomamma här.. Om ts får gemensamma barn med pappan, är hon gäst då med? 

Och mina tvillingar har också ett stort behov av närhet. Den ena kommer varje natt någon gång mellan 2 och 4, den andre någon gång runt 5 om han inte kommer väldigt tidigt (vid 12 eller 1). Den sistnämnda ska dessutom helst ha extrem närkontakt och använder mig som gosedjur. Vår lösning på problemet tills vidare: pappa hamnar på soffan. 

Så även barn utan separerade föräldrar kan ha väldigt stort närhetsbehov. Ingen som helst skillnad alltså. Så varför är det ok för oss att tycka att det är trångt men inte en bonus? Att tycka att det är jobbigt att samsova är inget som är styrt av om man är bonusförälder eller inte. 

Och nej, TS är inte gäst i någons familj och har precis lika stor rätt att sova gott som vem som helst. Jag är bonusbarn själv och även om jag aldrig sett min mammas sambo som något annat än mammas sambo så har jag aldrig, under 38 års tid nu, sett honom som en gäst i vår familj heller.

Vi pratar närhetsbehov och det finns hos både barn med separerade föräldrar och barn i en kärnfamilj. Och problemen finns i båda typer av familjer. Och för TS och hennes familj med bonusdotter så kan det enkelt lösas genom en större säng, antingen till de vuxnas sovrum eller till bonusdotterns rum. Och vips så är alla glada och nöjda.

Eftersom TS lever med barnets pappa så har även hon rätt att ha en åsikt om hur livet ska se ut och hur nätterna ska vara. Man blir inte livegen bara för att man träffar en ensamstående förälder. Och alla måste faktiskt anpassa sig till den nya familjesituationen.

Så om du skulle separera så kommer du dela säng med dina gäster. Okej..

Absolut, så alltså ligger det även på pappan att anpassa sig, inte bara TS.

Hur fick du tag i en kristallkula? Skulle också vilja ha en..

Eftersom han även valt att bli sambo, så får han anpassa sig genom att gå över till barnets säng och lägga sig där.

Fast nu är detta många årsen och jag lät barnen sova i vårt sovrum tills det inte gick längre. Den minsta fick sova mellan oss (även om jag tyckte det kändes jobbigt) för att hon ville det. Så hon fick sin pappas och min närhet. När jag var höggravid och det blev trångt och för varmt plus att jag sprang upp och kissade jämt så valde pappan för min och deras skull att sova i deras rum istället. Så du behöver inte tala om för mig hur jag ska göra...

Våra barn behöver trotts att vi bor ihop sova hos oss ibland. Oro, rädsla eller bara behov av närhet. Så man behöver inte ha skilda föräldrar för att behöva sova nära ibland.

Och nej man är inte gäst i ett hus för att man inte är förälder till barnen i familjen... trångsynt!!

Vad vill du säga med det då? Att både bonusföräldrar och föräldrar får bita i det sura äpplet att inte kunna sova på natten för att de på ett eller annat sätt valt sin situation? Eller är reglerna olika för föräldrar och bonusföräldrar?

Fast jag tror inte att det för någon handlar om att ha det största själv. Alla vill väl ändå sova i sin egen säng. Det är fullt rimligt att kräva att barnet och pappan lägger sig i barnets säng istället för att ts ska göra det. Det är även fullt möjligt för pappan att köpa en större säng till barnet för att möjliggöra detta.

Nej, TS beskriver ett barn som inte vill sova ensamt. Om de köper en större säng till barnet och pappan (som tycker att det är mysigt att samsova) lägger sig där istället så slipper barnet sova ensamt, pappan får samsova och TS får också en bra natts sömn.

Barnet vill väl som sagt sova med sin förälder. Bara för att barnet inte vill sova i sin säng så betyder det inte att ts ska få sin sömn förstörd. Barnet får anpassa sig, och pappan likaså, och gå och lägga sig tillsammans i barnets säng!

Varför ska ts lägga sig där när barnet och pappan lika gärna kan göra det? Rent krasst, som gäst enligt dig, har väl ts ännu mindre i barnets säng att göra än i SIN EGEN

Då är frågan varför du började kalla ts för gäst med en fientlig ton. Det låter snarare som en öm punkt hos dig. Brukar dina gäster dela säng med din man?

Hur kan du anklaga mig för att vara fientlig när det är du som driver vidare din ståndpunkt som inte går i linje med verkligheten?

Du har ju själv inte svarat på en enda fråga. Du har inte träffat en öm punkt, varför skulle du? Min sambos barn kom in till oss senast inatt och det ogillade jag skarpt då han lät henne sova kvar i vår säng och själv flytta till hennes säng. Vilket jag avskyr och han vet om. Jag har min ståndpunkt i frågan om detta samt frågan om att jag skulle vara gäst i barnets hem eller "deras" hem. Så är inte fallet. Hemmet är vårt. Varför har du ett behov av att försöka få redan eventuellt laddade eller känsliga situationer att bli ännu värre? Nu betraktar jag mig inte som en gäst så jag tar inte åt mig men jag ogillar skarpt sättet du framför detta på. Som att barnet och pappan har all makt och att jag som "styvmorsa" skulle vara en andra klassens medborgare. Ogillar din människosyn och attityd mot detta, och anar, som någon sa ovan, att du är en bitter separerad mamma (alternativt en mamma som lever ihop med barnens pappa och inte har någon form av insyn eller erfarenhet i dessa frågor).

Svara Påven Johannas IIs fråga då. Är båda gäster i sitt eget hem?

Ja, och varför anser du att det absolut inte går att göra så?

Fast du har ju varit tydlig med att du tycker att ts är en gäst så vad blir då ett par där båda har egna barn? Eller var dina påståenden också för att göra sig lustig?

Det skrev du inte..